Långa nätter...
Gårdagen var ganska jobbig.
Tankar trillade hit och dit, hade dragkamp och jag är rädd att den onda sidan fick lite övertag...
Men samtidigt så var dagen underbar.
Min älskade lilla syster & mamma, fan vad jag älskar dom.
Min gode vän kom sent på en kopp kaffe.
Han sa ngra väl valda ord som verkligen var så rätt där vi satt berdvid varandra i soffan..
"Man vill liksom inte riktigt att söndagar ska ta slut, även om man inte gör ngt vettigt alls"
Så sant.
Jag ville inte somna igår.
Kunde inte.
Gjorde allt för att tiden skulle vara kvar.
Strök gardiner 22.30 en söndagskväll?
Satt och bara tittade ut, på fåglarna som flög där ute.
De flög därute utan så värst större bekymmer..
Främmande fågel.
Jag känner mig främmande inför mina egna tankar.
Främmande för mig själv.
Jag är inte den personen jag en gång var.
Kommer aldrig bli densamma heller.
Jag ska försöka bli bättre.
Bättre bättre bättre.
Men den delen av hjärtat som tillhörde dig, kommer aldrig riktigt bli hel igen.
Trots att du alltid kommer finnas där är det inte samma sak.
Jag saknar dig så oerhört, oändligt mkt så det gör ritkigt ont.
Långa nätter..
Somnade kanske vid 3-4 om jag ahde tur.
Klockan ringde alldeles för tidigt iaf..
Jag vaknade till den grymma verkligheten igen..
Främmande fågel...
Ikväll vill jag inget annat än att ha dig nära.
Sitta jämte mig i soffan.
Hålla handen och prata om allt och inget.
Jag saknar dig så det gör ont.
"den flickan är en främmande fågel,
vingklippt och sårad men omöjlig att bura in..
hon sjunger bara en sång hon kan kallas sin"
Emelie..
Igår önskade vi Maskinen.
Jag och Annie tog varann i hand, och önskade.
Vi fick 2 låtar.
Vi önskade dom för dig.
Mer än ngnsin önskade vi dom för dig.
Idag har jag vart hemma.
Det är mors dag.
Tankarna går enormt mkt på din mamma.
Jag känner att idag kan inga tårar hållas inom mig.
Jag gråter.
Igen.
Jag kramade min mamma hårt hårt hårt innan.
Sa att jag älskade henne.
Min fina fina mamma.
Idag går din musik varm.
Både hemma i skogen, och i min lägenhet.
För idag är du med mig.
När jag var ute och plockade liljekonvaljer, så kunde jag känna din närvaro så påtagligt.
Älskade älskade vän
Fan vad jag saknar dig <3
Jag och Annie tog varann i hand, och önskade.
Vi fick 2 låtar.
Vi önskade dom för dig.
Mer än ngnsin önskade vi dom för dig.
Idag har jag vart hemma.
Det är mors dag.
Tankarna går enormt mkt på din mamma.
Jag känner att idag kan inga tårar hållas inom mig.
Jag gråter.
Igen.
Jag kramade min mamma hårt hårt hårt innan.
Sa att jag älskade henne.
Min fina fina mamma.
Idag går din musik varm.
Både hemma i skogen, och i min lägenhet.
För idag är du med mig.
När jag var ute och plockade liljekonvaljer, så kunde jag känna din närvaro så påtagligt.
Älskade älskade vän
Fan vad jag saknar dig <3
.
Idag vet jag fan inte hur man beter dig.
Ursäkta mig.
Ursäkta mig.
Hur ska jag va din hjälp, du lilla ängel?
Igår var det årspremiär på Åbron.
2 fina fina, otroligt fina vänner & jag.
Ja, det var väl vi som var där, haha
Regnet öste ner, åskan dånade och blixtrarna spelade på den grå himlen.
Men det gjorde inget.
För jag var där med människor jag tycker om.
Människor som tycker om mig.
Åbron.
Det väcker minnen till liv.
Minnen med dig Emelie.
De sommarkvällar vi satt där, men en varsin cider i handen.
När vi delade med oss saker ur våra liv.
Snackade om att killar var svin, och ja, du sa att vi skulle skalla dom.
Jag sitter med Rapeface i knät.
Kramar honom hårt hårt hårt.
Nallen som jag fick av alla er fina, när jag kom hem från Lund.
Nea & Ida som ville att den skulle heta ngt sött.
Nej, du fick bestämma och det blev självklart Rapeface, vad annars!
När kylan blev för påtaglig på Åbron denna kväll, förflyttade vi oss till Mingel.
Där satt vi, och jag bara väntade på att du skulle dyka upp, komma hoppandes där med ditt vackra lockiga hår.
Vi skulle skratta åt din utväxt, dina håliga strumpbyxor.
Jag kan inte få en maska i strumpbyxorna utan att tankarna går till dina håliga strumpbyxor. Du var ta mig fan makalös på att förstöra de.. :)
Men det kom ingen Emelie...
När jag å mina vänner satt där å snackade om livet, så spelades Andreas Grega.
Kärlek till honom.
Kärlek till dig.
Kommer du ihåg, fina Emelie, när vi var uppe hos dig & Nea i Växjö?
När vi var på De lux, bland allt okänt folk.?
När Magnus Wiedeskog spelade och du stod längst fram och kunde var enda låt?
När Grega kom ut på scenen, och jag blev helt lyrisk?
Det var tider det.
Det grämer mig att du inte kan vara med liksom "på riktigt" å skapa fler sånna minnen.
Jag vill dela så mkt med dig.
Du skulle ju bo i min lägenhet i sommar?
Jag skulle se dig vakna där på min otroligt sköna soffa.
Se dig ute på min balkong, med dina små otäcka chockladcigg i handen.
En klänning som du gömde knäna i så den töjdes å blev stor, så stor. :)
Älskade älskade vän!
Jag ville ju dela resten av livet med dig!
2 fina fina, otroligt fina vänner & jag.
Ja, det var väl vi som var där, haha
Regnet öste ner, åskan dånade och blixtrarna spelade på den grå himlen.
Men det gjorde inget.
