Trevlig och fin.
Hängt med fina människor.
Som verkligen betyder.

Känt mig lycklig.

Nu sitter jag här och tårarna sprutar.

Från höger till vänster.

Upp och ner.

Och allt känns kaos.

Precis allt.

Känslor hit och dit.
Jag känner mig hysterisk och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Om jag vill vara själv, eller inte..

Ett brev på posten.
Ett samtal från en doktor ska komma denna veckan.

Jag är rädd.
För jag vet inte alls vad detta ska handla om.

Inte en jävla blekaste aning.

Jag har inte tagit blodprov, så det handlar inte om det.
Jag har inte fått ngt svar från Lund än..
Så va fan är detta om?
Jag får försöka se förbi detta och ta det på torsdag.

Jag orkar inte tänka på det just nu.
Blir knäpp och andas fort och tungt.

Tryck över bröstet och huvudvärken trycker..

Men försöka gå å lägga sig med detta och se tio år äldre ut imorgon då ja..