Emelie...
Jag saknar dig enormt ikv min fina vän.
.
.. jag vet inte riktigt om jag klarar ensamheten längre..
.. vet inte om jag vill gråta, om jag vill skratta..
.. mest gråta..
..hela tiden..
.. fast jag vill egentligen inte alls det..
Hard believer.
Jag vill kunna leva som vanligt.
För mindre än ett år sedan föll mitt normala och vanliga liv i spillror.
Det kommer aldrig bli det en gång det var.
Jag är förstörd.
Har fått se livet från en helt annan vinkel.
Allt är annorlunda och inget kommer bli som vanligt.
Att gå från ett friskt liv, feber en gång om året, till att få konstaterat att man har cancer är lika ofattbart som det låter.
Man har fått lära sig leva på nytt.
Vissa dagar är det lättare än andra.
Idag är dagen ett helvete.
Samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och somna och hoppas på att morgondagen ska bli bättre, så vill jag ändå inte riktigt att den ska ta slut.
Solen skiner, himlen är blå.
Jag borde njuta av dagen.
Men nej.
Ingen sol för mig.
Ingen sol alls.
Kanske mest är söndagsångesten som sätter in så här framåt kvällen,
'Men det hade vart duktigt skönt med ett "vanligt" liv.
För mindre än ett år sedan föll mitt normala och vanliga liv i spillror.
Det kommer aldrig bli det en gång det var.
Jag är förstörd.
Har fått se livet från en helt annan vinkel.
Allt är annorlunda och inget kommer bli som vanligt.
Att gå från ett friskt liv, feber en gång om året, till att få konstaterat att man har cancer är lika ofattbart som det låter.
Man har fått lära sig leva på nytt.
Vissa dagar är det lättare än andra.
Idag är dagen ett helvete.
Samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och somna och hoppas på att morgondagen ska bli bättre, så vill jag ändå inte riktigt att den ska ta slut.
Solen skiner, himlen är blå.
Jag borde njuta av dagen.
Men nej.
Ingen sol för mig.
Ingen sol alls.
Kanske mest är söndagsångesten som sätter in så här framåt kvällen,
'Men det hade vart duktigt skönt med ett "vanligt" liv.
Emelie....
Idag vet jag inte riktigt vad jag har mig själv.
Tankar snurrar.
Vet inte riktigt vad jag vill.
Vill ja gråta?
Vill jag skratta?
Jag måste städa.
Får ta tag i det.
Spela musik, din musik så lite motivation trillar in..
Men är det din musik som verkligen passar sig bäst idag tro?
Jag pratade med min kusin igår.
Han har fått en fot in i musikvärlden.
Han sa att det var bara att ringa om jag skulle till Stockholm, så kanske han kunde fixa ngn bra konsert vi kunde gå på.
Han berättade även att han kände en kille som var med i Famlijen.
Ditt älskade Famlijen.
Att han vart på releasfest för deras nya platta för ett tag sen.
Älskade Emelie, varför finns du inte längre?
Jag hade så gärna velat att du skulle vara med.
Följa med mig till storstan och trilla in på ngn bra konsert och klubb.
Jag saknar dig så det gör ont min vän.
Jag saknar dig.
Tankar snurrar.
Vet inte riktigt vad jag vill.
Vill ja gråta?
Vill jag skratta?
Jag måste städa.
Får ta tag i det.
Spela musik, din musik så lite motivation trillar in..
Men är det din musik som verkligen passar sig bäst idag tro?
Jag pratade med min kusin igår.
Han har fått en fot in i musikvärlden.
Han sa att det var bara att ringa om jag skulle till Stockholm, så kanske han kunde fixa ngn bra konsert vi kunde gå på.
Han berättade även att han kände en kille som var med i Famlijen.
Ditt älskade Famlijen.
Att han vart på releasfest för deras nya platta för ett tag sen.
Älskade Emelie, varför finns du inte längre?
Jag hade så gärna velat att du skulle vara med.
Följa med mig till storstan och trilla in på ngn bra konsert och klubb.
Jag saknar dig så det gör ont min vän.
Jag saknar dig.
Blue & alone
Emelie..
Idag ska Nea och jag cykla hem tillsammans till dina föräldrar.
Jag kanske kommer gråta.
För idag känner jag enorm saknad efter dig.
Vill bara ringa och berätta en massa saker som hänt sen sist vi sågs.
