Fredag
Helgen är fullbokad.
En massa roliga och trevliga saker ska hinnas med!
Synd bara att det är 24 timmar per dygn..
Känns inte riktigt som jag kommer hinna med allt jag vill denna helgen..
På måndag läggs jag in.
Operationen ska visst ske i Lund nu.
SÅ på tisdag smäller det.
Då ska denna jävla sjukdom börja utplånas!
Kampen ska starta på riktigt å fan vad jag ska vinna den!!!
Samtidigt som man bara vill ha bort skiten från kroppen så är jag förbannat rädd..
Vill liksom inte riktigt inse att det är så jävla allvarligt som det är..
Jag har fan cancer?
Cancer?
Jag? Nej, det känns fortfarande fruktansvärt obegripligt...
Helt sinnes..
3 dagars..
Idag onsdag, skulle det utföras tarmröntgen & röntgen utav levern.
Måndag och kontrastvätska skulle börja drickas.
Tisdag och flera liter vatten, laxeringsmedel och dylikt skulle intas..
Även samma procedur dagen till ära..
05.30 var det dags att börja.
Aldrig mer..
Jag kommer aldrig mer att kunna dricka dessa jävulska mängder igen på en å samma gång..
Fruktansvärt..
Jag, som aldrig är törstig heller, så var det dubblet så jobbigt..
Om det nu är farligt att dricka för mkt, så kan man ju ställa sig den frågan vad jag har sysslat med i 3 dagar nu....?
Iaf, spenderat ett flertal timmar i olika röntgenapparater idag.
Men det gick bra.
Även om det är otroligt påfrestsande att dom nästan ALDRIG hittar rätt när dom ska sätta nål på en..
3:e försöket idag, hm tack...
"Säg till om det gör ont." Va fan tror ni när ni gräver en i armen?!?!?!?
Operation är bestämd nu..
Tisdag smäller det..
BLir inlagd på måndag.
Jag är rädd..
Nervös som fan..
Men bra, det ska det jävlar bli!
.
Rädd.
Nervös.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Helgen har vart mys iaf.
Riktigt mys.
Det behövdes!
jag kan inte skilja på...
Det är dags att tänka efter O jag vill inte följa med Det har regnat hela sommarn och jag känner med det Jag ville vänta tills du fråga o du frågade tillslut Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om någn borde förstå att man inte gör såhär emot mig Du ville prata häromdagen O helt plötsligt blev det tyst Jag undrar vad som hände Vi som skrattade nyss Du trodde säkert att jag hoppats På nått som aldrig ska bli av Men jag har aldrig lyssnat när du lovat Aldrig ställt några krav O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig Vi tar en paus och lämnar rummet O nu släpper du min hand På varsin sida av vägen som en främling för varann Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord Du har viljan att bli större, här är du redan stor O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Ne Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Ne Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig Att man inte gör såhär emot mig Att man inte gör såhär emot mig Att man inte gör såhär emot mig Att man inte gör såhär emot mig
Melissa Horn
det passade visst så bra..
Ett brev på posten.
Allt kändes så förbannat bra!
Men rätt som det var så var man tillbaka i verkligheten igen.
Tillbaka till dessa obeskrivliga tankar som tar upp oerhört mkt av min tid...
Ett brev på posten.
Kallelse till lungröntgen idag 11.30.
Hm, för en gång skull kom kallelsen snabbt?
Herre hjärtanes! Finns det folk inom vården som jobbar snabbt???
Det var ju en positiv sak åtminstonne.
Samtidigt som allt bara känns som en ond och overklig dröm som gör ofattbart ont ui hjärtat å sinnet, rullar livet på som vanligt.
Känns så innerligt skönt att det kan göra det oxå..
Att man kan få skratta, vara lite av sitt vanliga jag mitt all denna skit.
En bra dag
Fick känna mig frisk.
Göra roliga saker och tänkte inte så mkt på cancern.
Kändes så skönt!
Umgås med härliga & trevliga människor!
Se bara positivt på livet, jag det var riktigt härligt.
Kvällen bjöd på ngt utöver det vanliga.
Livesänd Robbie Willams-konsert.
Mkt bra, och trevligt sällskap.
Känna mig riktigt snygg i min nyinköpta klänning:)
Sånna kvällar kan gynna ganska mkt fakitskt.
Idag är det onsdag.
Mitt i veckan.
Dagarna närmar sig.
Jag är rädd..
