i don't love you like i loved you yesterday.
Jag är upprörd.
Upprörd över att man inte kan bete sig.
Upprörd över min egen skull, mina vänners, och över de som inte kan bete sig.
Mest över dem.
Upprörd för att man inte kan bete sig på ett vuxet och moget sätt.
Att man ist ska hålla på och hålla på, undvika och slingra sig.
Om man tycker/inte tycker, varför i helvete kan man bara inte säga det???
Hur svårt ska det vara?
Beror det på denna jävla cancern som våldtagit och misshandlat mitt liv?
Att man tror att jag är helt fruktansvärt överkänslig och att man inte kan säga ngt "negativt" till mig..?
Är man rädd att jag ska gå å ta livet av mig?
Knappast!
Ja, psyket är väl kanske inte det bästa, men när man gått/går igenom denna jävla cancerprocedur och överlevt, ska jag väl fan inte gå å ta livet av mig pga att DU säger att det inte känns riktigt okej???
Nej.
Jag tror inte det va.
Jag är upprörd.
Över hela grejen.
Jag vill tacka dig,
Emelie, för att du ställde upp igår i fixade hem mig!
En tur med dig i bilen gjorde susen!
Ändrade planer..
Stick i armen sen vart det klart.
Gick oerhört snabbt och effektivt.
Till jobbet för att sedan få sig ett samtal bortifrån Karlskrona.
Det blir ingen cellgiftsbehandling för Mikaela denna veckan. De vita blodkropparna har inte återhämtat sig, så blodvärdena är inte så bra som de borde vara..
Nahe..?
Tydligen är det inget ovanligt, och om man tänker på att mitt blodvärde inte vart så bra innan, så kanske det oxå bidrar till det...
Så en veckas uppskjutning på det..
Nu krockar det dock med min tid ner i Lund, när jag ska träffa tarmteamet.
Så ett samtal dit får avverkas imon.
Höra med dom om vilket som är viktigast..
Sen måste ett samtal till envisa försäkringskassan med göras..
Alla dessa jävla papper som ska fyllas i hit och dit hela tiden..
Det gör mig galen..
Haft för lite att göra på jobbet idag..
Så det har blivit många tankar som borde vart otänkta..
På mkt, inte bara cancern, utan allt.
Men en trevlig lunch hann jag med, å det gynnade.
Även kvällens sällskap förgyllde dagen med många skratt.
Well I'm not your baby no more..
Nu är nog julen minsann slut på riktigt för Mikaela.
Julhelgen blev bättre än väntat.
Det bjöds tom med på en fylla.
En ganska efterlängtad sådan, (kanske låter hemskt att säga det, men så var fallet..)
En massa skratt, dans tills fötterna värkte och en massa kramar.
Det gynnade enormt.
Ska tilläggas att man bjöds på pannkakor i morse gjorde inte saken sämre! :)
En efterlängtad fika ensam med en bakfull syster var ganska härligt det med trots allt!
Imorgon är det ännu en ny vecka.
Börjar med blodprovstagning.
Tisdag är det andra behandlingstillfället som ska tas i besittning...
Helgen har varit bra.
Jag trivs med mina underbara vänner.
Det är ni som förgyller tillvaron ganska rejält!
Jag vill prata med dig..
Jag vill veta varför..?
Egentligen är jag så jävla säker på vad jag vill säga till dig.
Men när jag väl ska försöka sätta ord på det så är det som om tungan växer fast på mig..
Varför varför varför......
Varje gång...
..jag får ett sms av denna underbara skapelse får jag en tår i ögat.
Då inser jag hur jävla mkt jag egentligen saknar henne.
Vi ses alldeles för sällan.
Borde ses betyligt mer för vi passar så bra ihop.
Om jag hade vart lesbisk hade jag vart kär.
Men nu är jag inte det, men den kärlek jag känner för henne går inte riktigt att sätta ord på.
Vilka minnen vi har.
Slampan & Slynan
Dansa hela natten lång till Poker face
Snart måste vi minsann ses min JENNIFER för annars kommer jag sakna ihjäl mig efter dig!
Julen vara enda till påska..
Innan den ens hade börjat.
Utan ngn som helst julstämning.
Nu är jag trött på julmat,
trött på snöblasket,
trött på barrande julgran
och helt spyfördig på att inte göra allt som jag egentligen hade velat..
Allt detta pga den jäkla cancer...