Vill säga att jag älskar dig och att vi har en fin sommar framför oss.
Vi ska se Maskinen i sommar.
Minst 2 ggr..
Dom kommer till Tivolirocken,
Och dom kommer till Harrys.
TILL HARRYS!
Emelie, DITT BAND kommer till lilla staden Karlshamn.
DITT BAND.
Jag saknar dig min vän, jag saknar dig.
Jag kanske kommer gråta.
För idag känner jag enorm saknad efter dig.
Vill bara ringa och berätta en massa saker som hänt sen sist vi sågs.
Vill säga att jag älskar dig och att vi har en fin sommar framför oss.
Vi ska se Maskinen i sommar.
Minst 2 ggr..
Dom kommer till Tivolirocken,
Och dom kommer till Harrys.
TILL HARRYS!
Emelie, DITT BAND kommer till lilla staden Karlshamn.
DITT BAND.
Jag saknar dig min vän, jag saknar dig.
Walking on a dream
Min spotifylista går.
Helt plötsligt från ingenstans kommer en låt med Magnus.
Minns så väl när vi var uppe hos DIG i Växjö.
Gick och kollade på Magnus å Grega.
Körde Chrills bil som skakade så det kändes som det var jordbävning hela tiden.
Åkte hem till DIG, med mkt kärlek i hjärtat, både till Magnus å Grega, men framförallt kärlek till varandra.
DU, jag & Nea sov i ditt lilla rum.
Vi åt godis till frukost och vi hade varandra.
Vi hade varandra.
Det var DU som introducerade Magnus i våra liv Emelie.
Det var DU.
EMELIE, jag saknar dig så in i helvete.
A walk to remember
Klockan ringde 06.00.
Jag bar med mig känslan av att inte vilja ngt annat än att bara ligga kvar i sängen hela dagen, från den stund jag slog upp ögonen..
Kallt ute, regnet stod på trösklen och ville inget mer än att komma in genom fönstret, innanför min hud, till mitt hjärta.
Försökte peppa mig till att det skulle kunna bli en bra dag ändå.
En bra dag trots allt.
I eftermiddag träffade jag en vän.
Som jag inte umgåtts med på hur länge som helst.
Jag märkte hur mkt jag har saknat det.
Vi kollade på film.
"A walk to remember"
Jag hade glömt.
Att hon dör av cancer.
Så fort ordet cancer nämndes blev jag kall.
Ögonen tårades, liksom nu.
Jag ska klara detta, det finns inget annat.
Men var gång man hör ordet, hamnar man i en viss sinnesstämningn som ingen som inte vart där själv, kan känna.
Jag torkar tårar.
Som varje gång nu förtiden när tårar tränger fram, kommer jag att tänka på dig.
Jag vill träffa dig min vän, men inte än,.
Inte på det sättet.
Det är för tidigt, alldeles för tidigt för att vi ska ses i himmelen.
Om du vill så får du gärna besöka mig inatt, finnas där i mina drömmar.
För jag saknar dig, saknar dig så det gör ont..
Jag bar med mig känslan av att inte vilja ngt annat än att bara ligga kvar i sängen hela dagen, från den stund jag slog upp ögonen..
Kallt ute, regnet stod på trösklen och ville inget mer än att komma in genom fönstret, innanför min hud, till mitt hjärta.
Försökte peppa mig till att det skulle kunna bli en bra dag ändå.
En bra dag trots allt.
I eftermiddag träffade jag en vän.
Som jag inte umgåtts med på hur länge som helst.
Jag märkte hur mkt jag har saknat det.
Vi kollade på film.
"A walk to remember"
Jag hade glömt.
Att hon dör av cancer.
Så fort ordet cancer nämndes blev jag kall.
Ögonen tårades, liksom nu.
Jag ska klara detta, det finns inget annat.
Men var gång man hör ordet, hamnar man i en viss sinnesstämningn som ingen som inte vart där själv, kan känna.
Jag torkar tårar.
Som varje gång nu förtiden när tårar tränger fram, kommer jag att tänka på dig.
Jag vill träffa dig min vän, men inte än,.
Inte på det sättet.
Det är för tidigt, alldeles för tidigt för att vi ska ses i himmelen.
Om du vill så får du gärna besöka mig inatt, finnas där i mina drömmar.
För jag saknar dig, saknar dig så det gör ont..
