En kvinna jag ser upp till...
http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman//2010/january/ar-2025-1.html
en fantastisk kvinna.
Jag hade glömt bort...
..min kärlek till Paola.
Hur kunde jag???
Hur kunde jag???
Sunday, bloody sunday
Ja, nu sitter man här igen.
Med ångesten krypande i kroppen.
Det är söndag.
Dessa jävliga söndagar som bara spär på allt negativt ngt så in i helvete...
Inte okej ngnstans.
Helgen är snart över..
Klockan tickar på och jag har inte gjort ngt vettigt alls idag..
Låg i sängen till halv 1
Vred å vände på mig, för att komma på vettiga tankar att lägga all fokus på.
Blev inget alls med det.
Men kanske var okej att ligga kvar så länge med tanke på att jag inte somnade för ens halv 6 i morse..
Måndag imorgon igen ja.
Blodprovstagning står på agendan.
07.30 sitter jag där med alla pensionärer.
Va fan ska dom upp å göra så tidigt?
Dom har ju fan hela dagen på sig att kunna ta sina prover?
En annan ska ju fan till jobbet?
Nej, då är dom värre än när dom köar till ICA om morgonen...
Jisses..
Hoppas innerligt att det blir behandling denna veckan....
Med ångesten krypande i kroppen.
Det är söndag.
Dessa jävliga söndagar som bara spär på allt negativt ngt så in i helvete...
Inte okej ngnstans.
Helgen är snart över..
Klockan tickar på och jag har inte gjort ngt vettigt alls idag..
Låg i sängen till halv 1
Vred å vände på mig, för att komma på vettiga tankar att lägga all fokus på.
Blev inget alls med det.
Men kanske var okej att ligga kvar så länge med tanke på att jag inte somnade för ens halv 6 i morse..
Måndag imorgon igen ja.
Blodprovstagning står på agendan.
07.30 sitter jag där med alla pensionärer.
Va fan ska dom upp å göra så tidigt?
Dom har ju fan hela dagen på sig att kunna ta sina prover?
En annan ska ju fan till jobbet?
Nej, då är dom värre än när dom köar till ICA om morgonen...
Jisses..
Hoppas innerligt att det blir behandling denna veckan....
Vart tog fredagsmyset vägen?
Vad hände med den där mysiga fredagen?
Den där fredagen då vi skulle sitta uppkrupna tätt intill varandra i soffan.
Kramas kramas kramas.
Bara kramas.
Säga att vi tycker om varandra.
Och att vi betyder så mkt för varandra.
En massa tända ljus för att spä på mysfaktorn ytterliggare.
Den där fredagen då det bara var du å jag.
Framför en mysig film.
Kanske en kopp te.
Ist sitter jag här i min ensamhet.
Krängt en massa chips och godis vilket reulterat i ett sjuhelsikes illamående och bättrade på tycka-synd-om-mig-syndromet ganska enormt.
Den där fredagen då vi skulle sitta uppkrupna tätt intill varandra i soffan.
Kramas kramas kramas.
Bara kramas.
Säga att vi tycker om varandra.
Och att vi betyder så mkt för varandra.
En massa tända ljus för att spä på mysfaktorn ytterliggare.
Den där fredagen då det bara var du å jag.
Framför en mysig film.
Kanske en kopp te.
Ist sitter jag här i min ensamhet.
Krängt en massa chips och godis vilket reulterat i ett sjuhelsikes illamående och bättrade på tycka-synd-om-mig-syndromet ganska enormt.
"Won't you call my private number? We can go wawy for the summer! We can drive around with the top down Stereo turned up loud with a fat sound Cause I'm yours to keep if you want to Cause I'm yours to keep if you want to But I hear that you wanna ditch me But you know I'm not such a bad seed. We can drive around with the top down Stereo turned up loud with a fat sound Cause I'm yours to keep if you want to Cause I'm yours to keep if you want to Won't you come on down to the freak show? He can sit along as my hair grows. We can drive around with the top down Stereo turned up loud with a fat sound Cause I'm yours to keep if you want to Cause I'm yours to keep if you want to"
Yours to keep-Paola
Är torsdagsfylla verkligen okej allstå...
Hm, det är fan frågan.
En öl ute och en massa snack var det tänkt.
Vet inte riktigt vad som hände där efter den första.
Rullade på gjorde det iaf, å sen helt plötsligt satt man där å kände ruset komma.
-Ska vi dansa? frågar Malin.
HELL YEAH!
Å som vi dansade..
En stillsam kväll med en öl i handen slutade med spontanitetsfylla utan dess like!
Var detta bra da?
Får jag bli full?
Får nog fråga farbror doktor om detta..
En öl ute och en massa snack var det tänkt.
Vet inte riktigt vad som hände där efter den första.
Rullade på gjorde det iaf, å sen helt plötsligt satt man där å kände ruset komma.
-Ska vi dansa? frågar Malin.
HELL YEAH!
Å som vi dansade..
En stillsam kväll med en öl i handen slutade med spontanitetsfylla utan dess like!
Var detta bra da?
Får jag bli full?
Får nog fråga farbror doktor om detta..
Den där Malin..
.., hon är för bra för att övertala.
Idag räckte det med att höra hennes röst.
Övertalning är den kvinnas grej alltså..
Ett ögonkast i speglen, det här är ingen bra dag.
Blö.
Idag vill jag inte..
Jag vill ingenting.
Förutom att krypa ner i min säng.
Sova sova sova sova
LÄNGE.
Jag är omotiverad.
Känner mig som ett nertrampat bananskal.
En överkörd padda.
En kopp te och en bra bok hade inte heller suttit så fel just nu.
I
MIN
SÄNG
När får man åka hem?
Idag vill jag inte..
Jag vill ingenting.
Förutom att krypa ner i min säng.
Sova sova sova sova
LÄNGE.
