Har satt mig själv i den situationen där jag kommit till insikt med allt det här som vart jobbigt ett tag.
Att det som en gång fanns aldrig kommer bli mer.
Att det är slut på riktigt.
Ett kantstött hjärta som behöver rehab igen.
Även om det läkte lite igår trots omständigheterna så är det jobbigt.
Det är tufft och hårt.
Det kommer bli tårar, det kommer göra ont länge till.
Men det är så det är.
Jag måste inse.
Att behöva klia ut ur den lilla bubbla som jag ändå levt i, att behöva se sanningen i vitögat.
Klia ur fantasier och möta verkligheten.
Ja, jag är där nu.