Hela hösten som man egentligen borde laddat för julen som är så mysig,
så har cancern tagit upp den mesta tiden.
Operationer, behandlingar, undersökningar, motgång efter motgång...
Depp, depp, gråt, gråt.
Samtidigt som allt känns så jävla orättvist, ofattbart och helt jävla hemskt,
så känner jag mig stark
Kämpa kämpa kämpa
För jag ska ta mig tillbaka!
TIllbaka till det bättre!
fan.
jag har glömt att köpa en julklapp..
Hej mitt vinterland...
Snö, snö, snö.
I MÄNGDER!
Och jag kan inte njuta fullt ut av den som jag hade velat..
Jag vill åka pulka!
Jag vill ha snöbollskrig!
Jag vill kunna åka skridskor!
Men nej..
Sånt här "våldsamt" kan jag inte underhålla mig med..
Snällt får jag se på när andra roar sig med det, eller inte titta alls.......
Det känns lite bättre nu.
Efter en deppsvacka i morse så känns det bättre.
Efter lite thaimat & en tripp till IKEA, så blev det lite bättre.
Å sen en hel drös med underbara vänner på det så gjorde det ganska mkt det med.
Saknar sommaren.
I Emelies dåvarande lägenhet där vi hängde mer än gärna..
Både till vardags å fest..
Härliga härliga minnen har vi därifrån..
Kärlek
Ja, efter gårdagen var det just det vi alla behövde.
Kvällen skulle gå i tjejernas anda.
Vi skulle byta julklappar, äta lussekatter och pepparkakor, dricka glögg med massvis av russin och mandel, skratta, kramas, ja, kvällen skulle vara vår.
Vi skulle känna den kärlek som råder mellan oss.
Men icke..
Snön kom och förstörde det hela.
Snöade in mig ute i skogen så här sitter jag..
Utan den kärlek vi hade behövt ikv..
Port-a-caten kliar..
Tror att det är för att det håller på att läka..
Själva såret/ärret...
Nästa cellgiftbehandling är den 29..
Innan dess ska det firas jul.
Jul som jag inte alls är speciellt motiverad till.
Vilket jag egentligen borde vara.
Julmyset har inte vart så mysigt som det borde vara i år..
Tankarna har varit för mkt på annat..
Hide away
Jag vet inte vad det är med mig och julklappar till andra i år alltså..
När jag väl får tummarna låss att gå och kolla på julklappar, så hittar jag bara saker till mig själv..
Detta är inte riktigt okej.
För jag hade behövt de där andra julklapparna till alla andra just nu.
Egentligen är det fest ikv.
Igen.
Julfest med jobbet igår, det var trevligt.
Och så skönt att man orkade vara med!
Ölen intogs oxå och ja, den smakade faktistk ganska gudomligt.
Fika med tjejerna idag.
Var mkt gynnsamt och kramas.
Dom tycker vi ska köra på fest kvällen till ära oxå.
Jag kan inte riktigt bestämma om jag vill/orkar/har lust osv...
Hade varit skönt att bara gömma sig och vakna och vara som vanligt..
Precis som vanligt innan allt med cancern började..
Igår var första dagen..
ÄNTLIGEN!!
Som jag har längtat efter att få gå upp kvart över 5 på morgonen!
Som jag har längtat efter att få äta fukost 05.30 på morgonen och bara känna, SHiit vad hungirg jag är.
Som jag har längtat efter att få kleta maskara på ögonfransarna när man knappt kan hålla ögonen öppna.
Okej, jag överdrev kanske lite med allt detta längtandet,
men att vara tillbaka på jobebt känns faktiskt kanonbra!
Hade mkt att göra igår så det var riktigt skönt att sysselsätta sig med ngt än att bara sitta på fejjan hela dagen.
(Missförtså mig inte Kornelia, men så kul blir det inte i längden om folk inte vill uppdatera ngt.)
Men idag är jag trött..
Julfest ikv och vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig..
Vet inte om det blir den där efterlängtade ölen ändå trots allt, kvällen till ära..
Just nu känns det bara som det hade vart oerhört skönt att, just sova.....
Ikv..
..kommer 2 av mina underbara!
Rykten säger att det ska färgas hår, dricka te, kränga pepparkakor och pratas pratas pratas!!!
Och kanske Arga Snickaren på det?;)
Första behandlingstillfället..
Tisdag, onsdag och sprutorna, droppen, ja det cirkulerar i blodet och ska ta död på sjuka celler om det finns sådana kvar.
