Mkt på jobbet nu.
Skönt får då slipper jag lägga större energi på det som snurrar i min skalle för tillfället.
För det är mkt.
Däremot när kommer hem, och tar "lediga"kvällar som dessa, vet jag inte riktigt vilken sinnesstämning jag befinner mig i.
Pappa opereras idag.
Jag är rädd.
Tankar kommer tillbaka till den tiden vid förra året då jag befann mig största delen av november månad på sjukhus.
Hjärtat klappar hårt och det gör uppror i bröstet på mig.
Tårar försöker hitta sin väg ut geonom mina tårkanaler men jag orkar inte.
Orkar inte gråta.
Inte ikväll igen.

Jag ringer och pratar med syster.
Hon låter glad.
Jag blir glad.
Min fina lilla syster.
Fan va fin hon är.
Måste komma på en vdzjulklapp till henne.
För det förtjänar hon.