Försov mig i morse.
Dagen brukar bli kass då.
En kaffe på det så kanske det ordnar upp sig..
...
Rosabandetkampanjen.
Bröstcancer.
Vart man än går, vart man än ser å var man än hör, så är det reklam för detta.
Det är jävulskt påfrestande faktsikt..
Inte nog med att man tänker på cancer dagligen, så ska det uppmärksammas mer å mer å mer..
Visst det är väl bra..
Men inte så jäkla kul när man vet att ngt växer å håller på i en själv..
fan..
Ska ner till Malmö på onsdag nästa vecka.
Ska göra ngn tarmundersökning.
Laxera i 3 dagar.
3 dagar??
Jag kommer fan vara helt död i kroppen efter det.
En tanta ringde till mig på jobbet idag.
Oförskämd till tusen var hon.
"Jag behöver veta om du ska göra denna undersöknigen eller inte så jag inte lägger ner en massa onödig tid på det"
Jaha??
Men om doktorn har bestämt att jag ska göra en undersökning, så har jag väl inte val menade jag?
"Klart du har ett val, säger tantan. Det är många som inte vill göra sånna här undersökningar."
Men jag vill ju bli frisk?!?!?!?
"Men lyssna på mig nu, måste ju veta om det är ngn mening att jag lägger tid på detta"
Okeeej!
Tanta! Klart jag vill bli frisk din jävla *****! Va fan tror du..???!?!?!?
Om doktorn bestämt att jag ska göra ngn undersökning kan man ju fan inte säga nej jag vill inte????
Fattar igenting.
Skulle tydligen få en kallelse hem med så jag fattade inte vad hon dillade om med att ringa å vara otrevlig..
Får väl läsa mer när kallelsen kommer....
Lätta på trycket...
Kanske för att det är söndag.
Söndagar är depp och ångesten kryper normalt ganska mkt i kroppen..
Kanske för att det inte blev som vi hoppats på igår girls.
En trevlig kväll, det var det , men vi hade ju hoppats att det skulle avslutas bättre än vad det gjorde.
Grattis till er som fick det ni ville.
Jag är ledsen, men kan inte glädjas fullt ut med er, tyvärr..
Kanske för att jag mer och mer börjar förstå det jobbiga.
Att jag är sjuk.
Det börjar nog lägga sig lite mer nu.
Sjunker in lite mer å mer för var dag tror jag.
Sitter på golvet i mitt rum.
Tårarna trillar.
Hade behövt en kram.
Men jag vill inte gå ner och se mamma ledsen.
Jag är rädd..
Jätterädd och känner mig så liten, så liten.
Vem fan har bestämt att man ska få cancer?
Lät du henne komma närmre..?
.
Dåligt samvete har ja med för att jag egentligen borde gå ut i solen när den nu skiner..
Men vad gör jag ist..?
Sitter inne vid datorn å ugglar..
Och tänker dumma tankar.
Borde egentligen städa mitt rum oxå..
en sak som är säker var att det dansades med ammunition i blicken ganska rejält igår
Känner att det är många känslor som behöer komma ut.
Jag kanske behöver gråta idag..?
Var ett tag sen nu.
Behöver nog ventilera borde hjärta å hjärna..
Kärlek till tjejdagar
Fylld med tjejgrejer.
Shopping, lunch, godis, snack om allt å inget
En riktigt härlig dag!
Kändes så skönt
Inget jobbigt snack om denna eländiga jobbiga cancern.
Även om tankarna dök upp om och om igen
Så hjälpte ni mig att få dom på andra spår ändå
Mina fina vänner
Tänk vad lyckligt lottad jag är över att ha er i mitt liv!
All kärlek till er<3
take my lips
Jag borde inte vara vaken så här sent..
Tankarna brottas med andra tankar
Det är de goda mot de onda
Såhär sent är risken ganska stor att de onda får övertag..
Men jag vet att de goda kommer att vinna
Även om kampen är hård och ganska orättvis
Så kommer de goda att vinna
Imon när jag vaknar är det de goda som står rakryggade med vinst och med flaggan i topp
Mmm, det är så det får bli
För ngn jävla rättvisa får det banne mig finnas här i livet!
tom på ord..?
Det är fan det enda som snurrar i min skalle...
Å den där jävla stomipåsen som kommer komma inom kort..
Jag läste en broschyr om det häromkvällen, när jag skulle gå å lägga mig...