För jag var där med människor jag tycker om.
Människor som tycker om mig.
Åbron.
Det väcker minnen till liv.
Minnen med dig Emelie.
De sommarkvällar vi satt där, men en varsin cider i handen.
När vi delade med oss saker ur våra liv.
Snackade om att killar var svin, och ja, du sa att vi skulle skalla dom.
Jag sitter med Rapeface i knät.
Kramar honom hårt hårt hårt.
Nallen som jag fick av alla er fina, när jag kom hem från Lund.
Nea & Ida som ville att den skulle heta ngt sött.
Nej, du fick bestämma och det blev självklart Rapeface, vad annars!
När kylan blev för påtaglig på Åbron denna kväll, förflyttade vi oss till Mingel.
Där satt vi, och jag bara väntade på att du skulle dyka upp, komma hoppandes där med ditt vackra lockiga hår.
Vi skulle skratta åt din utväxt, dina håliga strumpbyxor.
Jag kan inte få en maska i strumpbyxorna utan att tankarna går till dina håliga strumpbyxor. Du var ta mig fan makalös på att förstöra de.. :)
Men det kom ingen Emelie...
När jag å mina vänner satt där å snackade om livet, så spelades Andreas Grega.
Kärlek till honom.
Kärlek till dig.
Kommer du ihåg, fina Emelie, när vi var uppe hos dig & Nea i Växjö?
När vi var på De lux, bland allt okänt folk.?
När Magnus Wiedeskog spelade och du stod längst fram och kunde var enda låt?
När Grega kom ut på scenen, och jag blev helt lyrisk?
Det var tider det.
Det grämer mig att du inte kan vara med liksom "på riktigt" å skapa fler sånna minnen.
Jag vill dela så mkt med dig.
Du skulle ju bo i min lägenhet i sommar?
Jag skulle se dig vakna där på min otroligt sköna soffa.
Se dig ute på min balkong, med dina små otäcka chockladcigg i handen.
En klänning som du gömde knäna i så den töjdes å blev stor, så stor. :)
Älskade älskade vän!
Jag ville ju dela resten av livet med dig!
Annie <3
Det var kul igår min vän.
Det var bäst.
Du var bäst.
Som alltid.
Kändes så fruktansvärt skönt att du äntligen har hittat tillbaka litegranna.
Du är fin!
Vi är fina!
Och Annie, du kommer klara detta!
VI kommer klara detta!
För tillsammans är vi starka:)
Det känns bra.
Och den kärlek vi alla delar till Emelie, kommet leva vidare.
Hon ska & kommer leva vidare genom oss.
KÄRLEK<3
Emelie....
Det gör ont.
På så många sätt det går att ha ont och på ngra till..
Saknaden är så ofattbar att den inte finns..
Jag kan fortfarande inte se sanningen i vitögat och fatta det?
Trodde det skulle sjunka in mer efter din begraving?
Din begraving? Är lika ofattbart som innan..
Är det verkligen på riktigt?
Man vaknar var morgon och vill bara ringa dig.
Höra din röst.
Men nej.
Det är tyst.
Tyst tyst tyst..
Ofattbart..
Ja det är ta mig fan ordet på det.
På så många sätt det går att ha ont och på ngra till..
Saknaden är så ofattbar att den inte finns..
Jag kan fortfarande inte se sanningen i vitögat och fatta det?
Trodde det skulle sjunka in mer efter din begraving?
Din begraving? Är lika ofattbart som innan..
Är det verkligen på riktigt?
Man vaknar var morgon och vill bara ringa dig.
Höra din röst.
Men nej.
Det är tyst.
Tyst tyst tyst..
Ofattbart..
Ja det är ta mig fan ordet på det.
.
Så.
Nu har jag röntgats.
Samma känsla av kontrasten som sist.
Helt varm i kroppen, å sedan avlägnas det sakta.
I väntrummet träffade mamma & jag ett trevligt äldre par.
Så skönt att höra att man ser så frisk ut och stark ut:)
Och att man kan vara glad och posetiv fast man går igenom värsta helvetet.
Det de berättade var nog bland det värsta jag vart med om.
Nu är det en evig väntan.
På besked av ngn doktor..
Jag är rädd.
Nervös.
Och vill bara gråta.
Jag är så in i helvetes rädd att det är svårt att vara ngt annat..
Försöker få tankarna på ngt annat.
De trillar titt som tätt givetvis in på dig, Emelie.
Vill besöka dina föräldrar.
Läsa ditt brev.
Men jag hinner inte..
Så många saker jag ska göra.
Så många människor jag vill träffa men tiden räcker inte till.
Vad gör man?
Nu har jag röntgats.
Samma känsla av kontrasten som sist.
Helt varm i kroppen, å sedan avlägnas det sakta.
I väntrummet träffade mamma & jag ett trevligt äldre par.
Så skönt att höra att man ser så frisk ut och stark ut:)
Och att man kan vara glad och posetiv fast man går igenom värsta helvetet.
Det de berättade var nog bland det värsta jag vart med om.
Nu är det en evig väntan.
På besked av ngn doktor..
Jag är rädd.
Nervös.
Och vill bara gråta.
Jag är så in i helvetes rädd att det är svårt att vara ngt annat..
Försöker få tankarna på ngt annat.
De trillar titt som tätt givetvis in på dig, Emelie.
Vill besöka dina föräldrar.
Läsa ditt brev.
Men jag hinner inte..
Så många saker jag ska göra.
Så många människor jag vill träffa men tiden räcker inte till.
Vad gör man?
Röntgen
Vid 9 tiden ska jag börja dricka den ofattbart äckliga kontrasten.
Smakar lakrits.
Å jag som HATAR lakrits...
Magen knyter sig av bara tanken..
Jag är nervös..
Inte för själva röntgen direkt.
Mer svaret.
Det skulle kunna visa vad som helst.
Men det ska det inte.
Det ska visa att jag är bra.
Det MÅSTE det.
Kan man verkligen gråta mer?
Det har ju varit så mkt tårar på sista tiden??
Tydligen finns det inget stopp på dom...
Igår var det jättesvårt att sova.
Till slut tog John Blund mig till drömmarnas land.