.
helt plötsligt går ingenting som jag vill.
allt snurrar.
det är för mkt.
alldeles för mkt i mitt huvud.
tusen grejer som borde/ska göras.
tiden räcker inte till..
får man vara ledig hela nästa vecka så jag hinner återhämta mig eller?
allt snurrar.
det är för mkt.
alldeles för mkt i mitt huvud.
tusen grejer som borde/ska göras.
tiden räcker inte till..
får man vara ledig hela nästa vecka så jag hinner återhämta mig eller?
Det är mkt nu.
Jag har så många måsten helt plötsligt.
Måste gå å lägga mig nu.
För att jag MÅSTE ut och powerwalka på morgonen.
För att sedan MÅSTE hem och plocka upp alla IKEA-kassar.
För att jag MÅSTE få ihop mina nyinköpta lådor.
MÅSTE nämligen få bort alla flyttkartonger från golvet..
För att jag MÅSTE kunna städa hela lägenheten.
För att sedan MÅSTE gå på stan och införskaffa blommor.
MÅSTE köpa 25-årspresent.
Sen MÅSTE jag göra mig i ordning inför kvällens bravader.
Sen MÅSTE jag nog hinna äta med.
Jag MÅSTE gå å lägga mig.
Jag MÅSTE.
Det är mkt nu....
Måste gå å lägga mig nu.
För att jag MÅSTE ut och powerwalka på morgonen.
För att sedan MÅSTE hem och plocka upp alla IKEA-kassar.
För att jag MÅSTE få ihop mina nyinköpta lådor.
MÅSTE nämligen få bort alla flyttkartonger från golvet..
För att jag MÅSTE kunna städa hela lägenheten.
För att sedan MÅSTE gå på stan och införskaffa blommor.
MÅSTE köpa 25-årspresent.
Sen MÅSTE jag göra mig i ordning inför kvällens bravader.
Sen MÅSTE jag nog hinna äta med.
Jag MÅSTE gå å lägga mig.
Jag MÅSTE.
Det är mkt nu....
..är att från samma säng, lyssna till samma regn...
Sommar?
Vad är det?
Uppenbarligen inget som vill infinna sig i lilla landet Sverige.
Absolut inte i lilla staden Karlshamn.
Idag känner jag mig som vädret.
På gränsen till att börja regna.
Tårarna bränner enormt bakom ögonlocken.
Jag vill bara hem å lägga mig i sängen.
Sova bort det onda som satt en obehaglig sinnesstämning i min hjärna. I min kropp.
Igår var det after work.
En mkt trevlig tillställning.
&Vin, jag skulle kunna hylla deras pizzor till himlen.
Jag skulle även hylla dig min vän.
Det vet du.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig så det gör ont idag.
Ullared 2010
Idag har varit en riktigt bra dag.
Finfina vänner och en tripp till Ullared.
Nea, jag kan köra bil, jag sa ju det! ;)
Idag trivdes jag oerhört med livet!
<3
Finfina vänner och en tripp till Ullared.
Nea, jag kan köra bil, jag sa ju det! ;)
Idag trivdes jag oerhört med livet!
<3
Kärlek
Jag saknar..
Emelie....
Jag sitter och tittar ut genom fönstret.
Ser ut över Karlshamns takåsar.
En fiskmås flyger förbi lite då och då.
Den här helgen har varit underbar.
På många sätt å vis.
Jag hade så innerligt velat ringa dig.
Berätta allt som hänt.
Skratta med dig åt saker vi hittat på, utan dig.
I morse var jag duktigt nära att ta upp mobilen, leta upp dig i kontaktlistan å trycka på gröna luren.
Sen kom jag på mig själv med att det inte skulle vara till ngn mening.
Insåg att jag inte skulle få höra det jag ville höra.
Ngt som jag saknar så oerhört.
Att höra ditt skratt.
Jag saknar dig Emelie.
Jag vet att det var det här du ville.
Det var verkligen det här du ville.
Men jag saknar dig så det gör ont.
Ser ut över Karlshamns takåsar.
En fiskmås flyger förbi lite då och då.
Den här helgen har varit underbar.
På många sätt å vis.
Jag hade så innerligt velat ringa dig.
Berätta allt som hänt.
Skratta med dig åt saker vi hittat på, utan dig.
I morse var jag duktigt nära att ta upp mobilen, leta upp dig i kontaktlistan å trycka på gröna luren.
Sen kom jag på mig själv med att det inte skulle vara till ngn mening.
Insåg att jag inte skulle få höra det jag ville höra.