Broschyren låg där jag kastat den i fredags...
På samma ställe, okej, jag hade sparkat till den så den hamnat lite under byrån..
Men denna kväll tog jag fram den.
Ska ju ha stomipåse 3-7 månader efter operationen så att tarmen får läka ordentligt ifred...
Det är ju ingenting om jag blir frisk liksom!?!
Men det känns förbannat obehagligt ändå..
Jag började bläddra å läsa.
Plötsligt kom det en otäck bild.
Kastade ifrån mig den och borrade ner huvudet i kudden så mkt det bara gick.
Jag grät mig till sömns denna kväll..
Just nu vill jag hylla..
Dagen blev dock lite lättare:)
Känns ganska bra det
Tur att man har härliga vänner som kan få en att skratta och få upp humöret när det mesta känns grått å trisst.
Tack för att ni finns mina underbara underbaraste!!
Kärlek till er, för det förtjänar ni verkligen!
Som väntat...
Försökt om och om igen.
Men det går inget vidare..
Dagen är fortfarande tung..
Och på tok för lite saker att göra på jobbet..
Suck...
Tankarna går ständigt på det man inte vill tänka på.
Cancern.
Denna jävla cancern...
En dag som denna skapas meningslösa & deppiga blogginlägg.
Helst av allt vill jag bara gå å lägga mig i sängen.
Dra täcket över huvudet.
På sin höjd kolla på en sorlig film och gråta..
Gråta gråta gråta..
Jag behöver gråta..
Känner det.
Men kan inte..
Jag som ALLTID kan gråta annars när ngt är jobbigt..?
Får inte ur mig allt det där jobbiga som sitter som en klump i bröstet på mig..
Hade underlättat lite granna om man kunde lätta lite på den..
Lite lite, en smula bara..
Imon kanske..
Min gode vän & jag över en kopp te, och en lipfilm på det tro..?
Förskingra tankarna..?
Gårdagen var tung.
Frågan är om inte denna dag kändes lite tyngre?
Hoppas att det vänder...
Det är alltid jobbigt att gå upp när klockan ringer och det är måndagsmorgon.
Men idag hade jag nästan gjort vad som helst för att få ligga kvar.
Somna om, stänga inne värmen i täcket och bara sova sova sova.
Sova så länge jag hade velat å känt för.
Men nej.
Sova kan jag fan göra ngn annan dag.
Jag ska minsann jobba så länge jag kan innan operationen.
Inget mesande med att ligga hemma i sängen å sova bort dagen.
Även om det hade varit innerligt skönt och kanske välbehövligt...
Nej, dagen ska spenderas på jobbet så länge det går..
Försöka fokusera på annat och förskingra tankarna så gott det går.
Får bli ett samtal ner till Malmö idag.
Förhoppningsvis kan dom stilla min oro litegranna...
Fan fan fan.
Varför i helvete får man denna jävla sjukdomen???
Kan ngn svara mig på det?
Vad ha man gjort för att drabbas av det?
Ingen i släkten har ju det??
Fan fan fan..
Det känns å jävla orättvist..
Inte för att jag önskar att ngn skulle behöva drabbas av det.
Men varför?
Varför varför varför???
Varför just jag?
Höstrusk.
Tända ljus, en kopp te och en riktig mysfilm.
Varm filt, raggsockar och en god vän att dela kramar med.
Men nej.
Jag har ingen ro till det..
Ist rids min kropp och sinne av oro.
Ständig oro och magont.
Nästa höst ska jag mysa riktigt jävla ordentligt!
För då ska jag vara bra!
Jäklar vad bra jag ska vara då!
Jobbig dag.
Tankarna snurrar, humöret går upp och ner.
Mest ner kan tyckas..
Tårarna finns väldigt nära till hands en dag som denna.
Har redan trillat en del, kommer garanterat trilla fler under dagen.
Tänk vad bra det hade varit om jag bara brutit benet..
Trycket i bröstet på mig är hemskt idag..
Blir inte bättre av vädret direkt..
I vanliga fall när det är skitväder vill man ju bara gå å dra täcket över huvudet..
Idag vill jag det mer än ngnsin..
Jag är ledsen.
Mamma är ledsen..
Pappa likaså..
Rädslan finns där och växer sig större för var minut, var sekund.
Den är så stor och så nära att man kan i princip ta på den.
Jag vill opereras å bli frisk!
Nu med detsamma!