Men vet inte riktigt om det gjorde saken bättre...
Natten har mest bestått av mardröm på mardröm.
Vaknade en timme innan klockan ringde, och där låg jag..
Med tankarna snurrandes på allt...
Snälla..
Jag vet inte vem jag ska be till..
Gud?
Finns han?
Låt mig slippa mer elände..
Hade vart skönt att slippa mer motgångar...
Slagit ihjäl hela eftermiddagen..
.. på akuten..
Så kul man kan ha det da.
Men som tur så var det inget allvarligt!
Förmodlgen var det bara överansträngning!!!
Blev så lycklig!
Pallar inte med mer skit nu.. :(
Imon är det röntgen..
Kontrast ska intas i olika omgångar, olika mängder..
Smakar as..
Mår illa av bara tanken faktiskt..
Men det ska gå bra.
Hoppas bara att svaret kommer vara lika bra.
Nervositeten stiger..
Kommer jag kunna sova inatt, det är frågan det..
Emelie, varför var du inte lika stark som en maskros?
Så kul man kan ha det da.
Men som tur så var det inget allvarligt!
Förmodlgen var det bara överansträngning!!!
Blev så lycklig!
Pallar inte med mer skit nu.. :(
Imon är det röntgen..
Kontrast ska intas i olika omgångar, olika mängder..
Smakar as..
Mår illa av bara tanken faktiskt..
Men det ska gå bra.
Hoppas bara att svaret kommer vara lika bra.
Nervositeten stiger..
Kommer jag kunna sova inatt, det är frågan det..
Emelie, varför var du inte lika stark som en maskros?
En kväll värld att minnas
Mkt depp har det varit på sista tiden..
Men ígår var det en riktigt bra och härlig dag trots allt bittert..
Heldag med syster yster i Karlskrona.
På kvällen ställdes det till med fest.
Och jisses vad kul vi hade!
Kändes så skönt att bara släppa loss allt.
Det har varit mkt nu sista tiden, så det var ritkigt härligt att bara kunna njuta av stunden, med fantastiska människot!
Tackar för det, mina fina fina vänner!
Men ígår var det en riktigt bra och härlig dag trots allt bittert..
Heldag med syster yster i Karlskrona.
På kvällen ställdes det till med fest.
Och jisses vad kul vi hade!
Kändes så skönt att bara släppa loss allt.
Det har varit mkt nu sista tiden, så det var ritkigt härligt att bara kunna njuta av stunden, med fantastiska människot!
Tackar för det, mina fina fina vänner!
Emelie...
Kan hända att jag saknar henne enormt idag.
Hon förtjänar hela himlen<3
Kan hända att jag har gjort ngt bland det jobbigaste i mitt liv.
Ta farväl av en underbar vän.
Aldrig få se henne skratta igen.
Jag var på din begravning.
Så orehört fint.
Din musik spelades.
Alla fina blommor för bara dig.
Alla var där, för din skull min stjärna.
Jag grät.
Tårarna trillade och det kändes ofattbart att så många tårar kan komma ut på en gång.
Jag satt jämte finfina Jennifer.
Höll henne hårt hårt i handen.
Kramade om varandra ibland när allt bara kändes för jobbigt.
Igår innan min älskade syster skulle åka hem efter ett besök i min lägenhet, sa hon:
"Hälsa Emelie från mig"
När hon hade gått grät jag.
Jag grät så in i helvete.
Det gör så ont att du inte ska finnas i liv i mitt/våra liv.
Men du kommer alltid finnas ändå.
I mitt/våra hjärtan.
För där kommer du alltid ha en speciellt plats.
När jag la den vita fina liljan på din kista, hälsade jag från syster.
Imorgon ska hon och jag ha en systerdag.
För jag vill för allt i världen inte förlora min syster.
Jag ville inte förlora dig heller min vän.
Inte alls..
Jag älskar dig Emelie.
Det vet du.
<3
Ta farväl av en underbar vän.
Aldrig få se henne skratta igen.
Jag var på din begravning.
Så orehört fint.
Din musik spelades.
Alla fina blommor för bara dig.
Alla var där, för din skull min stjärna.
Jag grät.
Tårarna trillade och det kändes ofattbart att så många tårar kan komma ut på en gång.
Jag satt jämte finfina Jennifer.
Höll henne hårt hårt i handen.
Kramade om varandra ibland när allt bara kändes för jobbigt.
Igår innan min älskade syster skulle åka hem efter ett besök i min lägenhet, sa hon:
"Hälsa Emelie från mig"
När hon hade gått grät jag.
Jag grät så in i helvete.
Det gör så ont att du inte ska finnas i liv i mitt/våra liv.
Men du kommer alltid finnas ändå.
I mitt/våra hjärtan.
För där kommer du alltid ha en speciellt plats.
När jag la den vita fina liljan på din kista, hälsade jag från syster.
Imorgon ska hon och jag ha en systerdag.
För jag vill för allt i världen inte förlora min syster.
Jag ville inte förlora dig heller min vän.
Inte alls..
Jag älskar dig Emelie.
Det vet du.
<3
None but ourselves can free our minds
Jag har precis försökt äta frukost.
Det går inte så bra.
Vaknade av att jag grät.
Har redan haft 3 stycken gråtattacker efter det.
Jag lyssnar på din musik.
En av dina absoluta favoriter går på repeat.
Jag saknar dig, så in i helvete.
Tårar trillar åter igen.
Jag vill inte ta farväl av dig min fina vackra Emelie.
Jag vill ha kvar dig, precis som förut.
<3
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut..
Imon är det dagen.
Dagen då din begravning ska äga rum.
Din begravning?
Det låter helt sjukt.
Jag fattar inte.
Ikv är allt oklart.
Känns som det kommer ta en evighet att kunna somna.
Tankar snurrar hejvilt i skallen på mig.
Vill du hålla mig i handen inatt?
Hålla hårt och prata om saker hela natten lång?
Känna tröttheten tillsammans, se John Blund komma och kasta sömn över oss?
Jag saknar dig Emelie.
Jag vill krama dig och säga hur mkt du betyder för mig.