Ngt som jag saknar så oerhört.
Att höra ditt skratt.
Jag saknar dig Emelie.
Jag vet att det var det här du ville.
Det var verkligen det här du ville.
Men jag saknar dig så det gör ont.
Sara rara
Det finns en tjej jättefin tjej som alltid får en så glad.
Som får en att le.
Hon heter Sara.
Sara rara som är bäst i världen.
Tack för en supermysig promenad!
Kan hända...
.. att det var duktigt längesen jag kände mig såhär glad!
Jag kunde skratta, skratta på riktigt igår.
Det var din dag, och jag kunde ge dig en av de bästa presenterna på länge älskade sis!
Min cellgiftssköterska ringde när jag var på väg hem till mor å far.
Dolt nummer.
Fuck,
ALLTID sjukhus när det är dolt nummer nu förtiden..
Pulsen ökade och jag kände paniken komma krypande.
Det var Marie.
Frågade hur det var med mig.
Jo, det funkar sa jag. (min standardfras nu mera..)
Att jag var nervös inför beskedet från röntgen men att jag inte fått veta ngt än och att väntan är det jobbigaste som finns.
Hon säger att hon har fått svaret.
Och att det inte är ngt!
Ingen cancer så långt ögat når!
Det var bara ngn form av ärrbildning och inget konstigt alls att det såg ut så efter en sån operation som jag har gått igenom!
Jag kan inte beskriva med ord den glädje och lättnad jag kände när jag fick beskedet.
Jag kan fortfarande inte sätta ord på den lycka jag känner inom mig.
Körde hem till mamma med gråten i halsen, denna gången LYCKOTÅRAR!!!
Berättar för mamma å pappa, ber mamma att inte gråta för då kommer sminket kleta ut sig.
Pappa gråter ist.
Tänk vad underbart livet kan vara ändå!!!!!
Jag kunde skratta, skratta på riktigt igår.
Det var din dag, och jag kunde ge dig en av de bästa presenterna på länge älskade sis!
Min cellgiftssköterska ringde när jag var på väg hem till mor å far.
Dolt nummer.
Fuck,
ALLTID sjukhus när det är dolt nummer nu förtiden..
Pulsen ökade och jag kände paniken komma krypande.
Det var Marie.
Frågade hur det var med mig.
Jo, det funkar sa jag. (min standardfras nu mera..)
Att jag var nervös inför beskedet från röntgen men att jag inte fått veta ngt än och att väntan är det jobbigaste som finns.
Hon säger att hon har fått svaret.
Och att det inte är ngt!
Ingen cancer så långt ögat når!
Det var bara ngn form av ärrbildning och inget konstigt alls att det såg ut så efter en sån operation som jag har gått igenom!
Jag kan inte beskriva med ord den glädje och lättnad jag kände när jag fick beskedet.
Jag kan fortfarande inte sätta ord på den lycka jag känner inom mig.
Körde hem till mamma med gråten i halsen, denna gången LYCKOTÅRAR!!!
Berättar för mamma å pappa, ber mamma att inte gråta för då kommer sminket kleta ut sig.
Pappa gråter ist.
Tänk vad underbart livet kan vara ändå!!!!!
Lilla älskade syster
Vet i fan om detta känns som en bra dag.
Fryser.
Allt känns åt helvete idag..
Jag vill helst bara krypa tillbaka ner i sängen.
Dra täcket över huvudet och somna om.
'Sova bort dagen och hoppas att det ska kännas bättre imon.
Men det funkar inte riktigt så.
Idag är det min lilla älskade systers dag.
Idag tar hon studenten.
Denna dag betyder mkt för henne.
Jag måste försöka hitta rätt motivation.
Bli på bättre humör.
För jag vill inte förstöra hennes dag, bara för att jag är ledsen, arg å trött.
Skärpning på den Mikaela.
Igång med lite Håkan och bli på banan igen.
Kom igen nu för fan.
Fryser.
Allt känns åt helvete idag..
Jag vill helst bara krypa tillbaka ner i sängen.
Dra täcket över huvudet och somna om.
'Sova bort dagen och hoppas att det ska kännas bättre imon.
Men det funkar inte riktigt så.
Idag är det min lilla älskade systers dag.
Idag tar hon studenten.
Denna dag betyder mkt för henne.
Jag måste försöka hitta rätt motivation.
Bli på bättre humör.