Varför ska allt ta så jäkla lång tid...?
Denna väntan är så kopiöst eländig så det går inte att sätta ord på den.
"Jag har cancer, jag har cancer, jag har cancer"
Ständigt eko i mitt huvud.
Även om jag sover väldigt oroligt om nätterna kan jag iaf sova utan piller..
Det känns ganska bra.
En liten del i alltihopa som känns bra.
Ytterst liten del.
Det mesta är fruktansvärt.. Å otroligt för jävligt..
Blä blä blä blä på allt som har med cancer att göra.
Fan.
Jag ryser fortfarande varje gång jag nämner det, tänker tanken eller hör ngn annan säga just det hemska ordet..
Laddat med så mkt hemska tankar, känslor ja jag vet inte allt..
Idag ska jag kramas.
Det behövs.
Många långa kramar...
Ja, så får det bli för att inte trilla ihop helt denna dag...
Lördagen den 10 oktober.
En dag närmare operationen..
Hörde på radion att Maskinen släpper sin nya platta just det datumet...
Hoppas att dom ger mig lite styrka i allt detta å peppar på med sin musik som bara dom kan.
Idag var det fika med Ida.
Vi är ganska lika hon och jag.
Skönt att kunna släppa alla tankar på allt hemskt å eländigt å bara få känna sig som vanligt.
Frisk.
Kunna skratta obehindrat, utan ngra konstigheter.
Tack Ida :)
Fick även en liten ängel, den ska få vara med överallt:)
Jag kände mig så förbannat snygg idag.
Men ack så ful på insidan... Inte till sinnet, men i själva kroppen..
Rädslan och oron triggar....
Magontet sitter där det sitter..
Men kvällen ska försökas göra rolig!
Måste hitta på saker, blir galen av att bara sitta hemma på en stol å glo rakt in i väggen.
Försöka leva livet normalt..
Känns som det är bästa sättet att tackla detta....
Jag ska banne mig bli en vinnare i detta!
Jävlar att jag ska!!!
Besked..?
Halv 9 i morse bar det av ner till Malmö.
Väl inne i väntrummet blev nervositeten och oron ännu mer påtaglig..
Det kommer ut en gammal gubbe som snackat med en doktor, han säger till sin vän som är med honom att han har cancer i hela kroppen, att det är kört för honom.
Sånt här vill man inte höra när man sitter här!!!
För fan!
Tårarna trillar nerför mina kinder..
"Skärpning Mikaela! Du ska bli bra, detta ska ordna sig", ett försök att peppa bort de hemska tankarna....
Mamma försöker göra ett tappert försök att trösta mig, men ser hur tårarna i hennes ögon oxå stiger.
Efter ett tag när jag lyckats samla mig en aning, kommer en sköterska ut och visar in oss i ett rum.
Det var sagt att jag skulle göra en rektoskopi* först å sen snacka med doktorn. Men nej, nu vart det doktorn först..
Vi blév visade till ett litet rum där satt vi å väntade..
Å vad vi fick vänta..
Denna väntan var nog bland det värsta jag varit med om.. Doktorn kom ju inte,...
Rädslan steg ännu mer..
Skakade så jag var tvungen att knyta händerna hårt hårt för att dom inte skulle skaka sönder kändes det som..
Slutligen kom doktorn.
Operation ska göras.
Först röntgas, sen ännu en koloskopi**.
Sen operation på det.
Han hoppades att man skulle kunna göra alltihopa samtidigt.
Det hoppas jag med. Jag hoppas det så innerligt att det nästan inte finns...
Sen efter det blir det strålning och cellgift.
Ena äggstocken ska de plocka bort å frysa ner. Eftersom det ska bli strålning kan det slå äggstockarna.
Så i förebyggande syfte.
Känns bra att dom tänker på pass långt å på framtiden.
Det kommer bli stomipåse..
Påse med skit på magen.
Hur mysigt låter det på en skala da? Men förhoppningsvis är det bara tillfälligt, 3 - 7 månader. Bara för att tarmen ska få vila å kunna läka i fred.
Men fan.. Om man blir frisk så får man ta sig samman å stå ut med det.
En månad tills operation.. Känns jävligt länge..
Men fan vad bra detta ska bli
Jag ska klara det!
Och med alla er på min sida så ska detta gå hur bra som helst!