Jag är omotiverad.
Känner mig som ett nertrampat bananskal.
En överkörd padda.
En kopp te och en bra bok hade inte heller suttit så fel just nu.
I
MIN
SÄNG
När får man åka hem?
man vill va ruffast i hoodsen genom att fucka nån snubbe...
Hjälp?!?!
Jag fick konstigt ont?
Konstigt ont precis under vänster bröst?:O
Vid operationsärret.
Rädslan rasar över mig.
Va fan gör det ont där för??
Låg jag konstigt i Idas soffa nyss kanske?
Satt jag konstigt i bilen på väg hem?
Nej.
Jag får gå å lägga mig.
Sova bort smärtan
Annars får jag ringa doktorn imon..
Konstigt ont precis under vänster bröst?:O
Vid operationsärret.
Rädslan rasar över mig.
Va fan gör det ont där för??
Låg jag konstigt i Idas soffa nyss kanske?
Satt jag konstigt i bilen på väg hem?
Nej.
Jag får gå å lägga mig.
Sova bort smärtan
Annars får jag ringa doktorn imon..
Jag fuckar upp ditt organiserade liv....
Vet inte varför..
Men tankarna trillar in på dig alltför ofta idag..
Vet inte varför..
Har inte sett ngt som kan förknippas med dig idag vad jag kan minnas?
Inte sett ditt namn.
Inte sett ngn bild på dig.
Inte hört ngt som påminner om dig.
Men du sitter där på min näthinna.
Som ett litet ditklistrat klistermärke som solens strålar bränt fast riktigt ordentligt...
Hur mkt jag än blundar finns det där.
Hur mkt jag än spärrar upp ögonen, likt förbannat är bilden av dig kvar.
Minns..
Äää, fan..
Släng dig i väggen Mikaela....
Men tankarna trillar in på dig alltför ofta idag..
Vet inte varför..
Har inte sett ngt som kan förknippas med dig idag vad jag kan minnas?
Inte sett ditt namn.
Inte sett ngn bild på dig.
Inte hört ngt som påminner om dig.
Men du sitter där på min näthinna.
Som ett litet ditklistrat klistermärke som solens strålar bränt fast riktigt ordentligt...
Hur mkt jag än blundar finns det där.
Hur mkt jag än spärrar upp ögonen, likt förbannat är bilden av dig kvar.
Minns..
Äää, fan..
Släng dig i väggen Mikaela....
3 fucking minuter!?!?
Återbesök nere i Lund idag.
Åt helvete med det!
Drygt 2 timmar i bil.
Anmäler sig i luckan på kirurgens öppenvårdsavdelning på våning 5.
Sitter ner i väntrummet å väntar..
Denna eviga jävla väntan, likt alla andra ggr på sjukhus.
Samma obehag som alltid kryper in under skinnet på mig så fort jag sätter fötterna innanför sjukhusens dörrar.
En nervositet som fyller skallen på mig.
En sjuksköterska kommer och hämtar mig.
Visar in mig i ett undersökningsrum..?
Där ligger en massa slangar och det ser ut som en undersökning ska tas i bruk vilken sekund som helst!?!?!
"Skulle inte detta bara vara återbesök?
Hm, iofs, jag vet i fan vad man gör på återbesök?
Säg inte att det ska göras ngn jävla undersökning?
Det är jag inte beredd på.
Jag vill inte ha ngn jävla kikar-slang uppstucken ngnstans?!?!"
Det är så tankegången går.
Den avbryts av att en okänd doktor med en blek sköterska svansande efter sig, stiger in i rummet.
Vi tar i hand och sätter oss ner.
Han säger att jag egentligen skulle träffat doktor Syk.
JA, det skulle jag!?!?!
Den här doktorn som jag sitter framför har jag aldrig sett.
Han har inte ens varit med när operationen skedde?
Han vet ingenting om mig?
Förutom det han läst sig till i journalen?
Jaha okej.
Han frågar hur det är med mig, tittar på ärret på min mage.
Säger att det ska göras en koloskopi inom kort, i vår.
Ja, det visste jag väl? Kom med ngt jag inte visste?
Eller?
Jag vet inte..
3 minuter är jag där inne.
3 jävla minuter?!?!?!
Åka i bil i drygt 2 timmar för att få höra ngt jag redan visste i 3 minuter??
Okeeej!
Sjukt värt, eller inte..
Kul, kul återbesök....
En sväng inom Malmö fick det bli.
Tur att lönen kom idag..
Ingen cellgiftsbehandling denna veckan...
Blodprov i morse.
Efter ett antal stick i armvecken likt en sönderstucken knarkare, slutade det med att hon fick sticka mig i fingret å trycka ut blodet som skulle vara till proverna..
Denna eviga frågan, varför kan man inte träffa rätt när man jobbar på en blodcentral..?
När jag såg att det ringde med dolt nummer till mobilen nån timme efteråt visste jag att det var åt helvete med behandlingen denna veckan..
Fan fan fan..
Jag vill inte dra ut på behandlingen mer.....
Åt helvete med det!
Drygt 2 timmar i bil.
Anmäler sig i luckan på kirurgens öppenvårdsavdelning på våning 5.
Sitter ner i väntrummet å väntar..
Denna eviga jävla väntan, likt alla andra ggr på sjukhus.
Samma obehag som alltid kryper in under skinnet på mig så fort jag sätter fötterna innanför sjukhusens dörrar.
En nervositet som fyller skallen på mig.
En sjuksköterska kommer och hämtar mig.
Visar in mig i ett undersökningsrum..?
Där ligger en massa slangar och det ser ut som en undersökning ska tas i bruk vilken sekund som helst!?!?!
"Skulle inte detta bara vara återbesök?
Hm, iofs, jag vet i fan vad man gör på återbesök?
Säg inte att det ska göras ngn jävla undersökning?