För jag vill inte förstöra hennes dag, bara för att jag är ledsen, arg å trött.
Skärpning på den Mikaela.
Igång med lite Håkan och bli på banan igen.
Kom igen nu för fan.
Studenten
Mmm, ja det var 2 år sedan nu.
2 år sen man var glad och lycklig.
Hela livet framför en och inte en aning om vad man skulle göra efter sommarjobbet.
Samtidigt som allt var glatt och härligt, var det med vemodighet i hjärtat.
3 år i Karlskrona var slut, det var dags att bli vuxen på riktigt.
Så många känslor som snurrade.
Tårar trillade hejvilt blandat med skratt, asti och lycka.
Det var tider det.
Jag vill göra om det.
När jag ser alla glada studenter i vita mössor och klänningar.
När de åker flak och skriker sig hesa till "för vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra"
Jag minns.
Jag vill ha den tiden igen.
Jag vill ha ett friskt liv som jag hade då.
Emelie....
Igår var jag, Malin & Jack hemma hos din mamma och pappa.
Lånade bil och bestämde på vägen dit att vi skulle försöka vara glada.
Vi skulle få ngt av dig.
Ngt som du hade bestämt att vi skulle ha.
När vi kom dit möttes vi av din söta mamma.
Vilka fina föräldrar du har vännen.
Vi gick ner i källaren, till ditt rum.
Var så konstigt att alla vi satt där, i ditt rum, utan dig.
Din mamma gav mig en Betty.
Betty, som du älskade.
Jag blev varm i hjärtat för jag vet hur mkt dessa figurer betydde för dig.
Du var så kräsen när en ny skulle införskaffas i samlingen.
Du valde dem med stor omsorg och kärlek.
Du gjorde allt med kärlek.
Även detta.
Du älskade Betty och gav bort dom nu till dom du älskar.
Jag älskar dig.
Och kommer alltid att göra det.
Emelie, alltid i mitt hjärta.
Så gör man sig till
Kan det hända att jag gjort ngt jag inte borde gjort?
Hm..
Är nog så ja..
Hm..
Är nog så ja..
Emelie....
Jag saknar dig.
Ikv lite extra.
Jag gick in på din profilsida på fb.
Jag kan liksom inte riktigt låta bli.
Vill se att du skrivit ngra rader ur din musik, färska prinzen, maskinen, famlijen, ja vad som.
Jag kollar din blogg, vill så gärna att du ska ha uppdaterat, så som du brukade.
Jag tar fram mobilen och tittar på ditt nummer.
Vill så gärna ringa och berätta saker för dig, som förr.
Jag saknar dig så jävla mkt Emelie..
Jag vill se hur vacker du är.
Men jag vill se på riktigt.
När jag ser hur fin du är trillar tårarna.
Idag igen.
Jag minns dig.
Jag vill för allt i världen aldrig glömma dig.
Jag tittar i mitt block, där jag skriver ner allt jag minns med dig, av dig, tillsammans med dig.
Allt som har med dig att göra.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig så hårt att det inte finns ngra ord i världen som kan beskriva det rättvist.
JAG SAKNAR DIG.
Ikv lite extra.
Jag gick in på din profilsida på fb.
Jag kan liksom inte riktigt låta bli.
Vill se att du skrivit ngra rader ur din musik, färska prinzen, maskinen, famlijen, ja vad som.
Jag kollar din blogg, vill så gärna att du ska ha uppdaterat, så som du brukade.
Jag tar fram mobilen och tittar på ditt nummer.
Vill så gärna ringa och berätta saker för dig, som förr.
Jag saknar dig så jävla mkt Emelie..
Jag vill se hur vacker du är.
Men jag vill se på riktigt.
När jag ser hur fin du är trillar tårarna.
Idag igen.
Jag minns dig.
Jag vill för allt i världen aldrig glömma dig.
Jag tittar i mitt block, där jag skriver ner allt jag minns med dig, av dig, tillsammans med dig.
Allt som har med dig att göra.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig så hårt att det inte finns ngra ord i världen som kan beskriva det rättvist.
JAG SAKNAR DIG.
Annie
Igår var en hemsk dag.
Jag var depp.
Allt kändes typ som ett hårt slag i magen.
Eller snarare rakt i ansiktet.
För jävligt.
Men denna vackra donnan fick mig på bättre humör:)
Tack Annie, där är bäst!