*rektoskopi (man kollar nedre delen av ändtarmen)
**koloskopi ( man kollar hela tjocktarmen och en bit på tunntarmen men en jävla kameraslang som ser ut som en tjock jävla trädgårdsslang...)
4 november
4 november?!?!
Va i helvete!? Ska det behöva ta så jävla lång tid att få operationstid?
Va fan.. JAG HAR JU FÖR HELVETE CANCER!?!?!
Ta bort skiten å gör mig frisk för fan..
Just nu är jag mest bara ledsen på allt som har med sjukhus, doktorer å denna jävla sjukdomen att göra...
Fan fan fan..
Detta är inte ens ngt man skulle önska sin värsta ovän om man nu haft ngn sådan..
Fan...
.
Riktigt nära..
Hela jag skakar..
Nervositeten framkallar hemska tankar som asbolut inte borde få tänkas..
Försöker brotta bort dom, plocka fram så positiva saker som det bara går...
Imon åker vi, full bil ner till Malmö.
Syster följer oxå med.
Känns ganska bra.
Min älskade lilla syster
Vi ska ta oss igenom detta!
Jag ska vinna vinna vinna!
Försöker peppa med bra musik nu.
Får bli lacktajtsen imon så jag känner mig stark.
Egentligen är det inget vettigt jag får ut av detta..
Att älta att jag är nervös om och om igen..
Men det är ju just det jag är just nu...
Jäkligt mkt med....
Grey's anatomy
Är otroligt fascinerad av människor som klarar av att jobba bland blod, benpipor osv.
Sjukt grymma skådisar oxå.
Men trots att detta är en kär favorit kunde jag inte kolla på det igår.
Jag klarade inte det..
Fick ist gå å lägga mig å gråta i kudden....
Plötsligt så är jag liksom en "del" i serien...
Sjukdom
Fy fan för cancer
Fy fan...
Malmö imorgon
Jag har jäkligt svårt att koncentrera mig på saker å ting för tillfället..
Vill ha besekd på vad dom ska göra med mig..
Och att allt ska gå fort å att jag blir bra snart.
Pappa har läst ngn artikel om att man ska äta linfröolja & keso.
Ska tydligen vara bra om man har cancer.
Fan..
Jag fattar inte det fortfarande.. Jag-cancer???
Får liksom inte ihop det ngnstans..
Mina händer skakar..
Ständigt feltryckningar på tangentbordet..
Oron finns där, å kryper på allt mer och mer..
Idag ska jag kramas mkt..
Behöver det..
Det kliar i min hand.
Skrockfull som jag är inbillar jag mig att ngn tänker ngt så jävulskt på mig..
Visst, är väl ganska många som gör det nu i dessa tider kanske, men denna människa måste tänka riktigt riktigt hårt alltså, för fy fasen vad det kliar...
Ska ta mig igenom denna dag med och imorgon ska jag få veta..
Tiden tickar sakta..
Vill ha morgondagens Malmöbesök överstökat.....
Magont..
Duktigt nervös med..
Inför fredag.
Fått en massa papper på posten,
Fattar ingenting, inget blir ngt som helst klarare..
Bara mer å mer suddigt..
Nervositet och oron växer starkare för var minut, var sekund...
Magontet växer i takt med det...
Jag är rädd..
Rädslan sprider inga goda tankar..
Obegripligheten är enorm..
Tisdag idag...
Fredag är det Malmö...
Siktar in mig på de...
Men fan vad ont i magen jag har..........
Vill hylla...
...Min fina vän, Malin Finnman!
Som vet hur man får mig på bra humör för en stund! :)
Med en underbar bukett & ett jättefint kort!
Tack min underbara vän!
Malin Finnman!
Dig diggar jag starkt!
Förmodligen dagens sjukaste!
Denna händelse utspelar sig på jobbet.
Jag står inne i labbet och häller oljor, som en helt vanlig jobbdag liksom.
En man från Buissnescare kommer in och kollar förbandslådorna.
Vi har tydligen fått nya, som ska vara bättre.
Okej, bra antar jag.
Efter en stunds grejande å antecknande i ett block går han igen.
Det går typ 10 min sen rätt var det är så är han där igen.???
Han börjar snacka lite å frågar hur länge jag har jobb?
Okeeej känner jag..?
Jag svarar artigt som den artiga människan jag är, att jag har jobb året ut och är utbildad florist så lite malplacerad är jag nog trots allt. Men i dessa tider ska man vara glad att man har ett jobb!