Ska man börja säga betydde nu?
Jag vill inte.
Jag vill inte radera ditt nummer från telefonlistan.
Jag vill inte ta bort dig som vän på fb.
Jag vill inte under ngra som helst omständigheter rader dig från mitt liv.
Jag är livrädd att jag ska tappa greppet om saker som vi gjorde tillsammans.
Jag vill inte sluta minnas, tappa minnen som jag har med dig.
Därför har jag ett block.
Där skriver jag ner allt om dig.
ALLT.
Så att jag inte på ngt sätt ska förtränga, glömma bort saker vi gjorde.
Jag vill ha kvar så mkt av dig som det bara går.
Lilla älskade Emelie.
Jag vill inte ta farväl av dig...
Inatt drömde jag om dig...
Vaknade och allt kändes bra.
Tills jag insåg att det bara var en dröm.
Verkligheten var så olik.
Jag tvingades se sanningen i vitögat..
Inse att allt är på riktigt.
Att du inte finns i detta liv mer.
Hade en underbar dröm om dig min fina lilla Emelie.
Vi höll varann i handen, sprang runt på en vacker sommaräng.
Mitt på ängen stod Färska Prinzen och vi dansade till tonerna av Ha det bra.
Jag hoppas att du har det bra min lilla underbara.
Låt allting bli som förr...
Dagarna går.
Så sakta, men ändå så fort.
Jag fattar.
Jag fattar inte.
Varför?
Varför inte?
Idag träffade jag underbara Sara rara,.
Hon är så fin hon.
Vi snackade om allt & ingenting.
Saker som har hänt, saker som ska hända.
Hon log sitt underbara leende som alltid får en på bra humör och som gör en varm i hjärtat.
Jag lyssnar på Lisa ikv.
Hennes toner och verser får mig att tänka på dig.
Du gör dig påmind i det mesta.
Lilla älskade vän.
Imon är det torsdag.
På fredag är det din begraving.
Det är så sinnesjukt..
Orden ramlar inte rätt i min mun.
Din begravning?
Jag får inte ihop det...
Inte alls....
Emelie?
Loggar du in på msn snart så vi kan spendera natten tillsammans med musik och snack som förr?? 
KÄRLEK BABE, KÄRLEK <3
vart tog tiden vägen?
Hinner inte riktigt med.
Det är mkt nu.
Överallt..
På jobbet.
Efter jobbet.
Och sena kvällar blir det.
Hinner inte med tillräckligt med sömn.
Vill så mkt, men tiden finns inte..
Allt snurrar...
Cancer.
Röntgen.
Behandlingar.
Saker jag måste köpa tilll lägenheten.
Mkt på jobbet.
Emelie, går inte många sekunder för ens mina tankar hämnar på dig, hos dig, med dig.
Hade behövt ventilera.
Men jag hinner inte..
Tiden finns inte.
Var är tiden bara för mig själv?
Många bollar i luften..
Hela tiden..
Och ALLT påminner om dig Emelie, allt...
Det är mkt nu.
Överallt..
På jobbet.
Efter jobbet.
Och sena kvällar blir det.
Hinner inte med tillräckligt med sömn.
Vill så mkt, men tiden finns inte..
Allt snurrar...
Cancer.
Röntgen.
Behandlingar.
Saker jag måste köpa tilll lägenheten.
Mkt på jobbet.
Emelie, går inte många sekunder för ens mina tankar hämnar på dig, hos dig, med dig.
Hade behövt ventilera.
Men jag hinner inte..
Tiden finns inte.
Var är tiden bara för mig själv?
Många bollar i luften..
Hela tiden..
Och ALLT påminner om dig Emelie, allt...
Ett brev på posten.
Idag fick jag kallelse.
En kallelse till röntgen på tisdag nästa vecka är inplanerad.
"Datortomografi av buken" står det.
Jag är rädd..
I förra veckan när läkarna sa att de skulle tidiglägga röntgen kändes det bara bra.
Idag när brevet damp ner på mitt köksbord insåg jag allvaret i det.
På röntgen kan dom ju se.
En massa kontrast ska jag dricka..
Äckligt som fan.
Jag skulle kunna spy bara av tanken på det.
Jag är rädd.
Rädd som fan.
Tänk om man hittar mer cancer?
Tänk om det har blivit sammanväxtningar av tarmarna?
Tänk om...
Nej, jag vill inte tänka på det..
Nervositeten kryper i ryggraden.
Jag är rädd.
Rädd.
Rädd.
Rädd.
Rädd...
Tårarna trillar ännu en gång denna dag..
Mina händer skakar och det blir ständiga feltryckningar på tangenterna..
Fy fan vad jag är rädd.
En kallelse till röntgen på tisdag nästa vecka är inplanerad.
"Datortomografi av buken" står det.
Jag är rädd..
I förra veckan när läkarna sa att de skulle tidiglägga röntgen kändes det bara bra.
Idag när brevet damp ner på mitt köksbord insåg jag allvaret i det.
På röntgen kan dom ju se.
En massa kontrast ska jag dricka..
Äckligt som fan.
Jag skulle kunna spy bara av tanken på det.
Jag är rädd.
Rädd som fan.
Tänk om man hittar mer cancer?
Tänk om det har blivit sammanväxtningar av tarmarna?
Tänk om...
Nej, jag vill inte tänka på det..
Nervositeten kryper i ryggraden.
Jag är rädd.
Rädd.
Rädd.
Rädd.
Rädd...
Tårarna trillar ännu en gång denna dag..
Mina händer skakar och det blir ständiga feltryckningar på tangenterna..
Fy fan vad jag är rädd.
Beroende?
Jag är utan internet.
Det är sugit som fan.
Det kliar i fingrarna för att jag ska få stilla mitt facebooksberoende.
Men det finns saker som är värre.
Ngt som inte går att stilla..
Stilla ditt kön som du hade sagt min fina Emelie..
Igår klippte jag ut anonsen vi satte in till minne av dig.
Det känns konstigt att läsa den,
Den är fin.
Lika fin som du.
Nyss kom Maskinen på radion.
Några tårar trillar nerför min kind som så många ggr förr.