Och min gode vän, du bidrog ganska mkt du med :)
Jag ser mig själv i speglen, detta är ingen bra dag.
Solen skiner, dagen verkar helgrym.
Jag borde vara glad.
Men det är jag inte.
Inte alls.
Jag är ledsen.
Arg.
Förbannad.
Ja, jag vet inte.
Varför?
Behöver man ställa sig den frågan?
När livet är som det är?
När man inte får njuta av solen, för att man går på cellgift och inte får låta solens strålar lysa på en?
När en av ens härligaste och bästa vänner väljer att lämna detta liv på denna jord?
När man inte kan leva som man en gång gjorde?
Tvingas begränsa så mkt?
Livet är fan orättvist.
Eller?
Vem har bestämt vilket som är rättvist och inte da?
Varför i helvete skulle livet behöva bli så himla komplicerat, så jävla olikt och annorlunda från bara förra året vid den här tiden?
Nej, idag är ingen bra dag i Mikaelas liv.
Solen skiner.
Men tårarna trillar likt förbannat.
Jag känner mig fast.
Jag vill resa bort.
Jag vill fly från allt det hemska, allt elände, all skit.
Fan.
Detta är ingen bra dag alls.
Jag borde vara glad.
Men det är jag inte.
Inte alls.
Jag är ledsen.
Arg.
Förbannad.
Ja, jag vet inte.
Varför?
Behöver man ställa sig den frågan?
När livet är som det är?
När man inte får njuta av solen, för att man går på cellgift och inte får låta solens strålar lysa på en?
När en av ens härligaste och bästa vänner väljer att lämna detta liv på denna jord?
När man inte kan leva som man en gång gjorde?
Tvingas begränsa så mkt?
Livet är fan orättvist.
Eller?
Vem har bestämt vilket som är rättvist och inte da?
Varför i helvete skulle livet behöva bli så himla komplicerat, så jävla olikt och annorlunda från bara förra året vid den här tiden?
Nej, idag är ingen bra dag i Mikaelas liv.
Solen skiner.
Men tårarna trillar likt förbannat.
Jag känner mig fast.
Jag vill resa bort.
Jag vill fly från allt det hemska, allt elände, all skit.
Fan.
Detta är ingen bra dag alls.
Från och med Du.
Jag har hittat honom.
Han som jag vill vara kär i denna sommaren.
Emelie, varför är inte du här tillsammans med mig?
Jag lovar, jag hade delat denna kärlek med dig.
Jag lovar.
Idag var det Lund på agendan.
Pappa kom och hämtade mig.
Sen bar det av.
Jag sov nästan hela vägen ner.
Trots sömn inatt (ganska ofattbart) så var jag helt klubbad.
Magkramp som inte var från denna värld.
Efter 3 timmar så var det påväg hem igen.
Pappa bjöd på räkmacka utmed vägen.
Jag slocknade lika snabbt som på vägen ner till Lund.
Helt sinnes att jag kudne sova så mkt..
Jag vet inte vad jag vill ikv.
Om jag vill ngt alls..
Bara vara själv?
Eller trotsa ensamheten som just nu känns så stor, så stor..
det snurrar i min skalle..
Just nu förstår jag hur jag ska kunna somna inatt.
Tankar virvlar, allt snurrar..
Det snurrar i min skalle Emelie, det snurrar ngt så jävulskt..
Din pappa ringde idag.
Var så skönt att höra hans röst.
Jag har egentligen velat ringa, men kanske vart för feg.
Måste besöka dom.
Jag vill.
Får bli det till helgen.
Om dom vill och orkar.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, på dom.
Fina lilla älskade Emelie.
Jag saknar dig ngt enormt..
Jag har ont i magen..
Helst av allt vill jag bara lägga mig i sängen, med huvudet på kudden och somna hårt hårt hårt.
Samtidigt är jag rädd för att somna en kväll som denna.
Jag vill att morgondagen ska vara över, samtidigt om jag inte riktigt vill att den ska börja.
Visst, det är oerhört bra att läkarna tar en på allvar, att de bryr sig och verkligen vill ta reda på vad det är dom sett på röntgen.
Men samtidigt är jag så jävla rädd.
Så rädd att det inte finns..
Just nu ångrar jag att jag kanske inte valde att sova hemma hos mamma å pappa inatt.
Varför skulle jag vara så jävla stolt..?
Med det kändes bra innan.
Eller bra å bra, någorlunda okej är kanske ett bättre uttryck på det hela.