Det är jag inte beredd på.
Jag vill inte ha ngn jävla kikar-slang uppstucken ngnstans?!?!"
Det är så tankegången går.
Den avbryts av att en okänd doktor med en blek sköterska svansande efter sig, stiger in i rummet.
Vi tar i hand och sätter oss ner.
Han säger att jag egentligen skulle träffat doktor Syk.
JA, det skulle jag!?!?!
Den här doktorn som jag sitter framför har jag aldrig sett.
Han har inte ens varit med när operationen skedde?
Han vet ingenting om mig?
Förutom det han läst sig till i journalen?
Jaha okej.
Han frågar hur det är med mig, tittar på ärret på min mage.
Säger att det ska göras en koloskopi inom kort, i vår.
Ja, det visste jag väl? Kom med ngt jag inte visste?
Eller?
Jag vet inte..
3 minuter är jag där inne.
3 jävla minuter?!?!?!
Åka i bil i drygt 2 timmar för att få höra ngt jag redan visste i 3 minuter??
Okeeej!
Sjukt värt, eller inte..
Kul, kul återbesök....
En sväng inom Malmö fick det bli.
Tur att lönen kom idag..
Ingen cellgiftsbehandling denna veckan...
Blodprov i morse.
Efter ett antal stick i armvecken likt en sönderstucken knarkare, slutade det med att hon fick sticka mig i fingret å trycka ut blodet som skulle vara till proverna..
Denna eviga frågan, varför kan man inte träffa rätt när man jobbar på en blodcentral..?
När jag såg att det ringde med dolt nummer till mobilen nån timme efteråt visste jag att det var åt helvete med behandlingen denna veckan..
Fan fan fan..
Jag vill inte dra ut på behandlingen mer.....
Hur ska det gå?
Sitter och lyssnar på fröken Horn.
Även denna kväll är allt hon sjunger så förbannat rätt.
Tankar och känslor har slagsmål med varandra i mitt förvirrade sinne.
Huvudet känns tyngre och tyngre.
Matchen verkar jämn, och tydligen får den inte sluta oavgjort med tanke på att de inte verkar vilja sluta sin fight.
Melissas röst strömmar ur högtalarna:
"Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar
Ja, vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant"
Helt plötsligt trillar tankarna in på dig.
Min fina fina vän.
Känns som vi känt varandra i evigheternas evighet.
Kan inte förstå att det bara är lite mer än ett halvår..?
Känns som du alltid funnits där.
Alltid ställt upp.
Vi hörs nästan varje dag.
Allt från ett oseriöst samtal, till ett sms där det skrivs hur att vi tycker om varandra.
Jag kan egentligen inte beskriva med ord vad du betyder för mig.
En bild säger mer än tusen ord sägs det.
Du betyder mer än 1000 ord.
Jag hade kunnat kasta bort min mobil(du vet hur beroende jag är av den) bara för att fortsätta vår vänskap.
Det vi har, har jag aldrig haft med ngn annan.
Tack så in i h*****e för att du finns i mitt liv!
Jag hoppas att du vet att jag ställer upp lika mkt för dig som du gör för mig.
Mitt liv hade förmodligen saknat ngt om inte du fanns där.
Haha, om man inte hade vetat bättre så hade man trott att jag vart kär i dig.
Å ja, det är kanske det jag är.
Men den kärlek jag känner till dig är på vänskapsfront.
Så mkt kärlek man kan ge och känna för en vän, du har den i din hand, så länge, så länge, så länge du vill.
Även denna kväll är allt hon sjunger så förbannat rätt.
Tankar och känslor har slagsmål med varandra i mitt förvirrade sinne.
Huvudet känns tyngre och tyngre.
Matchen verkar jämn, och tydligen får den inte sluta oavgjort med tanke på att de inte verkar vilja sluta sin fight.
Melissas röst strömmar ur högtalarna:
"Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar
Ja, vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant"
Helt plötsligt trillar tankarna in på dig.
Min fina fina vän.
Känns som vi känt varandra i evigheternas evighet.
Kan inte förstå att det bara är lite mer än ett halvår..?
Känns som du alltid funnits där.
Alltid ställt upp.
Vi hörs nästan varje dag.
Allt från ett oseriöst samtal, till ett sms där det skrivs hur att vi tycker om varandra.
Jag kan egentligen inte beskriva med ord vad du betyder för mig.
En bild säger mer än tusen ord sägs det.
Du betyder mer än 1000 ord.
Jag hade kunnat kasta bort min mobil(du vet hur beroende jag är av den) bara för att fortsätta vår vänskap.
Det vi har, har jag aldrig haft med ngn annan.
Tack så in i h*****e för att du finns i mitt liv!
Jag hoppas att du vet att jag ställer upp lika mkt för dig som du gör för mig.
Mitt liv hade förmodligen saknat ngt om inte du fanns där.
Haha, om man inte hade vetat bättre så hade man trott att jag vart kär i dig.
Å ja, det är kanske det jag är.
Men den kärlek jag känner till dig är på vänskapsfront.
Så mkt kärlek man kan ge och känna för en vän, du har den i din hand, så länge, så länge, så länge du vill.
Kvar i nåt jag lämnat...
Idag har jag ont i huvudet.
Kanske beror på att vi var ute igår.
Kanske beror på att jag sovit för lite inatt.
Eller beror det på att jag spänner mig.
Börjar nog bli lite nervös inför morgondagen.
Först är det blodprovstagning som gäller.
Sen är är det jobb i några timmar.
13.45 är det återbesök nere i Lund som gäller.
Ska träffa en av tarmdoktorerna som var med och opererade.
Återbesök.
Vad sägs på såndana da?
Tankarna virvlar runt i mitt huvud som en kaotisk snöstorm.
Känslor kastas om vart annat.
Pannkakor till frukost idag.
Tack.