Jag saknar dig Emelie.
Jag saknar dig som fan.
Det är sugit som fan.
Det kliar i fingrarna för att jag ska få stilla mitt facebooksberoende.
Men det finns saker som är värre.
Ngt som inte går att stilla..
Stilla ditt kön som du hade sagt min fina Emelie..
Igår klippte jag ut anonsen vi satte in till minne av dig.
Det känns konstigt att läsa den,
Den är fin.
Lika fin som du.
Nyss kom Maskinen på radion.
Några tårar trillar nerför min kind som så många ggr förr.
Jag saknar dig Emelie.
Jag saknar dig som fan.
Vem fan försöker jag lura?
Det är ett rent helvete att du är borta och inte kommer komma tillbaka.
Emelie...
.. min fina fina vän.
Tack, för att du gav mig ett lugn.
Det känns bättre.
Så bra som det kan kännas.
Jag saknar & älskar dig.
Där ser du själv hur högt du når....
"jag ska bada hennes fötter
jag ska tvätta hennes sår
sen ska jag lyfta hennes händer
å säga: Där ser du själv hur högt du når...."
Just nu är det mkt depp..
.. men mitt i alltihopa så vill jag skänka lite extra kärlek.
Kärlek till de underbart fina vännerna jag har i mitt liv!
Detta är bara ngra av er.
Älskade älskade vänner<3
Kunde jag vrida tillbaka tiden...
..så hade jag med all rätt gjort det.
För att kunna hjäpa dig att fatta ett annat beslut än det du just fattade...
Jag går in på din blogg.
I ren rutin.
Vill se att du lagt upp nya inlägg.
Du som alltid var så flitig med det min älskade vän.
Jag som skickade sms till dig de dagar jag var hemma efter behandling.
När jag hade tråkigt och tyckte det var på tiden att du uppdaterade vad som hände i ditt lilla liv.
Vid frukosten läste jag tidningen.
Jag hoppar alltid över dödsanonserna.
Sen den dagen jag läste att en av de jag delade sal med tillsammans på sjukhuset i Karlskrona stod namngiven där..
Idag kollade jag.
Ditt namn lyste där.
Tårarna trillade..
21 maj.
21 maj är det din begravning.
Din begravning? Hur bisarrt låter inte det da?
Det är ofattbart oklart..
Alldeles för oklart att jag ska kunna ta det riktigt till mig och förstå allvaret i det.
Lika ofattbart som det är att jag fick cancer...
Vad är det med denna värld egentligen?
Min lilla älskade vän..
Gång på gång rullar funderingarna in på hur du kunde ha så ont i ditt hjärta?
Min älskade älskade Emelie....
.
Ett sent samtal från min cellgiftsdoktor.
En skiktröntgen ska planeras in tidigare än beräknat.
Egentligen skulle det inte göras för ens cellgiftsbehandlingen är avslutad.
Men iom att magontet kom och ingen vet vad det beror på så blir det tidigarelagt.
Känns skönt att dom bryr sig iaf,
Kvar i alla löften som lovats...
Operation idag.
Värdelöst att gå halva dagen och bygga upp ännu mer nervositet än den som redan kröp i kroppen efter en sömnlös natt.
Tvättas gång på gång med sterila medel..
Det står mig upp i halsen, jag vill bara skölja väck den hemska sjukhusdoften från min kropp.
Men icke.
Inget duschande det första dygnet, strikta order från farbror doktor..
Så jag får väl förlita mig på hans ord.
När jag låg där på operationsbordet, med en massa lokalbedöving, smärtstillande och en massa operationsdukar om vart annat, trillade tankarna in på dig min vän.
Var inte riktigt rätt läge att börja gråta helt hysteriskt när man hade en opererande doktor över bröstet,
Så jag fick behärska mig.
Jag försökte att fokusera på annat, prata om min flytt, att soffan kom idag, att pappa ska få bära allt som ska bäras och jag ska bara peka vart jag vill ha det., (eftersom jag inte får lyfta nu direkt efter operationen)
Att jag måste köpa vattenkokare, brödrost och dylikt.
Tankarna trillade ändå in på dig.
Jag tänkte på din lägenhet på Vinkelgatan.
Där vi hängde och samlade oerhört mkt minnen förra sommaren.
Det var stället att vara på.
Jag tänkte på din lilla söta vattenkokare du hade, som du fått av din mormor.
Jag tänkte på dig,
DIG, EMELIE.
EMELIE.
Min älskade älskade vän.
Hur kunde du må så här dåligt och dölja det för oss...?
Jag lyssnar på Melissa Horn, och vem tänker jag på då om inte just dig.
Du kommer alltid vara med mig i hjärtat, och i nästa liv ses vi min underbara underbaraste! <3
Hon förtjänar hela himlen
4 timmar på akuten idag till ingen nytta?
Jo, men man tackar..
Konstaterades vad det är som inte stämmer med min mage da?
Nej..
Jag är rädd..
Så in i helvetes rädd....
Om man nu fick säga, att du valde fel tillfälle Emelie, så gjorde du det..
Jag hade ju behövt dig nu....
Men jag SKA klara det.
Jag ska.
För det finns inga andra alternativ.
Jag VILL INTE DÖ.
Inte än.
Hjärtat var rispat..
Det känns fortfarande förjävligt..
Att du kunde ha sånna problem att du var tvungen att ta till självmord.
Ngt som vi aldrig kommer att förstå...
Jag har ont överallt.
Precis överallt..
Ont i mitt hjärta, du saknas så oerhört min älskade fina vän.
Jag har ont i magen.
Dels är jag duktigt nervös inför morgondagen, då port-a-carten ska flyttas..
Ännu en operation med lokalbedövning.
Akuten igår blev det tillslut.
Jag trodde att min mage skulle gå sönder.
Och som vi alla vet, akuten, det gäller ju att man inte har ngn tid att passa.
Vänta vänta vänta..
På bättre tider eller vad?
Pappa och jag pratade om dig Emelie, i väntan på att dom skulle göra ngt med mig.
Doktorn kom in, klämde å kände.
Förmodligen sammanväxtning, dvs tarmvred.
