Seize the day
HOFFMAESTRO I KARLSKRONA DEN 14 JULI
JA!
Jag är på om jag vet hur jag jobbar.
Hoffmaestro är en gång förknippat med sommar, lycka, glädje och många skratt.
En självklar sommarfavorit, high five på den!
LYCKLIG.
Ja på riktigt,
Jag känner mig lycklig!
Bra besked i Lund, och jag gråter av lycka!
Du skulle se mig nu..
Trots oro i kroppen och en sinnesstämning som inte är av denna värld försöker jag samla mig och känner mig stark.
Tar pappa i handen och drar till Lund.
Dagen D.
2012.
Nu är det allvar.
På torsdag ska jag kliva in på Lunds sjukhus och få veta svaret.
Det svar som jag snart väntat på i 1 år.
Snart 1 år sedan utredningen började.
På torsdag ska jag få veta hur resten av mitt liv ska se ut.
Jag är rädd.
Livrädd.
Trots att detta är det svaret jag gått och väntat på så länge, så är jag livrädd.
Nu blev det så nära och plötsligt.
Och jag är så ofantligt rädd samtidigt som jag faktiskt vill veta hur det ser ut.
Ge mig styrka att inte bryta ihop,
STYRKA.
Love of my life
New York.
En stad som ALLA borde uppleva.
Minst en gång.
In New York
Försenat tåg, banarbete som resulterade i tåg-buss-tåg och stillastående på flera timmar.
Att hela hemresan tog över ett dygn går ju att diskuteras om det var bra eller dåligt för kroppen.
En sak som definitivt var bra och överväger det mesta, är att jag har haft en fantastisk resa.
Men ngn som betyder mkt och som jag tycker om.
Min kärlek.
Fint väder.
Socker.
Stekt mat.
Kärlek.
Allt som är roligt går fort.
Alldeles för fort.
Framgång & Efterfrågan
Maskinen släpper nytt album idag.
Lite besviken.
Men det kanske krävs ett par lyssningar till.
Och, det är kanske bättre live?
Taggar ändå mkt pepp inför Malmö!
STORT LIV
ÄNTLIGEN!
Jag får äta igen och förhoppningsvis blir det ingen mer trädgårdsslang för ens nästa år!
Thank God!
Nu fokuserar vi på bra saker!
Just nu vill jag dela kärlek med allt och alla!
Ett sjuhelsikes dygn är över och jag hoppas på en natt med sömn.
Långa nätter..
Upplever en av mina värsta nätter någonsin.
Tårar rinner.
Spy rinner.
Skit rinner.
Ännu mera tårar..
Jag fryser långt in i benmärgen trots dubbla duntäcken.
Värmen vill inte komma någonstans.
01.23
Jag behöver sova.
Min mage skriker av hunger men jag mår ännu mer illa av tanken på mat.
Ännu värre är det att jag vet att jag om cirka 10 timmar behöver genomgå andra och sista dosen av laxermedel.
För denna gången.
Skiten står mig upp i halsen, bokstavligt.
Huvudvärken spränger och jag är torr i munnen trots över 2 liter vatten bara ikväll...
Funderar över varför ngn av mina grannar är vaken och springer runt i sin lägenhet.
Försöker fokusera på allt annat än hur jag mår just nu.
Allt annat än som har med den här jävla cancersjukdomen att göra.
Vill att detta ska vara över.
Orkar inte.
Ännu meta tårar och jag är rädd.
Förbannat jävla livrädd.
Det är okej att känna
Inte imorgon heller.
Laxeringsmedel ska förtäras kvällen till ära.
Tanken på att jag ska göra det imorgon vid lunchtid oxå vill få mig att spy redan nu..
Imorgon gäller det.
Jag är rädd.
Försöker få tankarna på annat.
Men jag är rädd..
Försöker fokusera på att allt är bra.
JÄTTEBRA.
Men det är lättare sagt än gjort.
Tankarna går på gång på gång till Martina.
Martina som var tvungen att lämna detta liv för några månader sedan.
Tårar trillar och det gör mig ännu räddare.
Det är okej att känna.
Jag peppar mig själv.
Jag ska klara detta.
Det kommer bli bra.
¨
Pusselbitar
Jag är rädd.
Helt fucking livrädd.
Allt känns bra.
Förbannat bra.
Omgiven av människor jag älskar.
Undersökning på tisdag.
Nästa vecka.
Så förbannat rädd är jag att tårar trillar titt som tätt.
Nu är det helg snart.
Och jag är ledig.
Ska ta vara på den så gott det bara går.
Oron och nervositeten får försöka vänta tills nästa vecka.
För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut.
Att vakna och gå till jobbet i gryningen med fantastiske Jason känns ganska så underbart.
Idag vill jag dela kärlek.
"i taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller...."
Jag tror jag är kär!
Nej, jag tror inte.
Jag är det!
Och det känns förbannat bra!
Undersökning nästa vecka.
27 mars.
Jag börjar bli nojjig.
Laxermedel och ett rent helvete väntar.
Illamående och klökreflexerna ska få veta att dom finns och fungerar.
Jag börjar bli nervös.
Jag är inte beredd att gå än, inte än.
The Passenger
Saknar saker som varit.
Människor som funnits med i bilden men som inte gör det längre.
Hur allt var en gång i tiden.
Att det aldrig mer kommer bli så.
Aldrig.
Snart ska slutdomen komma på hur resten av mitt liv ska se ut.
Med mig själv.
Samtidigt som jag vill ha svar är jag så förbannat jävla rädd inför hur det än kommer bli.
Jag är livrädd.
In New York
Jag ska till NY.
Jag fattar inte det.
Men slutet på denna månaden bär det av.
Med min kärlek.
Jag gillar det skarpt!
I den här staden...
Att fika i vårsolen med kaffe och en av världens bästa är mer än vardagslyx.
Jag njuter.
Du är på repeat.
På många sätt.
Och jag trivs med det.
Kär i våren.
Kär i solen.
Kär i mina vänner.
Kär i en pojk.
Jag trivs!
Resten av ditt liv.
I måndags umgicks vi.
Även om en av oss satt i Hägersten så delade vi kärlek tillsammans ändå.
Fuck cancer.
Idag är jag ledsen.
Det går om vart annat.
Vet att det är dagen ngn ska begravas.
En människa som betydde så mkt för många.
Jävla skitsjukdom.
Fuck cancer.
Livet är orättvist.
Städat in våren.
Planterat vita pärlhyacinter i glas.
Vita knoppiga tulpaner.
Så oskuldsfulla.
Hängt med världens bästa Sandra.
Tänker på Emelie.
Saknar Kornelia.
Tom på ord.
Full på kärlek.