Jag kände mig stark.
Just nu känner jag mig bara liten.
Liten liten liten, mitt i en oförstående värld.
Jag tänker på min mamma.
Min fina mamma som mår så dåligt i allt det här,
Fan, nu rullar tårarna igen.
Jag måste nog försöka sova ist för att tänka.
Samla krafter tills morgondagen.
Samla mig, samla.
För helvete vad jag ska klara detta!
DET SKA JAG FAN TA MIG GÖRA!
Tankar virvlar, allt snurrar..
Det snurrar i min skalle Emelie, det snurrar ngt så jävulskt..
Din pappa ringde idag.
Var så skönt att höra hans röst.
Jag har egentligen velat ringa, men kanske vart för feg.
Måste besöka dom.
Jag vill.
Får bli det till helgen.
Om dom vill och orkar.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, på dom.
Fina lilla älskade Emelie.
Jag saknar dig ngt enormt..
Jag har ont i magen..
Helst av allt vill jag bara lägga mig i sängen, med huvudet på kudden och somna hårt hårt hårt.
Samtidigt är jag rädd för att somna en kväll som denna.
Jag vill att morgondagen ska vara över, samtidigt om jag inte riktigt vill att den ska börja.
Visst, det är oerhört bra att läkarna tar en på allvar, att de bryr sig och verkligen vill ta reda på vad det är dom sett på röntgen.
Men samtidigt är jag så jävla rädd.
Så rädd att det inte finns..
Just nu ångrar jag att jag kanske inte valde att sova hemma hos mamma å pappa inatt.
Varför skulle jag vara så jävla stolt..?
Med det kändes bra innan.
Eller bra å bra, någorlunda okej är kanske ett bättre uttryck på det hela.
Jag kände mig stark.
Just nu känner jag mig bara liten.
Liten liten liten, mitt i en oförstående värld.
Jag tänker på min mamma.
Min fina mamma som mår så dåligt i allt det här,
Fan, nu rullar tårarna igen.
Jag måste nog försöka sova ist för att tänka.
Samla krafter tills morgondagen.
Samla mig, samla.
För helvete vad jag ska klara detta!
DET SKA JAG FAN TA MIG GÖRA!
Ångest.
Idag är inte humöret topp ngnstans..
Jag kan inte riktigt glädjas åt ngt idag.
Även om jag vill.
Ack så jag vill.
Men ångesten är för stark.
Alldeles för stark.
Jag vill helst av allt bara låsa in mig ngnstans och gråta helt hysteriskt.
Tårarna har trillat försiktigt ner för kinderna ett x antal ggr redan idag.
Samtidigt som jag inte vill gråta behöver jag lätta på trycket..
Fan fan fan.
Jag är så in i helvetes rädd.
Ngt så kolosalt rädd och magen krampar enormt.
Jag är orolig,
Rädd till tusen.
Måtte det bara vara en ärrbildning eller ngt helt ofarligt.
Snälla snälla snälla,
Om det finns högre makter att be till så gör jag fan det.
Snälla snälla snälla.
Jag kan inte riktigt glädjas åt ngt idag.
Även om jag vill.
Ack så jag vill.
Men ångesten är för stark.
Alldeles för stark.
Jag vill helst av allt bara låsa in mig ngnstans och gråta helt hysteriskt.
Tårarna har trillat försiktigt ner för kinderna ett x antal ggr redan idag.
Samtidigt som jag inte vill gråta behöver jag lätta på trycket..
Fan fan fan.
Jag är så in i helvetes rädd.
Ngt så kolosalt rädd och magen krampar enormt.
Jag är orolig,
Rädd till tusen.
Måtte det bara vara en ärrbildning eller ngt helt ofarligt.
Snälla snälla snälla,
Om det finns högre makter att be till så gör jag fan det.
Snälla snälla snälla.
Ikv är det..
..jag och min älskade syster.
Vi sitter i min soffa, utan tv.
Men det är vi.
Snart blir det en kopp te på balkongen.
Älskade älskade syster.
<3
Lund is comming up...
Svar från röntgen kom igårkväll.
Dolt nummer fuck.
Jag visste vad det handlade om..
Röntgenbeskedet..
Det som jag nästa kunnat förtränga för en stund.
Det hade hittats ngt som de inte vet vad det är.
Under ena njuren, alldeles nära där de opererat.
Förhoppningsvis är det bara en ärrbildning.
