http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3946

Jag har gjort skillnad.
Gör det du oxå.

Känner att jag vill leva resten av mitt liv med dessa två.

"I've been down before..
Don't you worry about me,
Cause this heart don't belong to you anymore.."


Sitter och väntar på att jag ska gå till jobbet.
Dagen har varit bra.
Jag har fantastiska vänner.
Helt fucking underbara är dom.

Även om jag kommit till insikt att jag inte vill ha dig längre, tänker jag på dig ikväll.
Fast ikv så tänker jag mest att jag tycker synd om dig.
Att det måste vara ett rent helvete att vara dig.
No offense men va fan?

2 jobbpass kvar.
Ledig på lördag.
Långhelg is comming up, jobb först torsdag nästa vecka.
Trivs ganska bra med det.

Fått utlopp för min kreativitet idag, känns förbannat bra.
När jag är nere, hjälper det att få skapa.
Har saknat det.
Måste ta vara mer på det.
Jag känner det.
Lägga lite kärlek i händerna igen.
Jag jobbar på den.

Jag bryter ihop, jag kommer igen.
I've been down before...

"Men visst!
Hon kanske har ändrat sig.
På en dag typ:
Från att vara otrogen och ligga runt, till världens bästa flickvän.
Vi tror på det.
För din skull.
Så du blir lycklig.
För du har ju de rätta känslorna för henne.
Klart du ska vara med henne då.

Nog med ironi Mikaela Nilsson!
På riktigt...
Jag vill inte vara din ovän.
Jag vill inte se dig olycklig eller se att du mår dåligt heller för den delen.
Jag önskar dig all lycka i livet, det gör jag verkligen.
För på ngt sätt är du fin, och förtjänar lyckan.
Visst, jag vill kunna finnas där för dig om du behöver prata, om allt.
Men just nu tror jag inte att jag klarar av det.
För jag mår inte alls bra av att höra att du träffar henne.
Även om jag vet om det, så vill jag inte veta.
Jag jobbar på att förtränga de känslor jag har för dig.
Den kärlek jag har och var beredd att ge dig måste bort, på ngt sätt glömmas, för det finns ingen plats för den.
Därför klarar jag inte av att vara din vän just nu..
Tyvärr..
Tror att jag måste vara "själv" från oss två ett tag för att komma väck från allt som har med känslor för dig att göra..
Jag vet att jag förmodligen bara kommer få ett "ok" till svars, om jag ens får det.
Jag är ledsen.
Jag ösnkar att jag kunde säga att det är klart jag finns här för dig, men om jag gör det så ljuger jag.
Varje gång jag hör din röst, ser ditt namn eller ser dig sticker det till i mitt hjärta.
Jag blir alltid lika glad och i princip hoppa av lycka, för att i nästa sekund komma på att det faktiskt inte är så verkligheten ser ut mellan oss.
Att det aldrig kommer bli vi, att det vi haft är över för gott...
Vi får höras om ett tag.
Då kanske det känns lite lättare.."

Förra veckan lättade jag mitt hjärta.
Ut med alla känslor precis som det var.
Vände dom ut och in, kastade ut precis ALLT.

Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig.
Innerst inne hoppades jag på att du skulle säga;
Mikaela, jag känner exakt detsamma.
Precis så känner jag.
Det är med dig jag vill leva nu.
Det är dig jag vill ha.

Den sannolikheten är ungefär lika stor som att det aldrig mer skulle regna.
Eller att alla världens krig skulle ta slut.
Att alla sjukdomar och all svält skulle försvinna och att man aldrig skulle behöva vara ledsen.

Idag fick jag världens konstigaste samtal.

Om du minns så var det JAG som sa att jag älskade dig förra veckan.
Det var oerhört jobbigt och tungt att behöva erkänna det för dig.
Att jag verkligen har så starka känslor.
Ännu tyngre var det att behöva erkänna detta för mig själv.
Att det faktiskt är så mkt jag tycker om dig.
Jag älskar dig är inga ord jag slänger med bara för att.
De tre orden betyder så oerhört mkt för mig, så om jag inte menade dom, skulle jag aldrig säga dom.

