Just nu händer det mkt.
Så mkt som jag inte vill vara delaktig i, men är mitt i.
Jag vill inte såra ngn, men det kanske jag gör.
Jag skulle vilja säga att det är omedvetet.
Men vet inte om jag riktigt kan det.
För det kanske inte är riktigt hela sanningen då.
Men jag vill inte.
Jag vill absolut inte göra det.
Förlåt.
Och jag menar det verkligen.
Förlåt.


Tisdag närmar sig.
I morgon börjar hela äckeldrickandet.
Jag bävar.
Men samtidigt är det skönt att få det överstökat.
Men det ska erkännas att jag är rädd.
Nervös till tusen och hjärtat och pulsen ökar otäckt snabbt så fort tanken bara nuddas.
Jag vill gråta hysteriskt.
Samtidigt som jag vill vara ensam och låta tårarna rinna obehindrat i floder längs mina kinder, så vill jag bara känna mig liten.
Krypa upp i en famn som välkomnar med utsträckta armar.
Sitta tätt i soffan och höra orden om att allt kommer bli bra.
Du är en jävel Mikaela, så det är klart detta ska bli bra.
DET SKA BLI BRA MIKAELA.
DET SKA BLI BRA.
DU ÄR BRA.