magasingatan.

"jag tänker aldrig på dig, bara ikväll"


Äsch vem fan försöker jag lura egentligen?
Tankarna trillar omedvetet in på dig för det mesta..
Fan...




Börja om?

Idag vill jag bara gräva ner mig..
Gömma mig från omvärlden å bara vara där..
Länge länge länge...
Efter det där långa vill jag bara börja om från noll..
Radera det gamla...
In med det nya,
Låter kanske emo eller som en klyscha..
Det kanske det är..
Men just nu känns det för jävligt.....





Förlåt.





.

..jag är inte riktigt okej..


Långa nätter..

Jag måste sluta sitta uppe halva nätterna...
Måste försöka gå å lägga mig i tid så jag hinner sova ngt.
Nej, datorn är ett fördärv.

När man väl stängt av den rullar tankarna dock in på en massa hemskheter..
När lampan släcks kommer hemska minnen tillbaka.
Igår började jag tänka på port-a-carten.
Tills slut mådde jag illa å grät mig till sömns.

Men men..
Gilla läget?

The weekend comes to an end...

Egentligen skulle detta inlägg upp redan i söndags.
Men söndagen slutade ju som den gjorde..
Igår har jag varken lust eller ork till ngt sånt här..
Så därför hamnar det lite sent..

Helgen med sis i Malmoe var verkligen ngt vi behövde!
Massa massa kaffe latte(kan vara ngt av de godaste jag druckit) shopping, en massa snack, öl, häng och dans på KB, Möllan, ja you name it.
Vi har hunnit med mkt, pengarna har rullat.
Synd bara att helgen gled iväg ngt så förbannat fort....
Men en förbannat bra helg har det varit, inget snack om jobbig cancer, inget snack om behandlingar, illamåenade, sjukhus....
Bara en helt underbart bra helg med syster!
Jag älskar dig min älsklingssyster!! <3



                  
              

                  




Misshandlade kärl?

Jag förstår inte.
Att det kan vara så jäkla svårt att sticka en i armen för att ta ett blodprov.
Visst, jag är väl kanske ganska medveten om att det tydligen inte är så lätt på mig?
Men varför kan vissa å andra inte?

Om man jobbar på ett lab, där man i princip bara sticker folk i armarna hela dagarna, borde man inte lära sig hur man ska gå till väga då kan jag undra..
En kompis sa att dom missköter sitt jobb med att inte kunna.

Min högerarm ser för jävlig ut efter gårdagens stick..
Helt och hållet totalt söndermisshandlad..
Inte okej ngnstans.

Å sen att det inte blev behandling denna veckan heller, ja det var ju inget vidare kul det heller....


Precis som du är..




Längesen Magnus var med i bilden.
Hm inte riktigt okej..
Får nog bli honom idag.



Torka tåren från min kind...

Jag hade tänkt få ihop ett inlägg där jag skulle hylla helgens weekend i Malmö till skyarna..
För den har verkligen varit hur bra som helst.
Men just nu känner jag bara för att gråta.
Låta tårarna trilla hejdlöst.
Så så får det bli...



Vi drar till Malmöööö




vi drar till Malmööööööö!
Japp, systerweekend ti is för hela slanten denna helg!



.

känner mig inte alls delaktig längre..

Packa eller packad?

Jàg håller på att packa.
Packa ner alla mina grejer..
Det är inget kul..
Eller jo, det är med skräckblandad förtjusning.
Fan.
Jag ska bli stor på riktigt nu alltså.
Va rädd jag kommer vara den första tiden.
Här hemma är det ju alltid ngn runt omkring en?
Katter, människor?

Flytta hemifrån?
Det känns ganska stort.
Men det är fan på tiden.
Men allt ska inte med.
Nej.
Min säng ska minsann finnas kvar här så jag kan komma hem å sova här när jag vill!

Just nu håller jag på att packa kläder.
Kläder kläder kläder, överallt..
Just nu vill jag mest bara slänga allt..
Är sjuktomotiverad.
Hur ska jag veta att jag inte vill ha just den tröjan, eller den klänningen på mig i nästa vecka?
Hm..
I-lands-problem.....

Men det ska bli kul:)
Med egen lägenhet.
Få göra precis som jag vill.

Längtar lite smått tills fredag, men den kommer snart.
Då ska sis å jag på syster weekend!