Kanske beror på att vi var ute igår.
Kanske beror på att jag sovit för lite inatt.
Eller beror det på att jag spänner mig.
Börjar nog bli lite nervös inför morgondagen.
Först är det blodprovstagning som gäller.
Sen är är det jobb i några timmar.
13.45 är det återbesök nere i Lund som gäller.
Ska träffa en av tarmdoktorerna som var med och opererade.
Återbesök.
Vad sägs på såndana da?
Tankarna virvlar runt i mitt huvud som en kaotisk snöstorm.
Känslor kastas om vart annat.
Pannkakor till frukost idag.
Tack.
&vin
En trevlig kväll.
Middag med trevligt sällskap på &vin.
Bara en massa prat om allt och ingenting.
Inget snack om cancer.
Ingenting.
Så härligt!
Vara precis som vanligt.
Känna sig frisk.
Mer sånna kvällar tack!
Middag med trevligt sällskap på &vin.
Bara en massa prat om allt och ingenting.
Inget snack om cancer.
Ingenting.
Så härligt!
Vara precis som vanligt.
Känna sig frisk.
Mer sånna kvällar tack!
Bra!
Idag har jag känt mig glad.
Trots att jag haft otroligt mkt på jobbet och kännt mig stressad och uppskruvad till max, så har jag känt att dagen varit bra.
Riktigt riktigt bra!
Det har varit så härligt!
Den 25 börjar närma sig.
På måndag är det åternbesök nere i Lund som gäller.
Börjar bli nervös?
Hm, lite kanske..
På söndag så är det säkert oroligt.
Men innan dess så ska det vara helg.
Och min lilla älskade vän tar vägarna hemom Karlshamn helgen till ära.
Saknaden efter henna är stor, så lite kärlek & den traditionella lördagsfikan ska vi nog försöka klämma in!
Trots att jag haft otroligt mkt på jobbet och kännt mig stressad och uppskruvad till max, så har jag känt att dagen varit bra.
Riktigt riktigt bra!
Det har varit så härligt!
Den 25 börjar närma sig.
På måndag är det åternbesök nere i Lund som gäller.
Börjar bli nervös?
Hm, lite kanske..
På söndag så är det säkert oroligt.
Men innan dess så ska det vara helg.
Och min lilla älskade vän tar vägarna hemom Karlshamn helgen till ära.
Saknaden efter henna är stor, så lite kärlek & den traditionella lördagsfikan ska vi nog försöka klämma in!
01.42
Jag sover dåligt.
Förbannat dåligt..
Tänker att jag ska gå å lägga mig i tid om kvällarna.
Stänger tom av datorn kl 21.00!?!?!
Ändå så somnar jag inte..
Fast än jag är trött å behöver sova.
Nej, då helt plötsligt fins det miljoner saker som snurrar i skallen..
Cancer
behandlingar
TITTAR PÅ KLOCKAN
ärr
stomin
vad ska jag ha på mig imon?
TITTAR PÅ KLOCKAN
kanske ska ringa ngn, men vad ska vi snacka om då da, halv 1 på natten?
har jag glömt ngt?
drog jag handbromsen på bilen?
TITTAR ÅTERIGEN PÅ KLOCKAN
Fan..
00.13
Måste ha somnat där ngnstans
För sen vaknar jag 01.42 igen..
Kul, kul nätter mitt liv består av för tillfället...
Slutat fungera?
Det är inte okej.
Så långt ifrån okej som möjligt...
Mitt Spotify har fullkomligt gett upp hoppet och vill inte fungera..
Inte ens lite..
Just nu hade jag behövt deppa till Melissa Horns klara stämma..
Men inte ens det kan jag.
Kul, kul grej detta....
Så långt ifrån okej som möjligt...
Mitt Spotify har fullkomligt gett upp hoppet och vill inte fungera..
Inte ens lite..
Just nu hade jag behövt deppa till Melissa Horns klara stämma..
Men inte ens det kan jag.
Kul, kul grej detta....
Vintern är så satans lång igen...
Att en dag kan ändras så från en annan.
Ena dagen lever man livet fullt ut.
Allt känns så bra.
Nästa får man besked att man har cancer.
Det är mer än 3 månader sedan jag opererades nu.
All cancer ska vara borta.
Cellgifterna cirkulerar i mitt blodomlopp och ska bryta ner om det finns ngt elakt kvar.
Samtidigt som det känns som allt detta med sjukdomen har gått så fruktansvärt snabbt, känns det som en hel evighet..
Igår var det fest.
Jag följde med 2 av mina underbara tjejkompisar, fast jag egentligen var lite trött.
Kvällen var trevlig och vi slog på utgång.
Ute träffar man folk man känner, ganska konstigt om man inte gjorde det, med tanke på att man bor i en liten stad, där alla känner alla.
"Hej! Å va kul å se dig! Hur är det med dig?"
Hur är det med dig?
Hur är det med mig?
HUR FAN ÄR DET MED MIG EGENTLIGEN???
Vissa dagar är den frågan ngt så fruktansvärt jobbig så jag vill bara spy på den.
Ibland vill man bara skrika:
"Hur fan tror ni att jag mår egentligen?!?!?!"
Men jag gör det inte..
Men jag vet fortfarande inte vad jag ska svara???
Just nu, fysiskt sätt så är det väl okej.
Så svaret blir oftast, det funkar.
Ja, och det gör det ju..
Det måste ju funka.
Men samtidigt så är det för jävligt..
Va fan har just jag drabbats av detta jävulska?
Den jävla stomipåsen och jag är fortfarande inte överrens å långt ifrån vänner, men det måste ju funka.
Alla nervtrådarna har inte hittat tillbaka dit dom borde..
Jag är stel i det jävulska ärr som placerats över hela min mage.
ÖVER HELA MIN MAGE.
Psykiskt sätt vet jag fan inte..
