Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt.

I Växjö hos Nea.
Med min älskade syster.
Maskinens nya låt.
Ren äkta kärlek.

Never ever.

Klockan närmade sig 12.
Hela morgonen var jag nervös och gick som på nålar.
Snart snart snart.
Väntade på att mobilen skulle börja ringa och jag tittade på klockan var 10 sekund.
Där!
Där kom signalerna.
Med darriga händer svarade jag.

"Hej, det här är bla bla bla bla bla.
Har du hört ngt från Lund?"
Nej det har jag inte, ringde i oktober typ men dom skulle höra av sig så fort de fått fram ngt.
"Jag har fått ett besked och det är att du ska på återbesök men det står inte när"

Eee nej, kanske för att jag inte fått ngt svar än och att jag ska på återbesök sa dom ju till mig redan första gången jag träffade dom?

"Ja, vi kan ju inte göra ngt för ens vi vet ngt därifrån"

Klick.
Typ.
Jaha?
Jo, tackar som frågar.
Jag mår ganska okej, dock bara jobbigt att livet står på pausläge med allt detta..
Men annars mår jag okej.

Han kunde inte ens fråga hur det var med mig.
Hade jag lite förtroende för dig innan, så är det nu noll.
Aldrig i hela mitt liv jag vill att du ska sätta kniven i mig inte.
ALDRIG.

Fuck cancer.

Jag har haft en fin kväll.
Trevlig och fin.
Hängt med fina människor.
Som verkligen betyder.
Känt mig lycklig.
Nu sitter jag här och tårarna sprutar.
Från höger till vänster.
Upp och ner.
Och allt känns kaos.
Precis allt.

Känslor hit och dit.
Jag känner mig hysterisk och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Om jag vill vara själv, eller inte..
Ett brev på posten.
Ett samtal från en doktor ska komma denna veckan.
Jag är rädd.
För jag vet inte alls vad detta ska handla om.
Inte en jävla blekaste aning.
Jag har inte tagit blodprov, så det handlar inte om det.
Jag har inte fått ngt svar från Lund än..
Så va fan är detta om?
Jag får försöka se förbi detta och ta det på torsdag.
Jag orkar inte tänka på det just nu.
Blir knäpp och andas fort och tungt.
Tryck över bröstet och huvudvärken trycker..
Men försöka gå å lägga sig med detta och se tio år äldre ut imorgon då ja..

Some die young.

Jag saknar dig så det gör ont.

Nothing can change this love.

Fan.
Fan fan fan fan fan.
Helvetes jävla satan.

Jag skrikgråter i kudden.
Hårt och länge.
Högt och hysteriskt.
Det skulle inte förvåna mig om grannen står och knackar på dörren snart och undrar vad fan jag håller på med.
Men jag kan inte sluta.
Att det ska befinna sig folk som jag tycker om här om sisådär 2 timmar gynnar inte detta ansikte om jag ska fortsätta på detta viset...
Var jag inte svullen i ögonen innan så är jag det nu..

Jag såg DIG idag.
Helt plötsligt för fin för att hälsa.?!
Som om vi inte visste vilken den andre var?
Som om vi aldrig heller hade vetat?

Ett hatiskt sms skickades till dig.
Jag ångrar mig.
För nu är jag där igen.
Kanske inte lika hårt eller lika mkt, men jag är fan där igen...
Du svarade och det var igång.
Det sticker fan lika jävligt i hjärtat så fort jag ser att det är ditt nummer på skärmen.
Jag blir lycklig för en sekund.
För att i nästa inse att du inte är värd mig.
Att allt är kaos.
Att du gör mig förvirrad.
Du stör.
Du förstör.
Du river den muren jag byggt upp.
Den som jag var så förbannat stolt över.

Jag vill skrika, slå och spotta på dig.
Slita upp bröstkorgen på mig själv och visa dig hur mkt mitt hjärta blöder.
Hur jävla ont det har gjort och hur ont det fortfarande gör.
Som ett öppet pulserande sår som aldrig riktigt vill läka.

FAN FAN FAN.
Jag har inte glömt dig.
Jag ljuger som fan om jag säger att jag har det.
Och lögnen för mig själv, det är den värsta.

