I morse vid 9 tiden sitter jag på jobbet och vill spy på det.
Känns inte ritkigt bra idag heller.
Trots att jag försökte driva ut tårar igår med hjälp av Pearl Harbor är jag fortfarande lipig.
Fuck it.

När jag sitter där och redan känner mig sårbar som fasen kommer Emelies absoluta låt.
Redemption song.
Med Bob Marley.
Men välkommen tårar.
Jag fick gå ut från kontoret.
Gå ner och gömma mig i källaren för en stund.
Försöka blinka bort tårarna.
Jag saknar så fruktansvärt.
Det gör så ont.
Just nu är det så mycket som gör så ont.