.

I've got a reason to cry.

åt helvete med bikinisäsongen...

Detta har aldrig varit ngt problem.
ALDRIG.
Men nu helt plötsligt har det blivit det.
Mot min vilja.
Om jag blivit tjock, nej inte så värst.
Men om jag hade blivit det, då hade jag ta mig fan kunnat göra ngt åt det.

Jag har ångest..
Den sitter där å gnager sig starkare å vassare för var dag som går.
Sommaren är snart här.
Då är det dags att hoppa i bikinin, visa en massa hud å känna sig snygg.
Men nej, inte för Mikaela.

Jag som en gång i tiden, senast förra sommaren, fullkomligt ÄLSKADE bikini..
Har en hel drös men olika färger, former, randigt, rutit, prickigt, ja you name it.
Men det tiden är förbi.
Iaf just nu.
Iaf de kommande somrarna.

Det känns inte okej.
Jag är lipfärdig på det.
Jag vill fan kunna gå där å känna mig snygg.
Visa lite hud.
Nej, nu är det baddräkt som gäller..
För att dölja..
Inte bara ärret, det hade inte stört mig så värst mkt.
Det hade jag kunnat tejpa, sen hade det vart bra.
Men hur fan går man i bikini med en jävla skitpåse på magen (rent ut sagt.)
Livet är orättvist, förbannat orättvist.

Men som jag sagt likt många andra gånger, det är bara att gilla läget....

Kontraktet är signat

och snart blir det flytt in till lilla staden Karlshamn!

Men planeringen är dutkigt orutinerad...
Denna helgen blir det Malmö med sis, hela hela hela helgen!
Nästa helg är det Valborg, och flytt.
Helgen efter det är det Kristianstad för hela slanten!
Har börjat packa.
Väskor å skor till förbannelse, trots att en hel del åkte väck.
Men hur i allsindar ska jag hinna med å packa å flytta??
Jisses...
Får bli skärpning på den.

Idag har det mesta känts bra.
Mkt bra tom!



"Annas eviga"

Jag sitter och tittar på Lotta Gray.
Hon är med i "Annas eviga" på SVT2.
Lotta, en vacker kvinna, som ser så frisk ut.
Man ser inte på henne att hon varit sjuk.
Det gör man inte på mig heller.
Inte just nu iaf.
Det är skönt.
Skönt som fan.
Det går faktiskt inte beskriva den känslan.
Att man kan leva ett någorlunda normalt liv fast man går igenom det man gör.


Tydligen kör dom tema den kommande veckan.
Att man fokuserar på folk som lever med denna folksjukdom som det faktiskt är.
Så denna veckan verkar det som det kommer snurra ännu mer.
Tankar på cancer.
Tankar på död.
Tankar på att kämpa, vinna kampen mot cancer.
Tankar på att livet är orättvist.
På alla sätt å vis.
Så fort jag hör ordet cancer, får jag obehagliga rysningar som väljer att stanna å sitta i länge länge.
Hemska hemska sjukdom.

Som Lotta sa i programmet.
Folk ser henne som ett hopp.
Ett hopp i livet.
Att man kan vara med å köra (nästan) samma race som vanligt.
Det stämmer.
Jag ser henne som en förebild.
En stor sådan.
Lotta är bäst.
Så är det bara!


http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman//






fulla för kärleks skull!

"väskan är redan packad
men jag vill inte gå
hur lämnar man den man älskar
jag kommer aldrig att förstå
det fanns en tid för längesen
när mitt hjärta vara av sten
jag kunde lämna allt å alla"



igår kväll var vi fulla för kärlekens skull..

J-J & B-M

Igår var det lördag.
Lördag som skulle innefatta fest.
Jennifer övertalade mig, det har hon en ntendens att alltid göra!
Längesen jag träffade min sköna böna!
En riktigt kul kvälll bjöds det på.
Med pompa å ståt!
Skumpa å riktigt mkt dans!
En helhärlig kväll som jag hoppas det blir mer av i sommar :)


            
                     
                   Jennifer, min fina flicka!


Min gode vän tar tillfället i akt & går & fyller 25 en dag som denna!

