Idag blir det ingen mat.
Inte imorgon heller.
Laxeringsmedel ska förtäras kvällen till ära.
Tanken på att jag ska göra det imorgon vid lunchtid oxå vill få mig att spy redan nu..
Imorgon gäller det.
Jag är rädd.
Försöker få tankarna på annat.
Men jag är rädd..

Försöker fokusera på att allt är bra.
JÄTTEBRA.
Men det är lättare sagt än gjort.
Tankarna går på gång på gång till Martina.
Martina som var tvungen att lämna detta liv för några månader sedan.
Tårar trillar och det gör mig ännu räddare.

Det är okej att känna.
Jag peppar mig själv.
Jag ska klara detta.
Det kommer bli bra.


¨