Nu var det de här med den långa fruktansvärda väntan.
Undersökningen idag gick okej.
Inget smärtstillande.
Inget lugnande.
Prov togs.
Om jag får säga det själv så är jag förbannat stolt över mig själv.
Nu, väntan..

Jag kan dock inte ritkigt känna den lättnad som jag gjorde förra gången.
Röngten är påväg att planeras in.
Lika så remiss ner till Lund.
Där ska ske undersökningar och provtagning.
För att se om det är genetiskt.
Om/hur stor risken är att jag kan få återfall.
Fifan.
Vilket jävla ord.
Jag är så jävla rädd.
Hjärtklappning, ångest och desperata tårar.
Jag måste sluta skriva.
Jag ser inte..