Jag kan nog inte beskriva det tillstånd jag befinner mig i.
Vissa stunder funkar det med, vissa lite bättre än andra.
Just nu vill jag bara gråta ut min sorg, låta tårarna rinna som världens vattenfall.
Öppna kranarna och inte stänga dom på flera timmar.
Men jag kan inte..
Det kommer inga tårar, och dom är efterlängtade som fan.
Jag hade behövt gråta helt hysteriskt över min livssituation, men kan inte..
Tårkanalerna känns uttorkade och jag känner mig fången som så många andra ggr innan i min egen kropp..
Jag kanske borde gå å prata med ngn.
Är ju faktiskt ganska mkt jag har gått igenom.
Men va fan ska människan kunna hjälpa mig med da?
Hjälpa mig ventilera?
Kanske kunna få mig till att gråta igen?
Hm...
Frisk ska jag i varje fall bli,
Så jävla frisk som man kan bli!
Det är tufft det man ska behöva gå igenom,
Men jag är stark.
Jag känner det.
Så jag ska klara det.
Motivationen till att klara det, trots deppiga söndagar har alltid funits där.
Jag kommer klara detta.
JAG SKA.
Ena dagen lever man livet fullt ut.
Allt känns så bra.
Nästa får man besked att man har cancer.
Det är mer än 3 månader sedan jag opererades nu.
All cancer ska vara borta.
Cellgifterna cirkulerar i mitt blodomlopp och ska bryta ner om det finns ngt elakt kvar.
Samtidigt som det känns som allt detta med sjukdomen har gått så fruktansvärt snabbt, känns det som en hel evighet..
Igår var det fest.
Jag följde med 2 av mina underbara tjejkompisar, fast jag egentligen var lite trött.
Kvällen var trevlig och vi slog på utgång.
Ute träffar man folk man känner, ganska konstigt om man inte gjorde det, med tanke på att man bor i en liten stad, där alla känner alla.
"Hej! Å va kul å se dig! Hur är det med dig?"
Hur är det med dig?
Hur är det med mig?
HUR FAN ÄR DET MED MIG EGENTLIGEN???
Vissa dagar är den frågan ngt så fruktansvärt jobbig så jag vill bara spy på den.
Ibland vill man bara skrika:
"Hur fan tror ni att jag mår egentligen?!?!?!"
Men jag gör det inte..
Men jag vet fortfarande inte vad jag ska svara???
Just nu, fysiskt sätt så är det väl okej.
Så svaret blir oftast, det funkar.
Ja, och det gör det ju..
Det måste ju funka.
Men samtidigt så är det för jävligt..
Va fan har just jag drabbats av detta jävulska?
Den jävla stomipåsen och jag är fortfarande inte överrens å långt ifrån vänner, men det måste ju funka.
Alla nervtrådarna har inte hittat tillbaka dit dom borde..
Jag är stel i det jävulska ärr som placerats över hela min mage.
ÖVER HELA MIN MAGE.
Psykiskt sätt vet jag fan inte..
Jag kan nog inte beskriva det tillstånd jag befinner mig i.
Vissa stunder funkar det med, vissa lite bättre än andra.
Just nu vill jag bara gråta ut min sorg, låta tårarna rinna som världens vattenfall.
Öppna kranarna och inte stänga dom på flera timmar.
Men jag kan inte..
Det kommer inga tårar, och dom är efterlängtade som fan.
Jag hade behövt gråta helt hysteriskt över min livssituation, men kan inte..
Tårkanalerna känns uttorkade och jag känner mig fången som så många andra ggr innan i min egen kropp..
Jag kanske borde gå å prata med ngn.
Är ju faktiskt ganska mkt jag har gått igenom.
Men va fan ska människan kunna hjälpa mig med da?
Hjälpa mig ventilera?
Kanske kunna få mig till att gråta igen?
Hm...
Frisk ska jag i varje fall bli,
Så jävla frisk som man kan bli!
Det är tufft det man ska behöva gå igenom,
Men jag är stark.
Jag känner det.
Så jag ska klara det.
Motivationen till att klara det, trots deppiga söndagar har alltid funits där.
Jag kommer klara detta.
JAG SKA.
You and me could write a bad romance.?
Mörkt.
Kallt.
Ensamt.
Ledsamt.
Ångest.
Nedstämd.
Fan.
Det är söndag.
En söndag fylld med dumma tankar som alltid.
En söndag likt alla andra söndagar.
Där ångesten kryper tättinpå
Tränger sig in i minsta vrå
Hata hata hata dessa söndagar..
Kallt.
Ensamt.
Ledsamt.
Ångest.
Nedstämd.
Fan.
Det är söndag.
En söndag fylld med dumma tankar som alltid.
En söndag likt alla andra söndagar.
Där ångesten kryper tättinpå
Tränger sig in i minsta vrå
Hata hata hata dessa söndagar..
Det finns en tjej...
Som är hejdundrande bra!
Idag kommer hon hem till lilla staden Karlshamn igen!
Saknat dig som fan vännen!
<3
07:42
Idag är det torsdag.
Känns mer som måndag med tanke på att man varit borta från jobbet i 2 dagar nu..
Känner mig en aning förvirrad inuti skallen idag..
Mer än vanligt..
Ngt som gnager där, fast det inte borde..
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är..
Idag tänker jag innerligt på dig faktiskt..
Du är en av mina bästa vänner.
Och jag vill inte att ngt ska hända dig eller din underbara familj.
Sjukdom, sjukdom, sjukdom överallt..
Det är i princip det enda jag ser.
Överallt finns dessa hemskheter.
Som helt plötsligt bara poppar upp och vänder upp och ner på ens liv, tillvaro och omgivning..
Sinnes är det...
Helt fucking sinnessjukt...
Känns mer som måndag med tanke på att man varit borta från jobbet i 2 dagar nu..