Jaha, tack för den.
Inte nog med att urinvägsinfektion konstaterades i förra veckan, nej, ge mig lite tarmvred med för helvete..
Jag vill bara kunna känna lyck aför tillfället..
Aldrig ska man få vara lycklig..
Alltid är det ngt.
Jag vill bli frisk, slippa känna smärta..
Ha ett friskt liv..
Blev hemskickad med en smärtstillande spruta i benet.
Det var det.
Har precis ringt stomiterapeuten.
Hon tyckte det var konstigt att jag blivit hemskickad om doktorn misstänkt tarmvred.
Fick jag ännu ondare nu?
Ja.
Nervösiteten stiger..
Jag gråter..
Akuten i Karlskrona sa hon nu.
Fan fan fan fan..
Jag är livrädd..
Det gör så ont..
Så fruktansvärt ont..
Att inte bara kunna ringa dig..
Och få höra din röst.
Höra ditt skratt igen, ditt underbara skratt min älskade vän..
Att inte få se ditt underbara leende igen i detta livet..
Fan Emelie..
Jag saknar dig ngt så jävulskt..
Varför?
Jag vet inte hur jag ska ta det här.
Jag vet inte hur jag ska bete mig.
Hur beter man sig?
Jag vill skrika, gråta, sparka, slåss.
Kramas hårt hårt och aldrig släppa taget.
Jag är så förbannat arg på dig, samtidigt som jag inte kan vara det..
Du är en av de människor jag inte har mage att vara arg på.
Min älskade lilla vän.
DU, som spred så mkt glädje runt omkring dig.
Varför släppte du aldrig in oss , visade ditt svarta hål för oss, så vi kanske hade kunnat hjälpa dig?
Vi hade gjort allt för dig vännen, allt.
Bara vi hade vetat vad vi skulle göra..
Men du gav aldrig oss den chansen..
Eller gjorde du det?
Tankarna snurra, virvlar och slåss med varandra.
Var det ngt vi missade?
Sa du ngt som vi borde förstått?
Det känns tomt.
Tomt som fan.
Igår var vi vänner tillsammans.
Men du saknades ngt så fruktansvärt.
Vi lyssnade på DINA låtar.
På DIN musik.
Lät tårarna trilla.
Lät tankarna trilla in på alla de fina stunder vi haft tillsammans.
För det har vi, och dom är oändligt många..
Varför planerade du så mkt framåt, hela framtiden låg framför dina fötter Emelie.
(jag vet attt du inte alls hade gillat det ordvalet, för du hatade fötter.)
Men jag älskar ju dig vännen!
Det fanns så många som gjorde det oxå, gör det.
Hur fan säger man da?
Jag är så ledsen.
Så ledsen att det värker i hela min kropp..
Det går i vågor, men jag fattar inte..
Jag fattar inte att jag aldrig kommer att få se ditt underbara leende i denna värld igen.
Aldrig höra ditt underbara skratt.
Jag försåtr inte..
Varför Emelie, varför?
Just nu...
.. hade jag velat ha det precis såhär..
Som i Tommy Nilssons låt..
Dina färger var blå....
Illamåendet från helvetet..
Ja, välkommen för fan.
Cellgifterna börjar känna sig mer påtagliga för var gång nu.
Igårkväll och natten tills idag var rena helvetet innan jag somnade.
Allt stod mig fullkomligt upp i halsen.
Men till slut kunde jag somna, för att vakna upp till en morgon med nytt illamående och mer behandling i Karlskrona.
Illamåendet från helvetet var det ja..
Går å lägger mig en stund och hoppas man kan sova bort det....
Kärlek vid sista ögonkastet...
Ja, maskinen i mitt hjärta.
En av mina underbara vänner introducerade dom mer än ngnsin i mitt hjärta.
Emelie, ja det var du!
Den 14/5 skulle vara vår dag.
Maskinen skulle få rappa sina texter, där dom är som bäst.
Men jag måste avböjja..
Till detta evanemag, som jag sett fram emot så...
Det ska bli operation den 11..
Prelimenär tid...
Så ingen Maskinen för min del..
Port-a-carten ska antingen flyttas, eller bytas ut..
Lokalbedövning, jo jag tackar....
Var ju detta jag bävade för..
Tårar trillar..
Jag är rädd.
Det blev iaf behandling denna veckan.
Det gick å sticka i den, om man körde långt ner där det fanns tillräckligt med hud.
Nu ser det äckligare ut än ngnsin..
Okej, inte lika äckligt som det såg ut när den precis var ditsatt, men inte långt ifrån..
Fuck of
Helvetes jävla skit.
Jag är ledsen.
Frustrerad
Och livrädd...
Duktigt livrädd för att det ska behöva bli en lokalbedövnings-operation inom kort...
Jag vill inte..
Jag bävar inför det..
Port-a-carten har flyttat på sig.
En doktor ska titta på det var det jag fick till svar.
Jaha?
Dagvårds-Marie ringde innan.
Värdena vart ydligen hyfsat okej, så bort till Kna imorgon.
Hon ska kolla läget med dosan..
Fan fan fan..
Varför kunde den bara inte hålla sig stilla..
Egentligen hade jag velat delge en bild, förd ets er fruktansvärt groteskt ut.
Så jag hoppar det.
Jävla skit helvete....
Nervös..
Mmm, så in i helvete faktsikt..
Inte okej ngnstans.
Snart ska jag åka till sjukhuset och det vankas blodprovstagning.
Genom port-a-carten.
Som flyttat sig.
Jag är rädd.
Livrädd att det inte går att ta prov.
Så förbannat rädd att dom ska säga att den måste opereras om.
Jag vill inte..
Tårarna är nära..
Ack så nära.
Helvete..
Peppa till nu för fan Mikaela!
Detta ska gå bra, det är ingen fara..
Du är stark , du klarar detta!
Mm, men just nu vill jag bara vara.
Bara vara, hemma i min säng och varken tänka på sjukhus, behandling, blodprov, jobb, eller ngt över huvudtaget....
Pepp Mikaela, pepp...
ÄNTLIGEN!
Nycklarna i handen och det känns superbra!
