Akut.

Idag var jag på akuten.
För en gångs skull var jag inte där för min egen räkning.
Jag följde med en vän.

Jag visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på där.
Att föreslå att jag kunde följa med.
Självklart kunde jag köra.
Jag hann inte riktigt tänka på vad jag just gett mig in på.

Väntan.
Denna fruktansvärda väntan.
Sjukhusmiljön över lag.
Allt blev så påtagligt.
Tryckande och otäckt.
Känslor och sinnestämningar.
Allt det där som man har gått igenom,
Ett virrvarr skapade kaos i min hjärna, mitt hjärta i min själ.
Jag fokuserade på annat.
En kram delades ut då det blev för jobbigt.
Sentimentalt, mm så var det.
Men jag grejjade det.
Övervinner mer och mer.

Undersökningar som jag har genomgått ska utföras på min vän.
Fifan säger jag.
För det är ingen dans på rosor.
Inte ngnstans, så varför ljuga och sticka sanningen under stolen?
Jag hade kanske kunnat mörka och säga att det inte är så farligt.
Men jag tyckte verkligen att det var en riktigt jävla pain in the as. Ja bokstavligt tom.
Men det kommer gå bra.
Det ska gå bra.

Nu försöker jag samla mig själv.
Snart kommer Sara.
Vi ska byta mitt plåster.
Jag blir matt av bara tanken..
Mår illa och vill spy lite.
Helst vill jag sövas och vakna när det är klart.
Men riktigt så funkar det inte.

Samla dig Mikaela.
För fan, samla dig kvinna!



Kommentarer
Postat av: Robert

Jag menade aldrig för dig att genomleva ett sånt helveteskval. Det var aldrig min mening, och för det är jag ledsen. Förlåt. Det var i alla fall skönt komma därifrån, och nånstans kan jag inte gjort det annorlunda. Men, förlåt.

2010-11-07 @ 22:53:38
URL: http://gulagarkipelagen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0