Känner mig en aning förvirrad inuti skallen idag..
Mer än vanligt..
Ngt som gnager där, fast det inte borde..
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är..
Idag tänker jag innerligt på dig faktiskt..
Du är en av mina bästa vänner.
Och jag vill inte att ngt ska hända dig eller din underbara familj.
Sjukdom, sjukdom, sjukdom överallt..
Det är i princip det enda jag ser.
Överallt finns dessa hemskheter.
Som helt plötsligt bara poppar upp och vänder upp och ner på ens liv, tillvaro och omgivning..
Sinnes är det...
Helt fucking sinnessjukt...
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Andra behandlingsdagen vid andra behandlingstillfället avklarat.
2 av 10.
Eller 16 av 20, om man nu hellre vill det.
Känner inget än, vilket är bra.
Inget illamående alls igår.
Lite känningar i ryggen, annars inget.
Bra bra bra.
Dosen är sänkt.
Till 75% ist för full dos..
Detta kanske är bättre för min kropp, att den kan hantera det, så det inte blir utdraget sp värst mkt..
Jag är sjukt sugen på att åka till värmen.
Går å småfryser mest hela tiden.
Nej, en resa till solens land hade inte varit speciellt fel faktiskt.
Lite sol i ansiktet så denna vinterbleka hy kan fyllas med lite färg ist.
Som sagt, man blir blekare av cellgifterna med..
Inte så gynnsamt i min sits just nu,
Annars känner jag mig bra.
En vänlig man borta i Kna som oxå går på behandligen, tyckte att jag såg frisk ut.
Det glädjer enormt!
Det går faktsikt inte att beskriva i ord den glädjen jag känner för att man slipper se just "sjuk" ut.
Idag behöver...
...min underbara mamma lite extra kärlek.
Hon ställer alltid upp för en
Hon är bäst
Hon förtjänar inte att må sämst i detta som pågår med mig nu
Du förtjänar att kunna sova om nätterna mamma
Du förtjänar att kunna vara glad
Älskade älskade lilla mamma
Jag älskar dig
Andra behandlingen på g.
Karlskrona idag.
Klockan 10 infann jag mig på Karlskronas dagvård.
4 timmar med bra sällskap så timmarna slogs ihjäl under okej tid.
Många skratt, tack:)
När vi skulle gå därifrån träffar jag en underbar sköterska som jag hade när jag låg inlagd i Karlskrona.
De första gångerna, innan ngn visste att det var cancer jag hade.
En av de bästa sköterskorna ever verkligen.
Hon tittar frågande på mig och utbrister:
"Det är ngt så bekant över dig, men kan inte placera dig??"
"Mikaela" svarar jag, hinner inte säga mer för en hon inser vem jag är.
"VAD GÖR DU HÄR?!?!" säger hon.
"Jag har vart på behandling.."
Hon ser frågande ut. Jag berättar historien som känns så ofattbart overklig och ger mig sånna rysningar enda in i benmärgen fortfarande.
Att det var cancer i tarmen..
Och att den spridit sig till levern.
Så att jag genomgått en 10 timmars operation nere i Lund i början av november.
Och att cellgifterna är i förebyggande syfte.
Hon ser så chockad ut och ger mig en hård kram.
"Detta klarar du Mikaela, nu slipper du få ngt sen. Men sånna unga kvinnor som du ska inte vara här."
Jag kan ana tårar i hennes ögon.
"Jag ska klara detta Inger, finns inga andra alternativ!"
Hon trycker min hand, sen skiljs vi åt.
Klockan 10 infann jag mig på Karlskronas dagvård.
4 timmar med bra sällskap så timmarna slogs ihjäl under okej tid.
Många skratt, tack:)
När vi skulle gå därifrån träffar jag en underbar sköterska som jag hade när jag låg inlagd i Karlskrona.
De första gångerna, innan ngn visste att det var cancer jag hade.
En av de bästa sköterskorna ever verkligen.
Hon tittar frågande på mig och utbrister:
"Det är ngt så bekant över dig, men kan inte placera dig??"
"Mikaela" svarar jag, hinner inte säga mer för en hon inser vem jag är.
"VAD GÖR DU HÄR?!?!" säger hon.
"Jag har vart på behandling.."
Hon ser frågande ut. Jag berättar historien som känns så ofattbart overklig och ger mig sånna rysningar enda in i benmärgen fortfarande.
Att det var cancer i tarmen..
Och att den spridit sig till levern.
Så att jag genomgått en 10 timmars operation nere i Lund i början av november.
Och att cellgifterna är i förebyggande syfte.
Hon ser så chockad ut och ger mig en hård kram.
"Detta klarar du Mikaela, nu slipper du få ngt sen. Men sånna unga kvinnor som du ska inte vara här."
Jag kan ana tårar i hennes ögon.
"Jag ska klara detta Inger, finns inga andra alternativ!"
Hon trycker min hand, sen skiljs vi åt.
.
Dom säger att det är tanken som räknas.
Idag tänkte jag.
Idag tänkte jag.
För att jag ändå älskar ikv så bjuder jag på...
... denna bild!
Älskar den;)
KÄRLEK<3
Maskinen har gjort det igen
Du säger att du vet vad du vill, för att i nästa sekund ångra dig och ta tillbaka det du just sagt.
Gav mig på en promenad innan.
Tänkte att jag skulle få lite solsken på mitt otroligt vinterbleka ansikte.
Hann inte mer än att öppna ytterdörren så höll jag på att tappa fotfästet och blåsa tillbaka in i värmen igen.
Men jag trotsade vind och kyla, begav mig iväg med musik i öronen för att halka ett x antal ggr innan jag var hemma igen.
Nu sitter å mumsar på ett par överblivna, halvhårda skumtomtar.
Min näsa ser misshandlad å våldtagen ut av denna envisa förkylning som inte visar ett enda tecken på att ge upp.