Idag fyller min gode vän år.
Lite vin på det, jo jag tackar!
Middag med grabbarna var det tydligen bestämt.
Middag med grabbarna+jag.
Okej, tackar för det!
Känner mig oerhört hedrad att delta i denna grabbiga tillställning! :)
Hur som helst så är det hans dag idag.
Med pompa å ståt.

Han ska hyllas!
Presenterna fick han av mig igår.
Grattis grattis grattis min gode vän!
Hoppas du får en sjuhelsikes bra dag!




Idag är en sån dag.

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
genom frostigt glas syns solen som en huldra
ditt hår, det flyter över hela kudden

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vårgardinen böljar svagt där solen strömmar
och långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
du drömmer om något fint
jag ser du småler

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
och som ett rastlöst barn om våren
dagen kommer
jag tror vi flyr rakt in i solen

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

jag ger dig allt jag har
kvar....


så får du mig ändå

Jag är kär.
Jag hade förträngt hur bra denna människan faktiskt är.
Med sin skånska dialekt och charmiga personlighet.

Vaknade till en morgon med sol.
Känslan av att detta kunde bli en bra dag var med mig.
Jag kom till jobbet med ett leende på läpparna.

Plötsligt från ingenstans så finns denna karln på radion.
Han tar ton, fram med gitarren och sjunger ut.
Han sjunger en låt som jag lite grann hade glömt brot.
Som hade hamnat lite sådär för långt bak i mitt minne, lite sådär i skymundan.
Den tar nu plats på scenen i min förvirrade lilla flicksnärtéhjärna.

"lurar hem mig med dina sämsta tricks,
så får du mig ändå"

Ja, jäklar vad du får mig!!!

Emil Jensen, vill du gifta dig med mig!?!?!?



Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Inatt hade jag starka funderingar på att starta om datorn på nytt flera ggr om..
Tankar snurrade i mitt huvud, fram och tillbaka, tillbaka å fram.
Klockan tickade på och var väl inte framåt 3 för ens jag till slut somnade..

Att jag bara inte kan släppa tankarna på dig..
Saken gör ju det inte bättre av att jag dess utom drömmer om dig.
Vaknar å är helt jävla livrädd att du typ är död.
Men du har ju lämnat mitt liv.?
Så skulle jag egentligen behöva bry mig?
Ja, det är väl mänskligt.
Nu låter det som jag vill önska livet ur dig, men det vill jag asbolut inte.
Inte på ngt sätt.
Din vackra kropp och ditt underbara leende kan forstätta krossa hjärtan.
Hjärtkrossad?
Nej, nu överdrev jag.
Men besviken.
Mmm, det är nog en bra definition på det hela.
Besvikelse...

Varför gjorde du så som du gjorde om du ändå bara täntke skita i det?
Visst, det kanske var saker som ändrades ganska radikalt.
Saker som blev betydligt mer påtagliga när dom faktiskt inträffade.
Saker som inte riktigt tillhör den vanliga vardagen, men nu mera har blivit en rikigt stor del i mitt liv.
Sanningen, ja det är den jag vill höra.
Eller är det de??
Kanske vore bättre med en vit lögn?
"Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug som om allt var en lek."
Lisa Ekdahls rader får mig att tänka.

Ja, så är det nog...
Vad jag helst av allt vill just nu, är att allt ska bli som vanligt och att om du så ljuger för mig, så vill jag att det bara ska vara som vanligt..



Jag säger KOM!

Idag vaknade jag med Lasse W's ljuva stämma i huvudet.
Idag känns Lasse helt rätt.
På ett positivt sätt.
Så efter ed dunderfrulle, i med öronlurarna och en powerwalk på det, ja tack!
Detta kan bli en bra dag.



Superidé a la Mikaela

En komips är sjuk.
Han tycker synd om sig själv och vet inte om han har feber.
Jag föreslår följande:

Du får knacka på hos grannen!
"Ursäkta att jag stör, men det är inga bra personer med i så ska det låta ikv ändå, så det kanske inte gör så mkt att jag stör..
Men nu är det så att jag inte mår så bra idag, å har ingen termometer så jag kan inte kolla om jag har feber.. Skulle du kunna känna på min panna å säga om jag är varm??
:) "

Tyckte det lät som en underbart bra idé, en av mina bättre faktiskt.


