"Nu kanske du tycker att det är konstigt att lilla jag skriver eftersom vi inte känner varann jättebra och sådär.
Men varje gång jag läser din blogg får jag ont i hjärtat och känner att jag verkligen vill hjälpa dig, göra allt mkt lättare för dig osv osv.
Men vet att min hjälp inte gör ngn skillnad på det viset.
Jag vill iaf skicka en massa strykekramar, och visa att jag bryr mig.
För det gör jag!
Massa kramar . . .. "

Eftersom jag inte vet om människan vill bli uthängd så låter jag det vara osagt vem avsändaren är.
Men detta värmde verkligen.
Nu rinner tårarna igen, men lite mer lyckligt.
Tusen tack.
Det gjorde min kväll.