FAN
VARFÖR??
VARFÖR VARFÖR VARFÖR?
Varför kan saker och ting inte börja gå vägen?
Nej, ständigt ska nya hinder dyka upp..
Fler å fler berg att klättra över..
Jag tror att det är som min gode vän en gång sa.
Att ngn vill mig ngt ont och har gjort en wodo-docka av mig..
Kateten rök idag.
ATT den gjorde..
Men hann jag mer än så mkt som säga hej så var den där igen.
Nej..
Kunde ju givetvis inte kissa så in på akuten.
Ja som vi alla vet, akuten=vänta.
Vänta vänta vänta och kissenödig ngt så fruktansvärt...
Till sist fick jag komma in.
Ultraljud på blåsan och mkt riktigt.
Det var förståligt att jag var kissenödig..
En ny katet.
Tack å välkommen så mkt da...
Urinvägsinfektion, ja varför inte.
Ännu en motgång, bara ge mig!
Fan fan fan..
Varför kan jag inte bara få lite medvind ngn satans jävla gång???
Det positiva var att jag träffade en härlig doktor som blev helt tagen av hela min situation.
Hon gav mig lite tips å råd å sa sedan att jag skulle ha det bästa.
Skickade remiss till en (tydligen skitsnygg) urolog i Karlskrona.
Så hoppas åtminstonne att han är det nu å har magiska händer å kan göra mig frisk.
Jag kan minsann tycka att jag förtjänar det!
Måndag.
Veckorna rullar på i ryslig fart fast man bara går hemma å dräller å fördriver den mesta delen av sina dagar framför datorn, tragiskt nog.
Sovit som en kratta inatt..
Vaknade givetvis av klockan när jag sov som allra bäst.
Idag ska kateten bort!
Är så jäkla nervös över hur detta ska gå...
Fan, jag vill ju bara bli av med skiten men va fan ska jag göra om det inte funka som det ska da..?
Helvete..
Varför kan det inte bara gå vägen och bli bra nu..?
Jag orkar inte med mer motgångar just nu..
Fan fan fan..
Tårarna trillar ner för min kinder...
Har haft konstigt ont i magen hela natten..
Det finns kvar där idag med..
Är säkert för att jag är nervös..
Eller?
11.20
Ja, det är då jag ska vara inne hos distriksköterskan.
Hoppas hoppas hoppas..
Just nu vill jag inget hellre än att bara bli frisk.
Varför kan inte allt återgå till det normala å vanliga så fort som möjligt..?
Rädd.
Jag är rädd.
Allt har varit så himla underbart å verkligen en härlig känsla har funnits där hela dagen..
De andra gångerna det har vart så här så har det kommit ännu ett bakslag..
Jag är rädd..
Fruktansvärt rädd.
Your guardian angel
Men jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Take my lips..
Jag håller på att bli knäpp av att bara gå hemma..
Det är så jäkla drygt så det finns inte..
Man kan tro att jag bara tänker en massa dumma hemska tankar, men nej, inte ens det tyar jag med?!?
Vad händer här??
Mamma å syrran är hemma idag.
De julstökar å har sig.
Orkar jag hjälpa till?
NEJ.
Orkar jag göra ngt annat?
NEJ.
Jag sitter vid datorn..
Stirrar på skärmen..
Ibland hoppar det upp en liten msnkonversation.
Annars är det dött dött dött..
Detta måste bli en ändring på detta.
Jag håller på att bli knäpp..
Nästa vecka får jag fan ta tag i mig själv.
...
Kollade på gamla kort idag.
Jag saknar som fan..
Jag vill vara med å skapa nya!!!
.
Idag är tårarna nära..
Enormt nära..
Igårkväll grät jag mig till sömns..
Efter en konversation med en kompis jag inte pratat med på evigheter,
känslorna och tårarna fullkomligt svämmade över..
Detta vädret är ju inte direkt uppiggande heller..
Tur att man har så många underbara vänner som kan förgylla ens dagar <3
Borde sova...
Jag borde krypa ner i sängen..
Blunda och försöka ge mig på lite sömn..
Sovit kasst enda sen jag blev inlagd på sjukhuset, inför operation..