.



helt plötsligt kände jag mig ensam.
kvarglömd
bortglömd



Du är en nolla & jag är din idol

Idag hade det varit syndigt skönt att bara ligga kvar i sängen.
Gosa ner sig lite extra och bara sova vidare.
Men det blev inte ritkigt så.
Fredag = jobb.
Upp och hoppa....

Varför kan jag bara inte gå å lägga mig i tid?
Tydligen är det sent om kvällarna/nätterna man hittar alla de där härliga människorna att ligga å snacka sig igenom den mörka  tiden på dygnet med.
Inte riktigt okej..
Imon får det nog minsann bli en rejäl sovmorgon.

Illamående är inte lika starkt  idag.
Definitivt inte som det var igår kväll..
Jag drack nog upp 1.5 liter Coca Cola själv på en halvtimme..

Däreomt har jag ont i nerverna idag..
Cellgifterna börjar väl sätta sina spår på/i min kropp..
Har känt det ngn gång tidigare.
Men idag är det ganska irriterande.
Faktiskt.
Men bita ihop å gilla läget, mm, det är jag ganska bra på...


Om tiden vill ifatt..

Lika mystisk, lika gåtfull
som en kyrka längs vägen,
upplyst mellan träden,
ödsligt belägen
om hösten om våren
i en tyst, blå natt
som en fackla, som ett ljus
kom du fram till mig där jag satt

Som ett åtråvärt hopp
i en tung tristess
Jag hade nästan gett opp
det var så grått tills dess
Men du sa att du hörde mig
på radion idag
Du var den enda som kom fram
och det var det enda du sa

Allt jag ser
Allt jag hör
är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar
ja, jag väntar
om tiden vill ifatt

Det gick så sakta tog sån tid
Varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland
för att fråga hur vi mår
Tills jag sa; Väntar du på nån
eller vill du bli min
Du sa: vad svarar man på sånt
Jag sa: Man svarar nog ingenting


Men lägg armarna runt mig
och slit ut vad jag har
Gräv i  det dunkla
men sök inga svar
Jag lovar ingenting
Det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting
Jag är så gott som förtrollad

Allt jag ser
Allt jag hör
är din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar,
jag väntar
om tiden vill ifatt

Du sa: Vänta lite grann
Behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans
Vart ska vi gå, vart ska vi gå
Jag sa; Det finns inga mål,
men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans
Vill bara ta mig lite längre än hit


Det var natt, det var natt
Det var äntligen natt
Våren var på väg
Jag var rusig och matt
Vi var på gång, vi var VIP
Det var nån efterfest för Kent
Allt var lite eftertraktat
Allt var lite känt

Och allt jag ser
Alllt jag hör
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar
jag väntar
om tiden vill ifatt

Mellan Tumba å Järna
finns en kyrka vid sjön
Vi tar oss dit i oktober
strax före snön
Vinden var så kraftig
Hela världen var på spänn
Den mörka natten är så mörk
Jag måste se dig igen



Push it

Mamma var med mig på behandlingen i tisdags.
Under de 4 timmarna satt hon i en fotölj jämte mig där jag låg i sängen.
Plötsligt säger hon:
"Tänk vad du har fått ställa om ditt liv, mitt lilla barn."

Ja, det kan man ju säga..
Förra året vid denna tiden, då var allt normalt.
Livet lekte och inga större beskymmer stod bakom dörren.
Sen helt plötsligt, som att vända på handen, blev allt så olikt det vanliga...

Bara att inse, att livet aldrig kommer bli som det en gång var.
Men man får göra det bästa av situationen.
Och göra det bättre.
För det är ngt som SKA hända.
Jag ska bli så bra det bara går!
Lite jävlar anamma å push it till nya högre höjder!
Japp, så får det bli!!



Jag skulle bara..

.. ligga ute i solen ca 10 min, MAX en halv timme.
Vad hände?

Jo, helt plötsligt ahade det gått 3 timmar.
Jag hade somnat.

Var det dags att hedra stjärntecknet nu igen?!?!?
Japp, välkommen kräftan!


Karlshamns stad är sig likt vill jag lova

Hahahahha
Ja jisses alltså!
Vad folk kan hitta på rykten i denna lilla staden!



Nedräkningen kan börja!

Japp!
Nu är femte behandlingen igång!
ÄNTLIGEN kan nedräkningen börja.
Hälften kvar.
Ryggvärken kommer sig krypande nu.
Som vanligt.
Hoppas illamåendet håller sig undan...


idag hade det...

