.

Det jag skriver är tråkigt.
Samma samma samma.
Kan jag inte lära mig nya ord?
Men snart finns det inga ord att sätta på mig själv längre.
Ung & dum.
Jag möjligtvis det.
Fan.
Idag är det en jobbig dag igen.
Vaknade tidigt och trots trötthet som känns värre än ngnsin så kändes det bra.
Kom till jobbet.
Fikade.
Föll tillbaka i trött-svackan igen.
Och därmed depp.
Va fan..
Varför kan jag inte bara få känna mig lite som vanligt.
Visst, deppdagar medföljer nu när hösten kommer, i normala fall oxå.
Men nu är det alltför ofta.
Jag vill gråta.
I lördags så fanns chansen till det.
Men jag hoppade den.
Inte i mina sinnes fulla bruk kanske.
En alldelels för fin vän fanns vid min sida den natten.
Vilka fina männiksor det egentligen finns i mitten av allt kaos.
Slå mig hårt.
Jag sover för dåligt och för lite.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0