Samson...
Hej Mikaela! Jag har av någon anledning hamnat på din blogg och läser den sedan någon vecka tillbaka. Jag läste även inlägg bakåt i tiden och fastnade totalt för din livsberättelse. Livet har varit orättvist mot dig men trots det är du stark och försöker hålla modet uppe. Jag tycker att det är en styrka bara att skriva om det du går igenom, - ditt sätt att skriva är dessutom gripande. Du är inte rädd för att skriva att du är rädd/orolig/förbannad, utan står för dina känslor! Man behöver inte alltid verka stenhård, styrkan ligger i att våga känna, det är mänskligt att känna - vara förbannad eller livrädd eller vad det nu är. Du skriver om detta, öppenhjärtat och det tycker jag är beundrandsvärt. Du känner givetvis inte mig men jag ville ändå göra mig hörd, - känns fult att läsa om någons liv utan att presentera sig. Jag hoppas verkligen och innerligt att det gick bra för dig i tisdags! Oavsett så vill jag uttrycka min uppfattning; Du verkar vara en tjej med kämparglöd och vilja! Stå på dig, jag kanske kommenterar i framtiden igen. Stor, stor kram till dig //Frida