Det är nästan bud på att stoppa papper i näsan..
Imorgon är det måndag igen.
Dax för nya blodprover.
07.30 är det jag och pensionärerna som är på sjukhusets blodprovsmottagningen.
Denna veckan MÅSTE de vara bra så jag kan få min behandling.
Han den där Håkan, han kan..
Vad vet du om månljuset Förrän du blivit sönderslagen under det Och vad vet du om gryningen Förrän du mött varje morgon Med sömnlösa ögon Vad vet du om solen Förrän nån släckt alla ljusen Och vad vet du om att inte vilja vakna längre Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er Och vad vet du om kärleken Förrän du förgäves hatat den Och vad vet du om när hjärtat kan bränna För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva Hon kommer aldrig tillbaka Hon kommer aldrig tillbaka Det är mitt eget fel Vad som än hände med mitt hjärta [Hjärta] För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna Stanna Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan Sprid ut bensinen över solnedgången Riv ner staden Häll ut havet ända bort till horisonten Tysta ner musiken Hon kommer aldrig hit igen
Brännö Serenad - Håkan Hellström
Filmmakare?
"När vi är ointresserade tar våra ögon stillbilder,
när vi är intresserade gör de långfilmer..."
Idag har jag gjort en film....
när vi är intresserade gör de långfilmer..."
Idag har jag gjort en film....
Torsdag
Denna eländiga förkylning..
Har snutit och nyst mig igenom dagen känns det som.
Hoppas det blir bättre nu till nästa vecka, så jag kan få behandlingen..
Jag känner mig ganska mesig och ynklig idag..
Å så blir jag sur på mig själv..
En jävla fökylning..
Det är den jag går å klagar på, tycker synd om min själv en gnutta..
Va fan!
Kvinna, du har genomgått cancer, å så klagar du på en liten ynka förkylning när du i princip inte gnällt ett dugg över cancern..?
Man är allt bra konstig ibland alltså..
Idag har det känns som måndag, bara för man var ledig igår.
Man blir helt omvänd i hela skallen av att vara ledig mitt i veckan, då är nog långhelg bättre.
Igår hade vimmelmamman Lotta Gray skrivit en debattartikel om cancer i Aftonbladet.
Tänk att ungefär var 3 svensk får canerbesked.
Helt sinnesjukt är det..
Denna hemska sjukdom, att den finns i princip överallt..
Nästan alla känner ngn som har/haft cancer..
Hemska hemska sjukdom...
don't...
.
Fan.
Vaknade i morse och vad har man gått i blivit?
Jo, dunderförkyld..
Täppt är man med, och halsont på det.
Varmt välkommen in i min varma kropp du jävliga förkylning, nu när det återigen har blivit istid ute..
Helt sinnes är det att det tyar snöa å vara så kallt som det är.
Snöflingorna virvlar runt i luften utanför fönstert.
Å jag kan inte ta del av det så som jag egentligen hade velat.
Åkt pulka, haft snöbollskrig, men nej..
När man har suttit en stund värker det i operationsärret..
Om man drar handen över magen känner man det genom tröjan..
Nu är det snart 8 veckor sedan jag opererades..
Eller är det mer?
jag har noll koll på tidem känns det som..
Nystädat rum.
Okej, jag överdrev. Delvis nystädat rum.
Orkade inte mer.
Lite tända ljus på det och lite Melissa Horn.
Tårarna lär väl snart trilla som aldrig förr känns det som.
Har ju en känsla av det inte kommer bli särskilt bättre på förkylningen med en hysterisk gråtattack direkt...
Vaknade i morse och vad har man gått i blivit?
Jo, dunderförkyld..
Täppt är man med, och halsont på det.
Varmt välkommen in i min varma kropp du jävliga förkylning, nu när det återigen har blivit istid ute..
Helt sinnes är det att det tyar snöa å vara så kallt som det är.
Snöflingorna virvlar runt i luften utanför fönstert.
Å jag kan inte ta del av det så som jag egentligen hade velat.
Åkt pulka, haft snöbollskrig, men nej..
När man har suttit en stund värker det i operationsärret..
Om man drar handen över magen känner man det genom tröjan..
Nu är det snart 8 veckor sedan jag opererades..
Eller är det mer?
jag har noll koll på tidem känns det som..
Nystädat rum.
Okej, jag överdrev. Delvis nystädat rum.
Orkade inte mer.
Lite tända ljus på det och lite Melissa Horn.
Tårarna lär väl snart trilla som aldrig förr känns det som.
Har ju en känsla av det inte kommer bli särskilt bättre på förkylningen med en hysterisk gråtattack direkt...
You have nothing to lose but me...
Efter en sömnlös natt bar det iväg till sjukhuset för blodprovstagning.
Sköterskan som alltid står i receptionen med sina målade manikyrnaglar var på plats även denna dag.
Hon börjar nog känna igen mig, så ofta som jag får springa där..
Stick i armen och blåmärke följt av det.
Port-a-carten opererades ju in för att man skulle kunna ta blodproven å alla stick i den, så jag skulle slippa se ut som en sönderstucken knarkare..
Men nej.
Tydligen har man ingen utbildning på det på provtagningen i Karlshamn....
Jävligt B om jag får säga mitt..
Köra hem igen och vänta på att samtalet som skulle ge besked om att det skulle bli behandling denna veckan.
Men icke.
Ist kom ett samtal om att blodvärdena var ännu sämre än förra veckan??
Jaha, ännu sämre?
Oj, det lät inte bra...?
Okej, tydligen var detta normalt.
Men ännu sämre än förra gången?
Jag behöver ju min behandling!?!?!?!
Jag börjar bli rädd.
Tänk om cancern hinner komma tillbaka i min kropp..
Våldta, misshandla och ta den fullkomligt i besittning igen?
