...nu händer det igen...

Det kunde jag väl räknat ut.
När det började kännas lite bra, tro fan att det skulle spåra..
Jag visste det.
Att man inte ska få känna sig lite lycklig ens..

Nej, kasta grus i ögonen på mig.
Sparka mig hårt i knävecken.
När vi ändå är igång, ge mig en käftsmäll så hård att jag flyger baklänges och slår huvudet i golvet också.
Fuck.

Det regnar för jävligt
Och lika mkt regnar det känslor inom mig.
Fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0