Igår hämtade pappa mig och det bar av mot Karlskrona. Med en mage som bara ville vända sig ut och in. Ett hjärta som skenade värre än vildhästar. Sömntrötta ögon efter en natt utan ngn som helst vila.. Givetvis kom vi för tidigt. Som vanligt.. Ännu mera väntan i otäcka väntrum. Försökte prata om annat, men hade svårt att hålla fokus. När det äntligen var min tur kom min "kontaktsköterska" ut och visade in mig i ett rum. Samma jävla förbannade rum som jag fick mitt besked den 24 september 2009. Det hemska besked som inte ens kan sättas ord på. Beskedet att jag hade cancer. Pappa och jag satt där, kontaktsköterskan frågade hur semestern med syrran varit. Om hur allt var osv. Tillslut kom doktorn inhoppandes. Han tog i hand och satte sig på stolen framför oss. Sen sa han att bilderna såg bra ut. DE SÅG BRA UT!!!! Jag hade kunnat kasta mig om halsen på honom, gråta och skrika av lycka. Det gjorde fullkomligt min dag! Genomlycklig hela dagen. Idag började oron inför fredagens besök i Lund. Gång på gång brottas jag med denna jävla oron. Men förhoppningsvis kan den stillas lite efter fredag.