Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu, Det där att komma på för sent vad man borde sagt

Idag gjorde jag något som jag borde gjort för länge länge längesen.
Fick insikt i något som jag egenltigen inte riktigt vet om det hade vart bäst om det förblivit osagt.
Jag tror inte riktigt att man visste hur oerhört sårbar jag var just då.
Hur hårt jag tog det.
Jag var så jävla utelämnad till livet.
Var så liten och ja, jag var en bricka i spelet.

Idag.
Nu när jag äntligen fått svar på mina tankar och funderingar.
Ett svar som jag lika väl kunde vart utan.
Det känns ont.
Eller gör det det?
Nej, egentligen vill jag nog bara spy.
Jag blir så trött på mig själv.
Dålig karaktär på den fronten med ja.
Va fan är mitt självförtroende när jag behöver det?
Överkörd.
Jag känner mig som en nertrampad fluga som fått vingarna bortryckta av ett litet snorigt barn på en halvdålig fyllefestivalskonsert.
Ligger där söndertrasad illa till mods.
Fifan.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0