Ena stunden tampas jag med så stark ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Har försökt med allt för att dämpa den idag.
Kört bil.
Diskat.
Vart hemma hos mamma å pappa.
Legat nerbäddad på soffan.
Förflyttat mig till sängen.
Men nej.
Inget har hjälpt.
Rastlösheten rider mitt sinne.
Jag hinner tröttna innan jag ens har börjat.

I andra stunden är allt likgiltligt.
Känns meningslöst men ändå inte.
Kom på mig själv sittandes och titta ut i tomma intet.
Men vad hade jag tänkt på?
Jag vet inte.
Ingenting känns det som.
Samtidigt som allt snurrar.
Precis allt.
Ångestladdad söndag, fifan vad du är varmt välkommen då.
Att det är måndag imon känns inte ett dugg bättre..
Inte ett jävla dugg.