Det är 3 veckor sedan idag...
3 veckor har gått sen den långa operationen..
Borde verkligen sova..
Vet att om jag somnar nu så vaknar jag om drygt 3 timmar..
Det är så nätterna brukar se ut nu för tiden..
3 timmars intervaller..
Men antar att det är bättre än ingenting...
Ambitions
then this somebody ought to be you"
.
Off från mitt eget liv..
Det liv som alltid vart fart å fläkt i.
Inte många stunder att bara sitta hemma å uggla å glo in i väggen som det består utav nu..
Dansa hela natten lång, mingla runt bland vänner & bekanta.
Skapa nya vänskapskretsar, gå runt på stadens gator å bara supa in allt det härliga..
Nej.
Just nu är jag off från mitt fartfyllda liv, det liv jag älskade.
Aldrig stilla en sekund..
Nya påhitt hela tiden.
Nu är jag off..
Å det är inte roligt alls..
Fruktansvärt tragiskt..
Jag vill tillbaka till det som en gång var så bra.
Känns som vägen dit är oerhört lång...
Det känns deppigt som fan..
Och lyssna på Winnerbäck en sån här dag gynnar ingen..
Men fan vad jag ska ta mig tillbaka!
Home sweet home
Idag fick jag komma hem
Hem hem hem hem!
Känns skönt som fan.
Slippa den sterila otäcka sjukhusmiljön som är så ofattbart oobehaglig så det finns inte..
Usch, det riktigt går kalla kårar längs ryggen på mig bara man ängnar det en liten tanke..
Usch..
Men skönt att man är hemma nu iaf!
Alla slangar är inte borta än, katetern sitter kvar.....
Förhoppningsvis ryker den snart den med.
Tycker minsann att det räcker med en jävla påse...
Mamma försöker göda mig med skumtomtar.
Tänk att det är jul snart..
Imon kommer några av mina fina flickor hit på fika:)
Ska bli så skönt att träffa dom igen!
Saknat som fan..
Nästa vecka ska läkarna har konferans nere i Malmö å bestämma vilken sort cellgiftsbehandling som jag ska ha.
Ikv ska jag bara vara hemma å ta det så lungt som möjligt.
Försöka gå å lägga mig tidigt å hoppas på en natt utan snarkande tanter och en massa spring bland sköterskorna.
hemlängtan..
Idag längtar jag fruktansvärt efter att få komma hem..
Pappa har åkt hem från anhörigshotellet och jag känner mig jäkligt ensam i den stora ofattbara sjukhusvärlden..
Idag är det 2 veckor sedan jag opererades..
Fatta vad ont jag har haft..
Värst var smärtan i axlen/sidan, som bildades pg a vätskebildningen i tomrummet efter levern och likaså vätskeansamlingen i lungan..
Ikv ska jag nog gråta..
Sitter i biblioteket även denna gång..
Saknar att ha dator på rummet, där man bara kan kasta upp facebook eller msn å få ngn som helst kontakt med omvärlden,
Bara det där lilla..
Är jätteglad över att jag har min mobil, men det känns inte riktigt detsamma ändå, datorberoende som jag är..
Bara kunna knappra iväg ngt litet som egentligen är lite för långt för i ett sms...
Jag vill hem..
Så förbannat mkt lä'ngtar jag hem idag..
Till min egen säng..
Sitta i soffan och kolla på tv, HEMMA...
Det är inte alls samma sak här,,
Har ju fått börja äta nu, det går men det tar emot...
Maten är itne god alls..
Det bästa är typ frukosten, när man får äta fil/yoggi å¨macka...
Idag var det fisk till lunch..
Tror egentligen att man borde blivit polisanmäld av att kalla det fisk..
Smaken var fruktansvärd...
Saknar pappas mat...
Jag vill hem
`Jag vill hem
Jag vill hem...
Men samtidigt så vill jag inte åka hem för snabbt så jag tvingas läggas in igen...
Jag vill bli bra, få åka hem och kunna återgå tillett normalt liv igen...
Jag vill hem...
Lite isolerad från omvärlden..
Mitt liv består av tvtittand och att gå promenader ute i korridoren..
Det är förbannat tråkigt,..
