Klockan är snart tolv.
Midnatt.
Ligger i sängen och lyssnar på min kille.
Som snarkar.
Söta små snarkningar och jag vill bara puss på honom.
Mest hela tiden,
Jag är kär.
Och han gör mig glad och lycklig.
Han är så jäkla fin.

Jag är inte trött.
Kan bero på allt kaffe jag hinkat i mig idag.
Kan bero på att många saker snurrar.
Tankar som går fram och tillbaka.
Tillbaka och fram.
I väntan på operationer.
En för mig.
En för honom.
I väntans tider.
Dessa jävla väntans tider.
Om det är ngt som drar ner mig i skiten är det väntan.
Tittar på klockan, 00.00
Jag vill veta svaret på när min operation ska ske.
Jag vill veta när min kille ska opereras.
Framtiden i höst hänger på hans.
Och min.
Jag tycker om honom.
Massor.
Jag är kär.
Och lycklig.