I måndags var jag på hälsokontroll, för jobbets räkning.
Allt fick tas upp igen.
Enda från början.
Tänk att det är snart 1 år sedan.
Dagen då jag fick cancerbeskedet närmar sig med stormsteg.
Den värsta dagen i mitt liv.
24 september.
Fifan.

Iaf så kom det fram till att jag ska gå å prata med ngn.
En beteendevetare.
Idag kl 16.00 ska jag innfinna mig på hälsovården och prata med denne man.
Jag är lite nervös.
Känner att jag kanske kommer lipa.
För jag har tårarna duktigt nära till hands denna vecka...
Jobbigt som fan är det.
När man pratar jobbiga saker så känner jag hur det bränner under ögonlocken..
Fan.
Jag pallar inte gråta.
Inte idag.
Mer än hälften av alla kvällar denna vecka har tårarna sprutat.
jag orkar inte gråta just nu,
Vill inte,.
Visst, jag brukar ju må bättre efter att få ut skiten, men va fan,
Jag vill ju inte....