"jag har inget mer än mina tankar"
"men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen så kanske jag kan känna meningen med tystnaden."
Sms skrevs igår.
Ikväll läser jag dom om och om igen.
Till vilken nytta?
Ingen alls.
Jag blir bara mer och mer ledsen.
Orkar inte gråta mer.
Men tårarna går inte att stoppa.
Jag vill.
Så jävla mkt.
Du vill.
Men kan inte.
?
Fuck.
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mkt att jag hatar mig..
Fan fan fan
Fan fan fan.
Det skulle vart du.
Jag vill gråta.
Skrika och gömma mig i min säng minst en vecka.
Jag vill radera och börja om.
Gång på gång, för att i nästa stund trilla dit hårdare än hårdast.
Fan med.
Jag ska sakna dig mindre och mindre..
Skeda.
Viska vackra ord.
Känna värmen.
Känna kärlek.
"jag har känslor utan uppehåll"
Fuck it. Jobba natt är väl typ samma sak...
Only if for a night.
4 koppar blaskigt jobbkaffe senare kan jag snart börja titulera mig som människa igen.
En spontan aw igår och kul var det.
Alldeles för lite sömn resulterar dock art jag både ser och känner mig helt fucked up.
Men utsikten på jobbet går ju inte direkt att klaga på.
Solen skiner och drygt 5 1/2 kvar att jobba..
My heart still beats for you..
Igår begav jag mig till Växjö för kärlek.
Och det fick jag.
En stor Kornelia-dos som jag hoppas att jag kan leva på länge.
Vi körde shopping, käkade gott, drack vin, dansade så klart, åt sconesfrulle och njöt av varandras sällskap.
Hon är fin, älskade Nea.
Fifan va hon är fin.
Awake my soul
"In these bodies we will live,
In these bodies we will die
Where you invest your love, you invest your life."
I met up with the king.
Vi åkte bil, du körde jag var rädd.
Precis som det brukade vara.
Jag tittade på dig.
Ditt änglalika hår föll fint på dina axlar precis som alltid.
Ditt leende smittade av sig på mig, trots att jag hade ett trasigt hjärta.
Det kändes som jag var tillbaka den där vinterkvällen.
När jag blivit sårad och du kom som en blixt från klar himmel.
Kramade mig hårt och sa att allt skulle bli bra.
Att killar var skit, att vi skulle skalla dom.
Sen lyssnade vi på Maskines "Krossa alla fönster" när vi for fram på en snöbelagd väg.
Jag tror du hade älskat den låten.
Vi jsöng högt och falskt men det var fint.
För det var du som var med.
När jag vaknade var drömmen så verklig.
Att jag skulle kunna ta telefonen och ringa dig och säga tack för att du finns, att du är världens finaste och att jag älskar dig.
Jag saknar dig Emelie. <3
I could give it all again.
Sleep alone.
Det håller inte.
Va fan, hur många gånger ska man behöva brtya ihop innan man kan komma igen från detta?
Nu får det vara nog.
Har gråtit tillräckligt.
Pallar inte.
Svullna ögon och en huvudvärk som inte är av denna värld.
Jag hör ju själv att det inte håller.
För fan.
Släpp och gå vidare.
I knew I was not magnificent.
makes love with Bon Iver.
Morgonstund har guld i mun...
Att klockan ringde för en kvart sen och jag sitter och trycker i mig frukost...
Att jag sovit 3 timmar och om ungefär 25 minuter ska vandra till jobbet...
Att det är minusgrader och att jag redan håller på att frysa ihjäl..
Den känslan.
Fifan.....
Tidvis.
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta hur det går
det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgonen
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand
jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör
det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop
nog med kraft att gå ut
jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv
jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem
jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okönda nätter ruvar
i väntan på att gry
Precis så känns det, Lasse W.
Strimmor.
Måndag.
Jag undrar om måndagar inte är värst.
Jag gillar att vara ledig måndagar, det är inte det.
Men lediga måndagar är nog bland det sämsta oxå.
Då finns det alldeles för mkt tid till att tänka.
Idag har det cirkulerat mkt.
Försökt gömma tankar om allt genom promenad, frisk luft, städa, putsa fönster, ja allt för att ha ngt att göra så jag inte ska få för mig att göra ngt som jag kommer ångra i sekunden efter.
Tankar har snurrat.
Cancer. Jobb. Framtid. DIG.
Det sistnämnda är jag minst stolt över.
Önskar att jag kunde trycka på delete på den,.......
Royal Blue.
Det är lördag och jag trivs med livet.
Men ändå så ligger det där och trycker.
Tankar som jag verkligen inte borde ens våga tänka tänks.
Det gör mig olycklig.
Damn it...
Hey little sunshine
Dagens första kopp kaffe avnjuts på balkongen.
Med solen som sällskap och filt runt omkring mig.
Man märker att det är annan kyla i luften, men den förtränger jag likt de tankar och jobbiga känslor jag varken vill tänka eller känna..
Balkongdörren på glänt, musik som gör
Mig lycklig strömmar ut och blandar sig med doften av de nybrygda kaffet och den blå himlen.
Just nu struntar jag i att mina fönster är skitiga, att ljungen i balkonglådorna håller på att vissna.
Det stör mig inte alls i denna stund.
Jag blundar, tar ett djupt andetag och låter solen ta mig i besittning.
Låten handlar inte om kungen utan sviniga män i allmänhet.
De jobbiga och ångestkänslor som rider min arma själ och kropp hysteriskt ikväll.
Men jag ska inte.
Orkar inte.
Ist vill jag hylla Maskinen.
Ännu en gång.
Äkta kärlek?
Ja, så fan att det är.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article13907033.ab
Krossa alla fönster.
Lätt.
Jag är på.
All shadows.
Ibland saknar jag det gamla mer än ngnsin.
Catrine lika med fin!
Kärlek! <3
Jag saknar dig mindre och mindre..
Bullshit.
Efter första dagen saknade jag dig.
Andra dagen var saknaden ännu större.
3 dagen ska vi inte ens tala om.
186 dagar senare och jag hade inte kunnat föreställa mig denna saknad som härjar min kropp.
När ska jag ha saknat klart..?
A heart like yours in a time like this.
Det här med att vara ensam gynnar inte mig ngnstans alls just nu..
Tankar snurrar.
Gång på gång.
Återkommande.
Fan med.
Jag pallar inte...
Inte nog med det.
Jag har ett brev att öppna.
Jag har inte bestämt när jag ska göra det...
Det ligger här och stirrar på mig.
Jag försöker slå undan tanken likt de andra som trycker och är jobbigt för tillfället..
Fan fan fan.
Landstinget-symbolen får mig att må illa.
Jag är rädd för vad som komma skall ändå hatar jag ovissheten mest..
Ta tjuren vid hornen då!
Du är väl fan inte feg.!?!?
När började du bli det?
Men tänk om det står ngt hemskt? Ngt som jag absolut inte vill se nu när jag känner mig mest ensam i hela världen?
Fan.
Ghost of a man.
Det känns ännu sämre nu.
"det känns nu på morgonen, när ljuset inte vaknat än. Jag vänder ut och in på sommaren å blir aldrig sams med den"
Melissa Horn sjunger precis som det känns, ännu sämre nu.
Efter ännu en natt med jobb finner jag mig själv sittandes i soffan, tittandes på trav.
Va hände där?
Hur länge hat jag suttit här?
Skärpning.
Tänk inte, gå å lägg dig för fan Mikaela...
Dandelion.
Skulle kunna tänka mig att gå å lägga mig nu.
Men icke.
Nattjobb väntar.
Tänk på maskros.
Tänk styrka.
