Det här med att vara ensam gynnar inte mig ngnstans alls just nu..
Tankar snurrar.
Gång på gång.
Återkommande.
Fan med.
Jag pallar inte...

Inte nog med det.
Jag har ett brev att öppna.
Jag har inte bestämt när jag ska göra det...
Det ligger här och stirrar på mig.
Jag försöker slå undan tanken likt de andra som trycker och är jobbigt för tillfället..
Fan fan fan.
Landstinget-symbolen får mig att må illa.
Jag är rädd för vad som komma skall ändå hatar jag ovissheten mest..
Ta tjuren vid hornen då!
Du är väl fan inte feg.!?!?
När började du bli det?
Men tänk om det står ngt hemskt? Ngt som jag absolut inte vill se nu när jag känner mig mest ensam i hela världen?
Fan.