Det jobbigaste är att de friska cellerna tar stryk oxå.
Men jäkla vad bra jag ska bli!!!
Idag träffade jag en mkt positiv gammal man på dagvården i Kna (där man får cellgifterna).
Han var positiv till livet, å liksom alla andra, tyckte han att jag var alldeles för ung för att vara där.
Det var mkt folk där, så vi fick dela rum under behandlingen så de 45 minuterna gick oerhört snabbt.
Pratglada människor gillas!
Känner inte så mkt av cellgifterna än.
Å det är skönt.
Har lite ont i ryggen och tycker att magen känns lite konstig..
Men jag får gå på jobbets julfest på fredag, vilket känns kul!
Så nu återkommer vi till vardagens i-lands-problem, vad ska man ha på sig?
Idag är det den 15...
Dagen då det första giftet ska sprutas in i mitt blodomlopp.
Dagen då Mikaela är nervös.
Jag läste ett informationshäfte om olika biverkningar å skit.
Det gjorde mig ännu mer nervös.
Som en doktor sa till mig:
"Tänk att cellgiftet är ngt som tar död på det värsta du vet, ngt riktigt äckligt, att det bekämpar det, så kommer du bli bra"
Å klart som fan jag ska bli bra!
Riktigt bra ska jag bli!
Nu ska jag klä på mig en mysig tröja, sen bär det snart av.
Bort till Kna och börja bekämpningen!
Imorgon...
Nervositeten börjar krypa sig på.
Det ska ju gå jättebra, men är nervös ändå.
Frågorna är många.
Kan man gå på julfesten på fredag?
Kan man drick aalkohol?
Kan man gå på stan?
Hur pass mkt ska man isolera sig från omgivningen för att undvika sjukdomar?
Kan jag jobba?
En lång lista kommer komma med imon.
En bok, musik å lite godis kanske, får oxå åka med.
Ska spendera 4 timmar där tydligen nu första gången.
.
Port-a-cat
Läskigt som fan är det..
Blöder som fan gör det med.
Så får nog bli en sväng om sjukhuset eller distriktsköterskan så dom får kolla läget:S
Blir så jäkla nojjig..
Igår besäkte jag jobbet.
Det var riktigt trevligt och glatt!
Alla var glada över att se mig igen så det kändes härligt!
Att dom saknar mig en smula, för jag saknar dom..
En kväll med tjejerna ska vi nog ge oss på ikv.
Hoppas hoppas hoppas!
Mycket nu!
Idag har jag farit runt som en duracellkanin..
Dumt kanske med tanke på att jag borde ta det lugnt.
Men fan vad jag är trött på att göra det..
Idag har jag träffat stomiterapeuten.
Vet egentligen inte varför..
Var mest jag som snackade, kanske lärde mig ngt, men inte mkt..
Hade ju underlättat så fruktansvärt att få snacka med ngn i sin egen ålder om det, men hm.. Verkar som jag får fånga tag i ngn sådan människa själv.
Eller ngn som fick det när "den" var ung..
Jobbar vidare på det.
Imorgon ska jag besöka arbetsplatsen!
Ska bli riktigt kul att träffa alla igen!!
Saknar dom som fasen faktiskt.
Får se hur det blir med ev förlängning å så, men dumt att hoppas på för mkt..
På fredag smäller det visst!
Den här port-a-cat:en dom ska sätta in vid halspulsådern (för att underlätta cellgiftsbehandlingen så man slipper bli helt sönderstucken i armarna, och cellgifterna fräter på kärlen, så är därför bra att det går in i en stor åder.)
Egentligen fanns det inte tid förens efter nyår, så första behandlingsomgången var tänkt att den skulle ges i armen, men det blir visst operation på det redan nu på fredag!?!?!?
Känns ganska bra, för det fanns ganska många risker med att ta det direkt in i armen.
Men operationen görs, med LOKALBEDÖVNING!?!?!
Detta känns läskigt, men skönt att jag får den innan behandlingen trots allt..
Så fredag it is.
.
Cellgiftsdoktorn i Karlskrona.
Där befann jag mig idag.
Det drar igång den 15 december.
Nästa vecka.
Samtidigt som det känns oerhört skönt att det ska dra igång så jg kan bli bra så fort som möjligt känns det här med cellgifter ganska läskigt..
Spruta in gift i blodet liksom..
Men nu jäklar!
Skönt att det händer ngt.
Kommer få cellgifter var 14:e dag.
