Nytt, nytt, nytt.

Idag var det lördagsfika.
Tradition nu när det börjar bli kyligare.

Min underbara fin vän.
Ska ta steget och flytta till Malmö.
Först kom nästan tårarna när hon berättade att hon skulle lämna Karlshamn för ett taf.
Känner att det bränner bakom ögonlocken nu igen.
Jag tvingar mig själv att blunda för att inte släppa ut de tårar som bildas i mina ögon.
Jag kommer sakna henne.
Visst, vi ska forstätta umgås, vi ska ju inte säga upp bekantskapen bara för att hon beger sig till underbara Malmö, endast 2 timmar bort.
Jag äger ju faktiskt en telefon som jag bara kan plocka upp och slå hennes nummer.
Så hör jag ju hennes röst.
Och jag kommer ju kunna hälsa på henne fortfarande.
Hon ska inte försvinna från mig.
Bara flytta till en annan stad.
Inte försvinna på ngt sätt.
Är slut med kompisar som försvinner alldeles för snabbt, för lätt.
Hon ska minsann vara kvar.

När chocken äntligen lagt sig, så blev jag så ofattbart glad för hennes skull:)
Få en nystart.
Slippa Karlshamn för en stund.
Fifan va härligt.
Slippa allt tjat som finns i denna stad.
Lite nytt, träffa nytt, allt nytt.
Vad jag ska hälsa på dig mitt hjärta!

Jag är med sugen.
Duktigt sugen på att se nytt, känna nytt, vara ny.
Men med allt det som hänt det sista året har jag liksom halkat efter lite.
Känslan av att man måste stanna upp, ordna upp allt detta innan man kan ta klivet ut i världen.
Om jag hade kunnat, hade jag gjort det.
Men snart, snart är det min tur med :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0