Soffan kommer nästa vecka å sängen inom kort den med!
Jisses!
Känns fortfarande ganska overkliget att man ska bli vuxen på riktigt..
Bo själv liksom.
Förmodligen kommer jag vara räddare än räddast första natten jag ska sova där.
Men jag trivs med lägenheten, redan!
Diskat å nästan allt är inne i skåpen!
Det går framåt det för det!
Port-a-carten har flyttat sig?!?!?!?
Det är sjukt obehagligt..
Men ska ta blodprov på måndag, så får se vad som sägs då..
Tänk om jag måste operera till det igen?:O
Jag är rädd..
Tanken skrämmer mig enomrt...
HATAR sjukhus..
HATAR operationer..
Usch,.
Nej, ikv ska jag fokusera på att ha roligt, men mina fina vänner:)
Det är ett rent helvete att du är borta och inte kommer komma tillbaka.
.. min fina fina vän.
Tack, för att du gav mig ett lugn.
Det känns bättre.
Så bra som det kan kännas.
Jag saknar & älskar dig.
"jag ska bada hennes fötter
jag ska tvätta hennes sår
sen ska jag lyfta hennes händer
å säga: Där ser du själv hur högt du når...."
Kärlek till de underbart fina vännerna jag har i mitt liv!
Detta är bara ngra av er.
Älskade älskade vänner<3
För att kunna hjäpa dig att fatta ett annat beslut än det du just fattade...
Jag går in på din blogg.
I ren rutin.
Vill se att du lagt upp nya inlägg.
Du som alltid var så flitig med det min älskade vän.
Jag som skickade sms till dig de dagar jag var hemma efter behandling.
När jag hade tråkigt och tyckte det var på tiden att du uppdaterade vad som hände i ditt lilla liv.
Vid frukosten läste jag tidningen.
Jag hoppar alltid över dödsanonserna.
Sen den dagen jag läste att en av de jag delade sal med tillsammans på sjukhuset i Karlskrona stod namngiven där..
Idag kollade jag.
Ditt namn lyste där.
Tårarna trillade..
21 maj.
21 maj är det din begravning.
Din begravning? Hur bisarrt låter inte det da?
Det är ofattbart oklart..
Alldeles för oklart att jag ska kunna ta det riktigt till mig och förstå allvaret i det.
Lika ofattbart som det är att jag fick cancer...
Vad är det med denna värld egentligen?
Min lilla älskade vän..
Gång på gång rullar funderingarna in på hur du kunde ha så ont i ditt hjärta?
Min älskade älskade Emelie....
En skiktröntgen ska planeras in tidigare än beräknat.
Egentligen skulle det inte göras för ens cellgiftsbehandlingen är avslutad.
Men iom att magontet kom och ingen vet vad det beror på så blir det tidigarelagt.
Känns skönt att dom bryr sig iaf,
Värdelöst att gå halva dagen och bygga upp ännu mer nervositet än den som redan kröp i kroppen efter en sömnlös natt.
Tvättas gång på gång med sterila medel..
Det står mig upp i halsen, jag vill bara skölja väck den hemska sjukhusdoften från min kropp.
Men icke.
Inget duschande det första dygnet, strikta order från farbror doktor..
Så jag får väl förlita mig på hans ord.
När jag låg där på operationsbordet, med en massa lokalbedöving, smärtstillande och en massa operationsdukar om vart annat, trillade tankarna in på dig min vän.
Var inte riktigt rätt läge att börja gråta helt hysteriskt när man hade en opererande doktor över bröstet,
Så jag fick behärska mig.
Jag försökte att fokusera på annat, prata om min flytt, att soffan kom idag, att pappa ska få bära allt som ska bäras och jag ska bara peka vart jag vill ha det., (eftersom jag inte får lyfta nu direkt efter operationen)
Att jag måste köpa vattenkokare, brödrost och dylikt.
Tankarna trillade ändå in på dig.
Jag tänkte på din lägenhet på Vinkelgatan.
Där vi hängde och samlade oerhört mkt minnen förra sommaren.
Det var stället att vara på.
Jag tänkte på din lilla söta vattenkokare du hade, som du fått av din mormor.
Jag tänkte på dig,
DIG, EMELIE.
EMELIE.
Min älskade älskade vän.
Hur kunde du må så här dåligt och dölja det för oss...?
Jag lyssnar på Melissa Horn, och vem tänker jag på då om inte just dig.
Du kommer alltid vara med mig i hjärtat, och i nästa liv ses vi min underbara underbaraste! <3
Jo, men man tackar..
Konstaterades vad det är som inte stämmer med min mage da?
Nej..
Jag är rädd..
Så in i helvetes rädd....
Om man nu fick säga, att du valde fel tillfälle Emelie, så gjorde du det..
Jag hade ju behövt dig nu....
Men jag SKA klara det.
Jag ska.
För det finns inga andra alternativ.
Jag VILL INTE DÖ.
Inte än.
Att du kunde ha sånna problem att du var tvungen att ta till självmord.
Ngt som vi aldrig kommer att förstå...
Jag har ont överallt.
Precis överallt..
Ont i mitt hjärta, du saknas så oerhört min älskade fina vän.
Jag har ont i magen.
Dels är jag duktigt nervös inför morgondagen, då port-a-carten ska flyttas..
Ännu en operation med lokalbedövning.
Akuten igår blev det tillslut.
Jag trodde att min mage skulle gå sönder.
Och som vi alla vet, akuten, det gäller ju att man inte har ngn tid att passa.
Vänta vänta vänta..
På bättre tider eller vad?
Pappa och jag pratade om dig Emelie, i väntan på att dom skulle göra ngt med mig.
Doktorn kom in, klämde å kände.
Förmodligen sammanväxtning, dvs tarmvred.
Jaha, tack för den.
Inte nog med att urinvägsinfektion konstaterades i förra veckan, nej, ge mig lite tarmvred med för helvete..
Jag vill bara kunna känna lyck aför tillfället..
Aldrig ska man få vara lycklig..
Alltid är det ngt.
Jag vill bli frisk, slippa känna smärta..
Ha ett friskt liv..