Där emellan ska man vila.
Och inte vistas i stora folkmassor
Så nej tack till både juldagen & nyårsafton.
Då kan jag spara dom pengarna på nyårsblåsan ja..
Men va fan, det kommer fler!
Nu ska jag bli riktigt frisk iaf!
Hell yeah att jag ska!
Akuten.
Ja, "kärt" återbesök där inatt igen ja..
Stopp i denna satans katetjävlen igen..
Den skulle ju förhoppningsvis dras idag ju!?!?
Doktorn på akuten sa att det kanske inte blir så nu, med tanke på nattens insidenter..
Fuck fuck fuck..
Varför kan det inte bara bli lite medvind för en gångs skull..
Igår var en hemsk dag..
Grät mig igenom den..
Mamma likadant..
Men idag skulle det ju vara en bra dag!
Idag skulle jag ju känna mig så jäkla stark!
Det skulle ju gå så bra idag..
Nu är jag osäker igen..
Helgen var fin. Tydligen för fin.
För Mikaela fick känna sig lycklig för en stund.
Men nej, när det känns bra, kasta ngt på henne igen då..
Fan...
.
Jag är arg, irriterad å ledsen.
Vill gömma mig men det gör fan ingen nytta.
Blir ju inte bättre av det.
Imorgon ska jag till doktorn.
Först till urologen.
Sen till cellgiftsdoktorn.
För fan
Gör mig bra nu
Bloody sunday.
OERHÖRT TUNG.
Kanske är just därför..
För denna helg har jag återigen fått ett bevis på hur livet en gång var.
Är inte detsamma för mig längre...
Visst, det är säkert jättejobbigt att stå bredvid när ngn är sjuk.. Inte kunna göra ngt..
Men fan vad det är jobbigt att behöva vara i den..
Idag är det nära tårar..
Idag kommer bli en riktigt jävla bloody sunday..
lät du henne komma närmre..?
"Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”
Melissa Horn
Hur kunde det gå så fel?
Ett slag
Följdes av fler..
Plötsligt var flickan liten igen
Känslan av att vara liten, liten, liten, i en enormt stor & okänd värld.
Allt kändes främmande.
Allt var nytt.
Skrämmande.
Stigen är lång & snårig.
Den har växt igen.
Flickan äger ingen såg, ingen kniv eller inget svärd.
Hon kämpar sig framåt på stigen med sina bara händer.
River och drar i allt som vuxit för hennes väg.
Det är tungt, hon får rispor i skinnet.
Även i själen
Men en sak som är säker
Är att hon kommer komma ut ur detta jäkla snår snart
Hon ska kämpa
Hon ska kämpa, för det finns ett liv att kämpa för
Blod, svett och tårar
Vad är det?
Ett liv finns att kämpa för
Och hon SKA inte ge upp kampen!
Hide away.
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There’s nothing in the world
you could do to change my mind
Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again
I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I’ve been
what I’ve become
Don't push it we both know
I'm falling everytime
You look at me
Like you did
When you were mine
Oh, you were mine
Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again
..Laleh..
Kornelia & jag
Ikväll ska det bli som vanligt!
Det ska känns som vanligt!
VI ska vara som vanligt!
Som det brukade
När du bodde här hemma i lilla Karlshamn
På den tiden jag var frisk
Ikv ska vi förverkliga en kväll som vi saknat
Just nu skiter jag fullständigt om det blir vinst för Karlshamns herrlag
Kornelia & jag ska iaf gå på innebandy match
Like the good old days
Kornelia, ikv är det jag å du för en stund!!!
<3
Ikväll saknar..
Började med en konversation på msn, jisses som jag saknat.
Minnen, Winnerbäck tillsammans, skyfall men en grymt lyckad konsert.
Sällskapet var ju det bästa!
Saknar dig ngt så fruktansvärt så jobba ihop pengar så du kan komma å hälsa på mig!!!
Onsdag
Har konstigt oroligont i magen..
Kanske för att jag känner mig glad,
Fan fan fan
Varför kan allt inte bara gå på räls å bli bra nu?
Inte fått ngt brev om varken cellgifterna eller snyggingen från Karlskrona.
Känns som jag skulle kunna bli lika besviken på killens snygghet som jag blev på morfinets påverkan..
Men men, bara han är bra å gör mig frisk så skiter jag fullständigt hur männsikan ser ut faktiskt..
Kunde sova lite bättre inatt iaf, tack för det.