... gynnat om Emelie å jag hade umgåts på riktigt ist för över msn.
Hon är i Växjö, jag är hemma..
Chips, film å många skratt med min fina vän, det hade vart riktigt mkt värt en dag som denna!




.

Idag är det söndag.
Ångesten innfinner sig på mkt mkt mkt hög nivå.....

Nneka-Heartbeat

"You said you'd be there for me
In times of trouble when I need you and I'm down
And likewise you need friendship
It's from my side pure love but I see lately things have been changing
You have goals to achieve
But the roads you take are broad are heartless
That wants you make another way
You throw stones
Can you see that I am human I am breathing
But you don't give a damn

Can you feel my heart is beating
Can you see the pain you're causing
Can you feel my heart is beating
Can you see the pain you're causing

Blood blood blood...blood is rushing

And now the world is asleep
How will you ever wake her up when she is deep in her dreams, wishing
And yet so many die
And still we think that it is all about us
It's all about you
You sold your soul to the evil and the lust
And the passion and the money and you
See the same ones die, people hunger for decades
Suffer under civilized armedrobbers, modern slaveholders

Can you feel my heart is beating
Can you see the pain you're causing
Can you feel my heart is beating
Can you see the pain you're causing

Blood blood blood.... keeps rushing

Evaded, eliminated, erased, interrogated
Our tradition, our love for our fellow countrymen,
Our property, our resources - our pride

Can you feel my heart beating
No no no...you don't

Can you feel my heart is beating
Can you feel the pain you're causing
Can you feel my heart is beating
Can you feel the pain you're causing

lite lättare

Redan igårkväll blev jag på bättre humör.
Idag känns dagen mkt bra.
En promenad och ute i solen på altanen.
Det gynnar.
Påskmiddag med la familia kvällen till ära, det gynnar.


Falla fritt.

Ikväll är det premiär.
Premiär för Karlshamns nya danshak.
Club Mingel slår upp portarna till sitt dansgolv och det ska invigas av många festglada människor.
Där ibland ngra av mina fina.
Men jag är hemma.

Sitter hemma nerkrupen i min säng.
Ja, vad det inte detta jag ville i morse??
Hm, jo kanske.
Men egentligen vill jag bara att allt ska vara som vanligt.
Att jag oxå hade kunnat vara med på allt kul.
Släppa alla hämningar.
Dansa med ammunition i blicken, skåla med Asti, ta en massa fula kort, precis som förr.

Men nej.
Idag är ingen sådan dag.
Egentligen är det inte en sådan dag på väldigt länge.
Jag måste ta tag i mig själv och behärska mig.
Tänka på mig själv, att det kanske inte är så bra att flänga runt så som jag gjort sista tiden.
Men jag missar ju så mkt kul som alla andra gör.

Ja, jag kanske tycker jävligt synd om mig själv en kväll som denna.
Men vill inte att ngn annan ska göra det.
Jag skriver inte detta i ngn form för att folk ska tycka synd om mig.
Inte alls.
Jag vill inte ha sympati.
Jag behöver bara få ventilera..
Å det är väl därför denna blogg finns antar jag.
Krypa ner i sängen tidigt ikv och hoppas på en inte så deppig dag imorgon...



.

Idag är en sådan dag då jag egentligen inte vill ngt annat än att bara ligga kvar i sängen.
Inte stiga upp på hela dagen.
På sin höjd sätta igång en film, men snabbt krypa tillbaka igen...
Krypa tillbaka dit där jag känner mig trygg.
Där inget ont kan nå mig.

Jag befinner mig på jobbet nu.
Kollade inom Lotta Grays, (kanske mer känd som Vimmelmamman)blogg. Där fann jag detta inlägg om Loo:

http://mrsgonzo.blogspot.com/

Fan, livet är ta mig fan inte rättvist ngnstans.
Denna helvetesjukdom, va fan är det för fel med den?
Jag hatar den så oerhärt starkt så det finns inte.
Jag vill inte gråta.
Men jag gör det ändå.
Tårarna trillar som ståra regndroppar ner för mina kinder i stora floder..
Snart ser jag inte vad jag skriver längre..
Kan man inte komma på ett botemedel till denna skiten snart?


RSS 2.0