Rätt som det är från ingenstans kastar han ur sig att han tycker att en fika efter jobbet ngn dag hade passat fin fint.
HAHAHHA! What liksom???;)
Jag blir helt paff å håller på att börja skratta. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till så jag utbrister.
"Men jag är UPPTAGEN!!"
Han menar på att det är ju bara en fika. Det kan jag ha nytta av i framtiden.
Han ger mig ett visitkort och tycker att vi ska höras.
Okeeeeej!
Hahahahah,. skrattretande ytterst skrattretande;)
Inte för att jag är den som är den men okej om han hade varit 7 år yngre å a good-looking-man liksom, men wtf!
Hahahahahahahaha!
Fruktansvärt..
Igår var det söndag.
En riktig tråksöndag utan dess like..
Sånna här dagar är tråkiga i vanliga fall..
Igår var den värre än ngnsin..
Det gör så ont, så ont att se mamma så ledsen..
Det är nästan det värsta av allt i alltihopa...
Hon har ingen lycka, ingen gnista i ögonen längre...
Den sitter för djupt för att man ska se den.. Den kan lockas fram en sekund eller två ibland, men ytterst ytterst sällan..
Min älskade lilla mamma, som alltid är så glad annars...
Det är obehagligt och så kopiöst ledsamt att se...
Visst, alla som man håller av och som bryr sig om mig på ngt sätt är ju självklart ledsna.
Denna jävla sjukdom...
Pappa & syster är ju oxå ledsna, men man märker det mest på mamma..
Hon mår riktigt jävla dåligt av detta...
Men jag ska klara det!
Det finns ju som sagt ingen tvekan om den saken!
Men det känns djupt in i benmärgen att mamma fars å illa av det...
Men starkast överlever mamma, å jävlar vad starka vi ska vara i detta!
JAG SKA VINNA DETTA UTAN TVEKAN!!!!
Du förgyllde dock kvällen min gode vän:)
& om man tänker tillbaka på lördagen, så blir man varm i hjärtat för en stund:)
Sicka vänner jag har:)
Party like a rockstar
Umgås med några av det bästa
Bara känna lycka lycka, fullständig lycka
Över att dessa underbara finns i mitt liv:)
Härligt härligt!
Lyckades ge oss på utgång oxå, vilket var väldigt längesedan det infann sig i mitt liv.
8 veckor sedan bestämt..
Helt sinnes vad tiden bara rinner iväg...
Varför tar allt så lång tid...
Är inte detta allvarligt????
Varför går det inte fortare`?
Fortare så jag kan bli frisk snart!
Ska iaf ner till Malmö på fredag nu i kommande vecka.
Får väl veta hur min sk vårdplan ser ut då.
Hoppas hoppas..
Men jäklar vad jag ska klara av detta!
Om det är ngn som ska klara det så är det banne mig jag!
Damn I'm good
Tack ännu en gång min babes för att ni gjorde gårdagens kväll till en riktigt good night:)
Rädsla.
Fruktansvärt förbannat idioträdd.
Är så rädd att det egentligen inte går att sätta ord på denna rädlsa som ständigt finns där i min kropp..
Tanken på att ngt elakt växer sig större för var dag är hemsk..
Fruktansvärd.
Fick veta igår att remissen inte hamnat i Lund för ens i onsdags???
Okeeej!
En vecka sedan jag fick chockbeskedet om cancer och det har inte hänt ett jäkla skit????
Jag är 20 bast å har cancer?!?!
Det lär ju inte bli bättre av att jag bara går å väntar på att dom ska göra ngt åt det???
Hallå??
Prioritering, finns det?
Visst, jag vet att jag inte är ensam om att ha cancer, men va fan!
Jag vill ju få detta överstökat så fort som möjligt så jag kan bli frisk!
För frisk, det är ngt jag ska bli!
Men jag är riktigt jävla rädd...
JAG SKA KLARA DET!
Detta ska jag klara!
Klart jag ska bli bra!
Det finns inget annat!
Klart jag ska klara det!
jag ska bli så frisk så frisk så!
Finns inget annat alternativ, klart jag kommer att lyckas!
Kommer att bli tufft, men jävlar!
Här ska det verkligen kämpas.
Om det är ngn som ska klara det så är det ändå jag!
Viljan och kämparglöden är verkligen ngt som finns i min kropp må ja säga
Så nu jävlar!
Vinst vinst vinst till mig!
