Helgen har varit fin.
Kunde inte varit så mkt bättre faktiskt.
En massa underbara människor, fina som få.
Och dom finns i mitt liv, det är knappt trovärt men så är det.

Idag är det svårt att skingra tankarna till annat än operationen..
Tisdag smäller det.
Då ska denna jävla cancern bort!
Imorgon bär det av mot sydligare bredgrader..
Lund.
Jag ska läggas in och mina händer skakar så fort jag ens tänker tanken..
Jag är rädd.
Fruktansvärt rädd.
Ett sms från en av de underbaraste:

"Vännen, idag är det söndag,
dagen före du ska sätta dig i bilen
och börja den långa resan och jag kan inte tänka
på ngt annat än dig.
Min älskade vän!
Jag vet att du kommer att klara detta och jag lovar att
alltid vara vid din sida.
Jag älskar dig<3"

Just nu gråter jag.
Tårarna går inte att stoppa..
Är som om ngn har vridit på kranen, det bara forsar...
Tänker på alla saker som vi gjort tillsammans
Alla dessa galenskaper du & jag har hittat på genom tiderna.
Härliga minnen som man inte kan göra ngt annat än att le åt..
Tillsammans bli vi ganska galna du & jag.
Helt sjövilda och du lockar fram en helt annan Mikaela än ngn annan kan.
Jag saknar dig vännen
Men vi ska göra en massa mer saker i livet, fortsätta att skapa dessa minnen tillsammans
Föra dom vidare till våra barn och barnbarn
Det ska bli så Jennifer.
För jag SKA INTE på ngt sätt ge upp hoppet.
Stark som tusan känner jag mig!
Å jag SKA KLARA DETTA!!!