Upplever en av mina värsta nätter någonsin.

Tårar rinner.
Spy rinner.
Skit rinner.
Ännu mera tårar..

Jag fryser långt in i benmärgen trots dubbla duntäcken.
Värmen vill inte komma någonstans.
01.23
Jag behöver sova.
Min mage skriker av hunger men jag mår ännu mer illa av tanken på mat.
Ännu värre är det att jag vet att jag om cirka 10 timmar behöver genomgå andra och sista dosen av laxermedel.
För denna gången.
Skiten står mig upp i halsen, bokstavligt.
Huvudvärken spränger och jag är torr i munnen trots över 2 liter vatten bara ikväll...

Funderar över varför ngn av mina grannar är vaken och springer runt i sin lägenhet.
Försöker fokusera på allt annat än hur jag mår just nu.
Allt annat än som har med den här jävla cancersjukdomen att göra.

Vill att detta ska vara över.
Orkar inte.
Ännu meta tårar och jag är rädd.
Förbannat jävla livrädd.