Long time no see.

Love the way you lie.
Inser att saker faktiskt förändras.
Vare sig man vill eller inte.
Någonstans har jag gått vidare.
Samtidigt som jag fortfarande är kvar lite halvt med ena foten.
Men det känns bra.
Jag är på väg upp igen.
Tillbaka.
Men livrädd.
Samtidigt som jag ser ett ljus igen.
Tankar virvlar alldeles för fort.
Tiden springer iväg och vad var det som hände egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0