Jag har en vän.
Vacker som en dag och så jävla ball.
Snart drar hon till Stockholm.
Jag kommer sakna henne som fan.

Jag är avundsjuk.
Hon tar steget som jag oxå vill ta.

Hon säger upp lägenhet, packa ner sitt liv i kartonger och gör sig redo för att VERKLIGEN flytta.
Kastar sig ut i framtiden.
Testa på ngt nytt.
Jag beundrar dig.
Och det kommer gå bra!
Det kommer bli jättebra!
Jag tror på dig Sanna.
Och snart kommer jag å hälsar på.
Jag lovar.

Jag vill oxå känna storstadspuls.
Men denna jävla fucking sjukdomen håller mig tillbaka...
Visst, nu känner jag mig inte sjuk.
Men utredning och jävligt mycket tjafs som verkar ta enorm lång tid på sig.
Jag blir sinkad.
Tiden rullar på och livet går vidare...
Jag nöjer mig med det.
Men jag vill så mkt mer...

Det jag egentligen nog mest ville säga med detta är;

GO FOR IT SANNA!
Ta chansen!
Du kommer klara detta med bravu och jag står på din sida!