Ändå väljer du att ringa MIG ikväll.
Du väljer att prata med MIG om att du träffat en ny.
Att du inte vet riktigt vad DU vill med detta.
Att hon säger att hon vill försöka, och du har mage att be MIG om råd?

Tycker du att JAG är rätt person att prata med detta om?
Du säger att du inte vill såra mig.
Vad fan tror du att du gör nu???
Det är som att putta ner mig för en lång trappa för att sedan hoppa och sparka på mig.
Dra mig i lösgrusen, gnugga in stenen så jag blir ärrad för livet.
Slita ut mitt arma hjärta ur min kropp och hugga med kniv i det, om och om igen...

Tycker du att jag behöver detta?
Du säger att jag är den mest underbaraste och finaste människa du någonsin har träffat.
Att det aldrig var meningen att jag skulle bli ledsen, att du aldrig ville såra mig på ngt sätt.

Tycker du då att det är rättvist att göra såhär?
Att jag förtjänar detta?
Jag förstår mig inte på dig.
Inte alls.

"Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej

Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv

Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv"


Låter musik fylla sinnesstämningen.
Är så jävla less på att allt jag skriver handlar om olycklig kärlek.
All musik jag lyssnar på är om precis just det..
Om den inte är olycklig, vänder jag på det hela så den blir det.
Fuck it fuck it fuck it.
Hur var det med det där jag tänkte och skrev överallt här om dagen?
"Raderar, förtränger och börjar om.."
Jo tack.
Det började minsann bra.
Alldeles för bra.
Visst tänkte jag på dig.
Men jag hade gett mig fanken på att nu fick det vara slut på allt detta.

Vad händer?
Du skickar.
Du som hade sagt att JAG skulle höra av mig när det kändes okej.
Du, som jag helst av allt i världen vill veta minst av, samtidigt som jag vill ta dig i mina armar och veta precis ALLT.
Vilka skor du har på dig?
Om du har den där fula jävla jackan på dig, som du älskar så mkt och var så nöjd över när du köpt.
Du var lycklig som ett litet barn, ivrig att visa upp den.
Det var bland det fulaste och mest osmakliga jag någonsin har sett.
Ändå kunde jag inte sluta le när du stod där i den och poserade framför min hallspegel..
Fan med.
Nu sitter jag här och fördjupar mig i minnen, tänker tillbaka på det som hänt den här sommaren.
Visst, det kanske är bra att jag nu fokuserar på den här olyckliga kärleken som rider min själ till fördärv..
Jag slipper tänka på allt som har med cancern att göra.
Eller för fan.
Vem försöker jag lura?
Det är ju den jävla fucking cancern och dig jag tänker på exakt hela jävla tiden.
Fifan.
Fifan fifan.
På onsdag ska det ringa en doktor fick jag ett brev om i förra veckan.
Antar att en slutdom på ngt ska komma då.
Om hur en del av allt ska se ut i framtiden.
Jag är rädd.
Jag vill gråta.
Och framför allt, jag hade velat ha dig i sängen jämte mig när jag ska somna.
Ännu hellre, vakna jämte dig hade suttit ännu bättre.

NOTE TO MYSELF:
Men för helvete Mikaela Nilsson.
Sluta lev i den där låtsasvärlden och kom tillbaka till verkligheten nu va.
Du klarar dig bra själv, utan människor som gör dig besvikna gång på gång.
Får dig att hoppas på saker som ALDRIG kommer inträffa.

Från och med nu, är det vänskapskärleken jag håller fast vid.
För det där andra? Som kallas kärlek, det är fan inget för mig.

Jag yssnar på Emil Jensens låt "Nyår"

"Jag ska vara tacksam för allt jag har,
för varje dag jag får stanna kvar.
Men när hjärtat vill slå på stort,
är det lättare sagt än gjort.

Aldrig ställa ett enda krav,
bara vänta och slappna av,
men när jag smyger förbi din port,
är det lättare sagt än gjort.