Stirrar på den där jävla stomipåsen som sitter där på magen..
Den ler hotfullt åt mig..
Nej, okej, kanske inte riktigt, men nästan..
Vi är inte bästa vänner än...
Tyvärr..
Men snart kanske vi kan bli det...
Iaf kompisar... Till att börja med..
Visst, mina underabra försöker förgylla mina dagar med sms om vad som händer i deras liv.
Vissa besöker mig, men det är ändå inte rikigt detsamma..
Jag vill kunna delta i det hela..
Vara med på plats..
Fika i flera timmar...
Dansa hela nätterna igenom!
Bara vara som vanligt..
Ha tajta klänningar...
Kommer detta funka igen, eller är det bara ett minne blott..
Nu knorrar å fiser bara den där jävla stomipåsen..
Sitter här på biblioteket och nästan skämms för att folk kollar konstigt på mig..
Egentligen vill jag bara ställa mig upp och skrika att dom inte heller hade tyckt att det var så kul att ha en jävla fisande påse på magen..
Tårarna är nära..
Jag måste sluta...
Mikaela is back on track!
Jag fullkomligt skuttar!
Okej, jag överdrev.
Men operationen gick bra! Dom kunde ta både cancern i levern och i tarmen samtidigt!
Min lycka är stor!
Har dock ont.
Och känner mig hemsk..
Äcklig faktiskt.. Fet och flåtig..
Får inte duscha riktigt pga en specialkatet med morfin som jag har i ryggen..
Sen har jag 7 liter vätska i kroppen , som inte borde vara där..
Och det känns ganska mkt att dom 7 kilorna har tillkommit..
Ser helt uppsvälld ut, å du ljuger jag inte ens lite..
Tack till alla er som stöttar och forsätter att göra det!
Betyder så oändligt:)
HAr inte varit kontakt med en dator sen operationen, de första dagarna var allts suddigt för morfiondosen var så pass hög, men man vänjer sig ganska fort vid det..
VIll inte tänka tanken på när den ska plockas bort..
Stomipåsn sitter där..
Vi är inte vänner än,.
Men antar att vi kommer bli det, varken den eller jag har ju ngt vidare val direkt..
Det är jobbigt att äta.. Fruktaänsvärt jobbigt. Får fortfarande en massa dropp ovh grejer och bara av dom blir man mätt, Så inte nog med de ska man kränga i sig en ganska stor bit mat jätteofta varje dag...
Återkommer..
Nu är det snart lunch eller ngt...
En vän med en bil.
Helgen har varit fin.
Kunde inte varit så mkt bättre faktiskt.
En massa underbara människor, fina som få.
Och dom finns i mitt liv, det är knappt trovärt men så är det.
Idag är det svårt att skingra tankarna till annat än operationen..
Tisdag smäller det.
Då ska denna jävla cancern bort!
Imorgon bär det av mot sydligare bredgrader..
Lund.
Jag ska läggas in och mina händer skakar så fort jag ens tänker tanken..
Jag är rädd.
Fruktansvärt rädd.
Ett sms från en av de underbaraste:
"Vännen, idag är det söndag,
dagen före du ska sätta dig i bilen
och börja den långa resan och jag kan inte tänka
på ngt annat än dig.
Min älskade vän!
Jag vet att du kommer att klara detta och jag lovar att
alltid vara vid din sida.
Jag älskar dig<3"
Just nu gråter jag.
Tårarna går inte att stoppa..
Är som om ngn har vridit på kranen, det bara forsar...
Tänker på alla saker som vi gjort tillsammans
Alla dessa galenskaper du & jag har hittat på genom tiderna.
Härliga minnen som man inte kan göra ngt annat än att le åt..
Tillsammans bli vi ganska galna du & jag.
Helt sjövilda och du lockar fram en helt annan Mikaela än ngn annan kan.
Jag saknar dig vännen
Men vi ska göra en massa mer saker i livet, fortsätta att skapa dessa minnen tillsammans
Föra dom vidare till våra barn och barnbarn
Det ska bli så Jennifer.
För jag SKA INTE på ngt sätt ge upp hoppet.
Stark som tusan känner jag mig!
Å jag SKA KLARA DETTA!!!