Fan fan fan
JAG HATAR DENNA JÄVLA SJUKDOMEN.
FAN TA DEN.
Sköterskan som alltid står i receptionen med sina målade manikyrnaglar var på plats även denna dag.
Hon börjar nog känna igen mig, så ofta som jag får springa där..
Stick i armen och blåmärke följt av det.
Port-a-carten opererades ju in för att man skulle kunna ta blodproven å alla stick i den, så jag skulle slippa se ut som en sönderstucken knarkare..
Men nej.
Tydligen har man ingen utbildning på det på provtagningen i Karlshamn....
Jävligt B om jag får säga mitt..
Köra hem igen och vänta på att samtalet som skulle ge besked om att det skulle bli behandling denna veckan.
Men icke.
Ist kom ett samtal om att blodvärdena var ännu sämre än förra veckan??
Jaha, ännu sämre?
Oj, det lät inte bra...?
Okej, tydligen var detta normalt.
Men ännu sämre än förra gången?
Jag behöver ju min behandling!?!?!?!
Jag börjar bli rädd.
Tänk om cancern hinner komma tillbaka i min kropp..
Våldta, misshandla och ta den fullkomligt i besittning igen?
Fan fan fan
JAG HATAR DENNA JÄVLA SJUKDOMEN.
FAN TA DEN.
Långa nätter...
Klockan tickade.
Tiden gick.
Jag var så trött men John Blund lyste så starkt med sin frånvaro...
Kände mig så ensam.
Hade velat ringa ngn.
Hade kunnat, för har hur många som helst som hade ställt upp och snackat en stund.
Men jag visste inte vad jag skulle säga..
Tårarna trillade ner för mina kinder som så många gånger förr.
Jag hade behövt en famn att krypa upp i.
Ngn som kunde hålla min hand.
Ngn som hade kunnat hålla om mig, krama mig tills jag somnade..
Denna natten hade det tyvärr mer än gärna fått vara du.
Tiden gick.
Jag var så trött men John Blund lyste så starkt med sin frånvaro...
Kände mig så ensam.
Hade velat ringa ngn.
Hade kunnat, för har hur många som helst som hade ställt upp och snackat en stund.
Men jag visste inte vad jag skulle säga..
Tårarna trillade ner för mina kinder som så många gånger förr.
Jag hade behövt en famn att krypa upp i.
Ngn som kunde hålla min hand.
Ngn som hade kunnat hålla om mig, krama mig tills jag somnade..
Denna natten hade det tyvärr mer än gärna fått vara du.
Damn girl, you're a sexy miss
(jag gillar bilden otroligt mkt trots att jag är med, haha)
I morgon är det dags för blodprovstagning igen.
Kl 07.30 ska jag befinna mig inne på Karlshamn larsaret.
Förhoppningsvis är värdena så pass bra att jag kan få behandling denna veckan.
Då bär det bort till Karlskrona med en mkt god vän vid min sida.
Jag vill ha behandlingen så jag kan få det överstökat och bli behandlingsfri till sommaren...
Så hoppas hoppas hoppas.
Vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt
För ett tag sen var vi på fest.
Det var jag å mina underbara, fina tjejer.
Sen var där några fler.
Helt plötsligt började det skämtas om cancer bland de nya..?
Samtidigt som jag bara ville skrika rakt ut: FÖR HELVETE! TÄNK ER FÖR INNAN NI SNACKAR, DET ÄR TA MIG FAN INTE SÅ JÄVLA KUL ATT SITTA HÄR Å VETA ATT MAN HAR HAFT DET???
Samtidigt så ville jag bara låtsas som ingenting...
Men folk kan ju inte veta vad man går/gått igenom..
Man ser ju inte på mig att jag är sjuk/vart sjuk direkt..
Å det är så oerhört skönt!
För då kan folk inte "dömma" än, om man nu kan uttrycka sig så..
Likaså med all den här jävla reklamen om cancer, på tv, radio, media över huvudtaget.
Visst, det är väl bra att man gör reklam om det, för det är ju så mkt vanligare än man tror..
Men vissa dagar vill man bara bryta ihop på allt det dära..
Krypa ner under täcket..
Gömma sig från omvärlden, gråta så det bränner bakom ögonlocken.
Ligga där tills allt blir som vanligt igen.
Kan det bli som vanligt igen..?
Hanna
Idag var det denna donnans sällskap man fick den stora äran att ta del av.
Fan vad längesen det var vi sågs, så mkt att prata om och tiden tog slut alldeles för snabbt.
Hade glömt att jag faktiskt saknat ditt sällskap så mkt.
2009 blir 2010.
Ja..
Nytt år, nya möjligheter.
Vet inte riktigt vad jag ska börja..
Året som gått, har gått fruktansvärt snabbt, många fina minnen, och några som är hemska..
En massa frst har det blivit.
Mkt i Emelies lägenhet på Vinkelgatan. Sicka tider!
Det har varit mkt härligt häng med tjejerna, det gillas.
Hade behövt bygga ut garderoben, för många inköp detta året.
En del mys har ägt rum.
Galna kvällar med underbara människor.
Sen kom den där hemska perioden.
Med början i augusti.
24 september 2009, ett datum som kommer förfölja mig resten av mitt liv.
Med den där hemska, ofattbara känslan.
Blir fortfarande alldeles tårögd och tårarna är oerhört nära när tankarna trillar tillbaka på datumet.
Är helt sinnessjukt vad detta året har fört med sig.
All denna ångest, sorgfyllda men samtidigt så stärkande.
Man ser helt plötsligt livet ur ett annat perspektiv.
Å jag ska klara detta.
För jag har drömmar som jag vill förverkliga.
Platser jag vill besöka, studner jag vill uppleva!
2010 ska bli ett bra år.
Man ska inte ta livet för givet, inte skiljas ovänner, livet är för kort för det.