Jag måste vidga mitt perspektiv och älska varje stund av mitt liv,
men när jag satsat allt på ett kort,
är det lättare sagt än gjort"


Tycker låten passar bra.
Som vanligt tar jag till musik när känslor speglar vardagen.
Dvs, musik är livet...

Igår avslutades ngt.
Nu måste det vara på riktigt.
Denna gången måste det sluta vara som det varit.
Jag raderade ditt nummer.
Du sa att jag skulle höra av mig när det kändes okej.
Okej?
Jag vet ärligt talat inte om det kommer kännas okej ngn gång med det här..
Du sa att det fanns för mkt gammalt mellan oss, att det var andra grejer oxå.
Att det aldrig skulle funka.
Detta var mitt uppvaknande.
Så tack?
Jag hoppas att jag grät de sista tårarna över dig igår.
För jag orkar inte mer.
Gråta, ja det är ngt jag kan.
Nu för tiden känns det som det är det jag är bäst på...

"Nu i tveksamhetens tid, här i frågornas land
Ber jag dig komma hit, får jag hålla din hand
Får jag luta min panna, mot ditt trygga bröst
Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst

Låt mig låna din kraft, jag kan dämpa mitt fall
Med tankarna på vad vi haft, och allt som komma skall
Får jag luta min panna, mot ditt trygga bröst
Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst

När tveksamhet gror, då jag är långt från beslut
Då ingenting är som man tror, inget är som det ser ut
Får jag då luta min panna, mot ditt trygga bröst
Vågar jag be dig att stanna, får jag höra din röst

Får jag höra din röst
Får jag höra din röst"

Lisa Ekdahl,
hon gör det hon är bäst på.

"men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden."

Sms skrevs igår.
Ikväll läser jag dom om och om igen.
Till vilken nytta?
Ingen alls.
Jag blir bara mer och mer ledsen.
Orkar inte gråta mer.
Men tårarna går inte att stoppa.
Jag vill.
Så jävla mkt.
Du vill.
Men kan inte.
?
Fuck.
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mkt att jag hatar mig..

Ligga tätt.
Skeda.
Viska vackra ord.
Känna värmen.
Känna kärlek.



"jag har känslor utan uppehåll"




Fuck it. Jobba natt är väl typ samma sak...

Igår begav jag mig till Växjö för kärlek.
Och det fick jag.
En stor Kornelia-dos som jag hoppas att jag kan leva på länge.
Vi körde shopping, käkade gott, drack vin, dansade så klart, åt sconesfrulle och njöt av varandras sällskap.
Hon är fin, älskade Nea.
Fifan va hon är fin.

Inatt drömde jag om dig.
Vi åkte bil, du körde jag var rädd.
Precis som det brukade vara.
Jag tittade på dig.
Ditt änglalika hår föll fint på dina axlar precis som alltid.
Ditt leende smittade av sig på mig, trots att jag hade ett trasigt hjärta.

Det kändes som jag var tillbaka den där vinterkvällen.
När jag blivit sårad och du kom som en blixt från klar himmel.
Kramade mig hårt och sa att allt skulle bli bra.
Att killar var skit, att vi skulle skalla dom.
Sen lyssnade vi på Maskines "Krossa alla fönster" när vi for fram på en snöbelagd väg.
Jag tror du hade älskat den låten.
Vi jsöng högt och falskt men det var fint.
För det var du som var med.
När jag vaknade var drömmen så verklig.
Att jag skulle kunna ta telefonen och ringa dig och säga tack för att du finns, att du är världens finaste och att jag älskar dig.
Jag saknar dig Emelie. <3

Nu får det jävlar vara nog.
Det håller inte.
Va fan, hur många gånger ska man behöva brtya ihop innan man kan komma igen från detta?
Nu får det vara nog.
Har gråtit tillräckligt.
Pallar inte.
Svullna ögon och en huvudvärk som inte är av denna värld.
Jag hör ju själv att det inte håller.
För fan.
Släpp och gå vidare.

makes love with Bon Iver.

tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått

jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta hur det går

det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgonen
och gjort det jag ska

men jag har saknat din hand
jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst

somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop
nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem

jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okönda nätter ruvar
i väntan på att gry


Precis så känns det, Lasse W.