Samson...

Imorgon är det tisdag. En dag som jag vill ha överstökad samtidigt som jag vill skjuta den så långt framför mig som det bara går. Jag ska åka till Karlskrona. Träffa en doktor, som ska ge mig besked om hur mitt kroppsinnehåll ser ut. Om det är ngt att ha eller om jag lika väl kan lämna in. Tårar trillar. Jag är så jävla rädd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så äckligt rädd inför vad som ska sägas. Tankar slåss som fan i skallen. Flera tårar rinner och snart ser jag inte klart längre. Magen är i uppror och en stor klump av ångest har fastnat i bröstet på mig. Hjärtat klappar i otakt och jag känner hur panikångesten växer sig starkare och starkare för var sekund. Jag är så jävla rädd. Så in i helvetes rädd så det finns inte.

Kommentarer
Postat av: Frida

Hej Mikaela! Jag har av någon anledning hamnat på din blogg och läser den sedan någon vecka tillbaka. Jag läste även inlägg bakåt i tiden och fastnade totalt för din livsberättelse. Livet har varit orättvist mot dig men trots det är du stark och försöker hålla modet uppe. Jag tycker att det är en styrka bara att skriva om det du går igenom, - ditt sätt att skriva är dessutom gripande. Du är inte rädd för att skriva att du är rädd/orolig/förbannad, utan står för dina känslor! Man behöver inte alltid verka stenhård, styrkan ligger i att våga känna, det är mänskligt att känna - vara förbannad eller livrädd eller vad det nu är. Du skriver om detta, öppenhjärtat och det tycker jag är beundrandsvärt. Du känner givetvis inte mig men jag ville ändå göra mig hörd, - känns fult att läsa om någons liv utan att presentera sig. Jag hoppas verkligen och innerligt att det gick bra för dig i tisdags! Oavsett så vill jag uttrycka min uppfattning; Du verkar vara en tjej med kämparglöd och vilja! Stå på dig, jag kanske kommenterar i framtiden igen. Stor, stor kram till dig //Frida

2011-06-29 @ 00:40:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0