Blev hemskickad med en smärtstillande spruta i benet.
Det var det.
Har precis ringt stomiterapeuten.
Hon tyckte det var konstigt att jag blivit hemskickad om doktorn misstänkt tarmvred.
Fick jag ännu ondare nu?
Ja.
Nervösiteten stiger..
Jag gråter..
Akuten i Karlskrona sa hon nu.
Fan fan fan fan..
Jag är livrädd..
Att inte bara kunna ringa dig..
Och få höra din röst.
Höra ditt skratt igen, ditt underbara skratt min älskade vän..
Att inte få se ditt underbara leende igen i detta livet..
Fan Emelie..
Jag saknar dig ngt så jävulskt..
Jag vet inte hur jag ska bete mig.
Hur beter man sig?
Jag vill skrika, gråta, sparka, slåss.
Kramas hårt hårt och aldrig släppa taget.
Jag är så förbannat arg på dig, samtidigt som jag inte kan vara det..
Du är en av de människor jag inte har mage att vara arg på.
Min älskade lilla vän.
DU, som spred så mkt glädje runt omkring dig.
Varför släppte du aldrig in oss , visade ditt svarta hål för oss, så vi kanske hade kunnat hjälpa dig?
Vi hade gjort allt för dig vännen, allt.
Bara vi hade vetat vad vi skulle göra..
Men du gav aldrig oss den chansen..
Eller gjorde du det?
Tankarna snurra, virvlar och slåss med varandra.
Var det ngt vi missade?
Sa du ngt som vi borde förstått?
Det känns tomt.
Tomt som fan.
Igår var vi vänner tillsammans.
Men du saknades ngt så fruktansvärt.
Vi lyssnade på DINA låtar.
På DIN musik.
Lät tårarna trilla.
Lät tankarna trilla in på alla de fina stunder vi haft tillsammans.
För det har vi, och dom är oändligt många..
Varför planerade du så mkt framåt, hela framtiden låg framför dina fötter Emelie.
(jag vet attt du inte alls hade gillat det ordvalet, för du hatade fötter.)
Men jag älskar ju dig vännen!
Det fanns så många som gjorde det oxå, gör det.
Hur fan säger man da?
Jag är så ledsen.
Så ledsen att det värker i hela min kropp..
Det går i vågor, men jag fattar inte..
Jag fattar inte att jag aldrig kommer att få se ditt underbara leende i denna värld igen.
Aldrig höra ditt underbara skratt.
Jag försåtr inte..
Varför Emelie, varför?
Som i Tommy Nilssons låt..
Dina färger var blå....
Cellgifterna börjar känna sig mer påtagliga för var gång nu.
Igårkväll och natten tills idag var rena helvetet innan jag somnade.
Allt stod mig fullkomligt upp i halsen.
Men till slut kunde jag somna, för att vakna upp till en morgon med nytt illamående och mer behandling i Karlskrona.
Illamåendet från helvetet var det ja..
Går å lägger mig en stund och hoppas man kan sova bort det....
Ja, maskinen i mitt hjärta.
En av mina underbara vänner introducerade dom mer än ngnsin i mitt hjärta.
Emelie, ja det var du!
Den 14/5 skulle vara vår dag.
Maskinen skulle få rappa sina texter, där dom är som bäst.
Men jag måste avböjja..
Till detta evanemag, som jag sett fram emot så...
Det ska bli operation den 11..
Prelimenär tid...
Så ingen Maskinen för min del..
Port-a-carten ska antingen flyttas, eller bytas ut..
Lokalbedövning, jo jag tackar....
Var ju detta jag bävade för..
Tårar trillar..
Jag är rädd.
Det blev iaf behandling denna veckan.
Det gick å sticka i den, om man körde långt ner där det fanns tillräckligt med hud.
Nu ser det äckligare ut än ngnsin..
Okej, inte lika äckligt som det såg ut när den precis var ditsatt, men inte långt ifrån..
Jag är ledsen.
Frustrerad
Och livrädd...
Duktigt livrädd för att det ska behöva bli en lokalbedövnings-operation inom kort...
Jag vill inte..
Jag bävar inför det..
Port-a-carten har flyttat på sig.
En doktor ska titta på det var det jag fick till svar.
Jaha?
Dagvårds-Marie ringde innan.
Värdena vart ydligen hyfsat okej, så bort till Kna imorgon.
Hon ska kolla läget med dosan..
Fan fan fan..
Varför kunde den bara inte hålla sig stilla..
Egentligen hade jag velat delge en bild, förd ets er fruktansvärt groteskt ut.
Så jag hoppar det.
Jävla skit helvete....
Mmm, så in i helvete faktsikt..
Inte okej ngnstans.
Snart ska jag åka till sjukhuset och det vankas blodprovstagning.
Genom port-a-carten.
Som flyttat sig.
Jag är rädd.
Livrädd att det inte går att ta prov.
Så förbannat rädd att dom ska säga att den måste opereras om.
Jag vill inte..
Tårarna är nära..
Ack så nära.
Helvete..
Peppa till nu för fan Mikaela!
Detta ska gå bra, det är ingen fara..
Du är stark , du klarar detta!
Mm, men just nu vill jag bara vara.
Bara vara, hemma i min säng och varken tänka på sjukhus, behandling, blodprov, jobb, eller ngt över huvudtaget....
Pepp Mikaela, pepp...
Soffan kommer nästa vecka å sängen inom kort den med!
Jisses!
Känns fortfarande ganska overkliget att man ska bli vuxen på riktigt..
Bo själv liksom.
Förmodligen kommer jag vara räddare än räddast första natten jag ska sova där.
Men jag trivs med lägenheten, redan!
Diskat å nästan allt är inne i skåpen!
Det går framåt det för det!
Port-a-carten har flyttat sig?!?!?!?
Det är sjukt obehagligt..
Men ska ta blodprov på måndag, så får se vad som sägs då..
Tänk om jag måste operera till det igen?:O
Jag är rädd..
Tanken skrämmer mig enomrt...
HATAR sjukhus..
HATAR operationer..
Usch,.
Nej, ikv ska jag fokusera på att ha roligt, men mina fina vänner:)
