Det har gått över 2 timmar och ärligt talat har jag inte en blekaste aning om vad tiden tog vägen.
Vad har jag gjort?
Nej, jag kan inte skylla på Facebook som den bidragande orsaken..
Jag vet faktiskt inte vad jag har gjort.

Jag hatar att jag ska få denna jävla ångesten om kvällarna.
Det är alltför ofta och varar alldeles för länge.
Den får tårarna att forsa.
Näsan att rinna.
Och jag får svårt att andas.
Paniken kommer mer och mer..

Okej, men rödsprängda och svullna ögon i morgon igen.
Ja, varför inte.
När veckan redan börjat med det så är det väl lika bra att fortsätta..

Torsdag har jag som mål.
Då måste allt ut.
Inget hålla-tillbaka-för-att-inte-gråta-trams.
Det måste ut.
Min beteendevetare måste ju fan få veta.
Bra på att hålla denna jävla skiten inom och ångesten knappt synlig?
Välkommen till Mikaelas vardag.
Påklistrat fejkleende och så jävla glad.
Nej, vissa stunder är det äkta.
Men om man ska dra allt över en å samma gräns, ja då vet i fan vem jag försöker lura egentligen.
Mig själv mest.
Nej.
För helvete Mikaela.
På torsdag gäller det.
Då får det bära eller brista.
Ut ska det ta mig fan.