Köper allt som inte kan köpas för pengar
11 maj smäller det.
Biljetter är kirrade och hotell fixat.
Min älskade systers födelsedagspresent.
Med Nea emellan oss så är kvällen fulländad.
"det måste kännas i ditt hjärta på riktigt"
Liv och död
Denna bilden får mig att må bra.
Jag gillar färgerna.
Och så tänker jag på Emelie och Kornelia.
Fina fina människor.
Idag skiner solen.
Och jag känner mig ganska lycklig.
Vågar jag vara det idag?
En liten stund till?
So many things I need to say to you...
En dag då jag fått mkt gjort.
En dag där känslor blir uppryckta ur jorden för att sedan planteras om igen.
Tårarna är nära.
Jag har gömt det som egentligen känns.
Jag saknar Emelie.
Jag tänker mkt på en bekants flickvän som lämnade detta liv i förra veckan.
Cancern tog henne.
Fuck cancer.
Nu trillar tårar igen, som så många gånger förr över just den.
Cancern.
Fuck it.
Drar täcket och hoppas på en bättre sinnesstämning imon.
Känn pepp!
Solen skiner.
Lägenheten känns ren och oskuldsfull.
Och jag?
Jag känner mig skitig och mentalt våldtagen.
Drar på långkalsonger och pluggar musik i öronen och hoppas att solens strålar ska få mig att må bättre.
Ja kul.
Nu blev det molnigt med, suck.
"jag vill inte ha ngt man kan leva med
jag vill ha ngt man inte kan leva utan"
Strö lite socker på mig
Kärlek.
För det var du som fick min fallskärm att väcklas ut
Blandade känslor dagen till ära.
Sorgsna tårar för att bytas ut mot glädje.
Jason får mig att må bra, i alla lägen.
KÄRLEK till den mannen.
Heart on a line.
Så förbannat jävla orättvist.
Nu sitter jag här med ögonen fulla av tårar och det underlättar definitivt inte värken i dom alls idag.
Fick precis beskedet att en bekants flickvän dött i veckan.
I den där jävla sjukdomen som ger mig kalla kårar så fort jag ens tänker på den.
CANCERN.
Fan ta den.
3 rounds and a sound
Idag saknar jag sommarvärme.
Solen lyser med sin frånvaro.
Jag försöker få värme i lägenheten.
På med tjockaste tröjan, raggsockar, njuter av nybryggt kaffe.
Försöker intala mig att våren är nära.
Handlade tulpaner och små primulor.
Nu står de där i köket och lyser upp tillvaron fint.
Nattjobb och sen 3 timmars sömn på det?
Det gynnar INTE den kommande jobbnatten känner jag redan nu.
Vårdcentralen idag.
Förkylningen har satt sig som fan i ögonen.
Jag ska aldrig säga att jag ser trött ut igen.
För detta är det värsta jag varit med om i trötthetsväg.
Jag ser inte klok ut.
På riktigt.
Ögonen är så små som harlortar.
Typ.
Svullen å jävlig, ser ut som jag festat non stop i över 3 månader.
Det gör ont och jag vill helst av allt bara gå och lägga mig.
Sova bort det onda och vakna när det känns okej igen.
Det gynnar dock inte att det värker ännu mer när jag väl blundar.
Jag hade iaf inte urinvägsinfektion.
High five på ngt kanske.
My throat is killing me.
Halsont som inte är av denna värld.
Klunkar honungste och hoppas på ett mirakel.
My heart is beating like a jungle drum
Dansar mig iväg längs kalla gator.
Jag ska på middag och jag känner mig glad och lite lycklig!
Summertime sadness
Vissa dagar saknar jag dig extra mkt...
Tack för kaffet!
För att inte glömma!
Stort tack till underbara fröken Krook!
Helt plötsligt känns allt mkt bättre, ljusare och vackrare!
Våren, jag står redo här för dig nu!
Tack ännu en gång Emelie!
Hum hum från Humlegården
Tillbaka till verkligheten.