Jag ber till högre makter om att det bara är det.
Eller ngt annat ofarligt.
Jag orkar inte med mer.
Pallar inte mer motgångar just nu?
Varför i helvete ska man inte få vara lite lycklig ngn jävla gång.
Idag ringde de från Lund.
En kameraundersökning är planerad på fredag. Nu på fredag.
Jag är rädd.
Nervös.
Men så in i helvetes taggad.
För jag ska klara detta.
Jag vill inte dö.
Jag har så mkt kvar att leva för.
JAG SKA KLARA DETTA.
DET SKA JAG.
Dolt nummer fuck.
Jag visste vad det handlade om..
Röntgenbeskedet..
Det som jag nästa kunnat förtränga för en stund.
Det hade hittats ngt som de inte vet vad det är.
Under ena njuren, alldeles nära där de opererat.
Förhoppningsvis är det bara en ärrbildning.
Jag ber till högre makter om att det bara är det.
Eller ngt annat ofarligt.
Jag orkar inte med mer.
Pallar inte mer motgångar just nu?
Varför i helvete ska man inte få vara lite lycklig ngn jävla gång.
Idag ringde de från Lund.
En kameraundersökning är planerad på fredag. Nu på fredag.
Jag är rädd.
Nervös.
Men så in i helvetes taggad.
För jag ska klara detta.
Jag vill inte dö.
Jag har så mkt kvar att leva för.
JAG SKA KLARA DETTA.
DET SKA JAG.
Hur kunde jag förtränga????
Jag har glömt.
Jag har helt totalt förträngt.
Hur har jag kunnat glömma bort att jag röntgades förra vecka?
Att jag kanske borde få ett svar intrillandes i mitt liv nu denna?
Eftersom cellgiftsdoktorn är inblandad så var ju kanske chansen ganska stor att jag skulle få veta det nu denna veckan??
Nej, har har helt förträngt detta.
Har varit oerhört mkt nu sista tiden iofs..
Mkt på jobbet+att jag varit där själv.
Mkt med flytt.
Mkt tankar på Emelie.
Men jag kan inte begripa hur jag har lyckats förtränga???
Kanske för att jag är rädd för svaret..
Duktigt rädd för svaret..
Idag sa min cellgiftsdoktor att det skulle vara röntgenjour i eftermiddag/kväll.
Han sa att han skulle ringa mig ikv.
Jag är rädd..
Så in i hevetes rädd.
Och nervös till tusen.
Jag har ont i magen.
Jag fryser.
Jag vill gråta.
Gråta gråta gråta bara för att jag är nog mest rädd i världen för tillfället...
Men va fan Mikaela.
Kom igen nu!
Det ska inte vara ngt, allt SKA vara bra.
Jag önskar verkligen och innerligt att det är så.
DET SKA VARA SÅ.
Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng, lyssna till samma regn..
Idag är det dags.
7 behandlingstillfället is comming up.
Efter denna är det bara 3 kvar.
Jag är olustig idag.
Ingenting känns riktigt bra..
Jag är nervös.
Orolig.
Fryser..
Frossar..
Bläää.
Va fasen hände?
Jag som har kunnat sova så fruktansvärt bra i min lägenhet?
Helt plötsligt tar det superlång tid innan jag ens kan blunda..
Inte okej..
Även om tröttheten sätter sig in så icke..
Fan fan fan,,
Hem till mor å far sen idag.
Eftersom jag aldrig riktigt vet hur jag kommer må av behanldingen kan det vara riktigt skönt att bara få vara hemma hemma. Bli lite sådär ompysslad å strunta fullkomligt i hur fan man ser ut om man känner att man behöver luft.
7 behandlingstillfället is comming up.
Efter denna är det bara 3 kvar.
Jag är olustig idag.
Ingenting känns riktigt bra..
Jag är nervös.
Orolig.
Fryser..
Frossar..
Bläää.
Va fasen hände?
Jag som har kunnat sova så fruktansvärt bra i min lägenhet?
Helt plötsligt tar det superlång tid innan jag ens kan blunda..
Inte okej..
Även om tröttheten sätter sig in så icke..
Fan fan fan,,
Hem till mor å far sen idag.
Eftersom jag aldrig riktigt vet hur jag kommer må av behanldingen kan det vara riktigt skönt att bara få vara hemma hemma. Bli lite sådär ompysslad å strunta fullkomligt i hur fan man ser ut om man känner att man behöver luft.
