Jag har en vän som flyttat till en annan stad. Lämnade allt. Lägenhet, familj, vänner och sin katt. Han for för kärleken. Det klandrar jag inte alls honom för. För han är värd kärleken. Men idag saknar jag det lite. Att kunna gå hem till hans inrökta lägenhet. Klappa hans katt. Sitta där jämte varann i soffan och diskutera livet. Skratta och dra dåliga skämt och inte komma fram till ngt vettigt i slutändan ändå. Idag, saknar jag det lite extra. Jag dränker mig i Mumford & Sons toner, och saknar.