Jobb och vardag är numera på riktigt igen.
Ingen mera ledighet och massvis med mys med fina tjejer dagarna igenom.
Dygnet runt, massvis med kärlek, tårar och skratt.
Sanna, min Sanna.
Tar steget och flyttar till Stockholm.
Lämnar det mesta bakom sig och blivkar framåt mot karriär.
Grym är hon.
Bäst helt enkelt.
Humlegården i sin vita skrud.
Gnolandes på Timbuktus låt, och sammanfattar helgen just så;
"Hej och tack för kaffet, jag är glad att vara här, älskar fan att åka men jag hatar ett farväl.."
(bild lånad av just det, Sanna.)
Renovering
"Ursäkta röran, vi bygger om."
Pretty little hands
Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt.
Med min älskade syster.
Ren äkta kärlek.
Never ever.
Hela morgonen var jag nervös och gick som på nålar.
Snart snart snart.
Väntade på att mobilen skulle börja ringa och jag tittade på klockan var 10 sekund.
Där!
Där kom signalerna.
Med darriga händer svarade jag.
Har du hört ngt från Lund?"
Eee nej, kanske för att jag inte fått ngt svar än och att jag ska på återbesök sa dom ju till mig redan första gången jag träffade dom?
"Ja, vi kan ju inte göra ngt för ens vi vet ngt därifrån"
Klick.
Typ.
Jo, tackar som frågar.
Jag mår ganska okej, dock bara jobbigt att livet står på pausläge med allt detta..
Men annars mår jag okej.
Han kunde inte ens fråga hur det var med mig.
Hade jag lite förtroende för dig innan, så är det nu noll.
ALDRIG.
Fuck cancer.
Hängt med fina människor.
Som verkligen betyder.
Känslor hit och dit.
Jag känner mig hysterisk och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Ett samtal från en doktor ska komma denna veckan.
För jag vet inte alls vad detta ska handla om.
Jag har inte fått ngt svar från Lund än..
Så va fan är detta om?
Jag får försöka se förbi detta och ta det på torsdag.
Blir knäpp och andas fort och tungt.
Some die young.
Nothing can change this love.
Fan fan fan fan fan.
Helvetes jävla satan.
Jag skrikgråter i kudden.
Hårt och länge.
Högt och hysteriskt.
Det skulle inte förvåna mig om grannen står och knackar på dörren snart och undrar vad fan jag håller på med.
Att det ska befinna sig folk som jag tycker om här om sisådär 2 timmar gynnar inte detta ansikte om jag ska fortsätta på detta viset...
Helt plötsligt för fin för att hälsa.?!
Som om vi inte visste vilken den andre var?
Som om vi aldrig heller hade vetat?
Ett hatiskt sms skickades till dig.
Jag ångrar mig.
För nu är jag där igen.
Kanske inte lika hårt eller lika mkt, men jag är fan där igen...
Det sticker fan lika jävligt i hjärtat så fort jag ser att det är ditt nummer på skärmen.
Jag blir lycklig för en sekund.
Att du gör mig förvirrad.
Du förstör.
Jag vill skrika, slå och spotta på dig.
Slita upp bröstkorgen på mig själv och visa dig hur mkt mitt hjärta blöder.
Hur jävla ont det har gjort och hur ont det fortfarande gör.
FAN FAN FAN.
Och lögnen för mig själv, det är den värsta.
Du förstör ngt som är en fin början på ngt nytt.
Jag kan inte sätta ord på vad det är.
Jag vet att jag bara borde skita i dig.
Skita i allt.
För det lilla vi hade. Det är ÖVER.
Det är så jävla fucking över.
Ändå sitter jag här med värsta vattenfallskaskader nerför kinderna och kan inte sluta.
Jag ska ta mig i kragen.
Gå och dränka ansiktet i iskallt vatten en halvtimme eller 2.
För att sedan dra på mig ngt vackert och få till det där håret.
Och känna mig för jävla vacker.
Utan dig.