Du förstör ngt som är en fin början på ngt nytt.
Jag kan inte sätta ord på vad det är.
Jag vet att jag bara borde skita i dig.
Skita i allt.
För det lilla vi hade. Det är ÖVER.
Det är så jävla fucking över.
Ändå sitter jag här med värsta vattenfallskaskader nerför kinderna och kan inte sluta.
Nej.
Jag ska ta mig i kragen.
Gå och dränka ansiktet i iskallt vatten en halvtimme eller 2.
För att sedan dra på mig ngt vackert och få till det där håret.
Och känna mig för jävla vacker.
Utan dig.






Flume.

Låter Bon Iver fylla mitt sinne.
Min kropp.
Hela mig.

Jag trivs med det.
Umgåts med fina människor hela dagen.
Snart kommer ännu en fin, ganska ny bekantskap.
Som är jättefin faktiskt.
Jag gillar honom.
Han gör mig glad.




Sommaren är du.

Regn och rusk.
Detta vädret går mig på nerverna helt och hållet.
Förstör min sinnesstämning när jag känner mig glad.
Dras ner i skiten.
Pallar inte.
Ikväll saknar jag mkt.
Vill ge så mkt mer tid.
Imorgon ska jag ta mig tiden.
Att hälsa på några fina människor som jag inte träffat på alldeles för länge.
Tiden bara rinner en ur händerna..
Nu har över halva januari gått.
Ångest.
Nej, bara lite?

Saturday

Kall och klar luft.
Vägen till jobbet var exakt lika lång som vanligt.
Ändå kändes den längre än någonsin.
Jag känner mig lite lycklig.
Samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska göra..
Väntan på besked från Lund.
Jag går snart sönder.. Orkar inte leva i denna ovisshet länge till.
Det tär så jävligt på psyket.


Freak

En förbannat bra kväll.
Jag vill igen.
Helst nu.

Somebody that I just to know...

"Now and then I think of when we were together
Like when you said you was so happy that you could die
Told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But  that was love and it's an ache I still remember
You can get addicted to a certain kind of sadness
Like a resignation to the end
Always the end
So when we found out we could not make sense
Well you said that we still be friends
But I'll admit that I was glad that was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feel so rough"


Gotye



Om du lämnar mig nu.

Nyårslötfe nr 1.
Sov mer.
Det har ju börjat bra.
Tror att jag sover mindre än ngnsin.
Jag kommer inte i säng.
Det är som jag inte riktigt vill somna. Att man kan gå miste om så mkt om jag inte är vaken.
Liksom ta vara på den vakna tiden så mkt det bara går,
Men jag liksom alla andra, vet ju art sömn är viktigt.
Jag måste försöka bli bättre på detta. Snart kommer det slå tillbaka på mig...


Long time no see.

Love the way you lie.
Inser att saker faktiskt förändras.
Vare sig man vill eller inte.
Någonstans har jag gått vidare.
Samtidigt som jag fortfarande är kvar lite halvt med ena foten.
Men det känns bra.
Jag är på väg upp igen.
Tillbaka.
Men livrädd.
Samtidigt som jag ser ett ljus igen.
Tankar virvlar alldeles för fort.
Tiden springer iväg och vad var det som hände egentligen?

Resten av ditt liv.

Sanna Holmslykke.
Vilken kvinna!
En av de spontanaste människor jag har träffat.
Hon är vacker som få, ett underbart leende som alltid smittar av sig och en riktigt fin vän.
Imorgon ska hon till Stockoholm.
Körde frukost tillsammans med världens bästa Emma här idag.
Tillsammans satt vi här i min soffa alla tre med tårar i ögonen.
När dom hade gått satt jag och grät i hysteriskt i säkert 20 minuter nere i tvättstugan.
Känns som vi har panik-umgåtts mkt den sista tiden, för att Sannas flytt just kommit närmare.
Nu är det på riktigt.
Imon åker hon.
Verkligheten har kommit ifatt oss.

Jag är så jävla stolt över dig Sanna.
Det är nu du ska göra det.
Du kommer klara detta galant.
Och kom ihåg.
Jag är bara ett telefonsamtal bort.
Lyft luren och slut ögonen så är jag där hos dig.
Smeker din kind och torkar tårar om det behövs.
Skrattar tillsammans med dig,
Ett klick på fejjan så har du mig.
Ett sms och du får svar så snabbt att du inte ens hinner blinka.
Kärlek och lycka till!
Jag kommer och hälsar på dig i slutet på januai.
Det är inte så långt dit. :)

Jag älskar dig och vill leva resten av mitt liv med dig.


Som i en film.

Det var nog det finaste 12-slaget jag varit med om.


RSS 2.0