Imon är det dagen.
Dagen då din begravning ska äga rum.
Din begravning?
Det låter helt sjukt.
Jag fattar inte.
Ikv är allt oklart.
Känns som det kommer ta en evighet att kunna somna.

Tankar snurrar hejvilt i skallen på mig.
Vill du hålla mig i handen inatt?
Hålla hårt och prata om saker hela natten lång?
Känna tröttheten tillsammans, se John Blund komma och kasta sömn över oss?

Jag saknar dig Emelie.
Jag vill krama dig och säga hur mkt du betyder för mig.
Ska man börja säga betydde nu?

Jag vill inte.
Jag vill inte radera ditt nummer från telefonlistan.
Jag vill inte ta bort dig som vän på fb.
Jag vill inte under ngra som helst omständigheter rader dig från mitt liv.
Jag är livrädd att jag ska tappa greppet om saker som vi gjorde tillsammans.
Jag vill inte sluta minnas, tappa minnen som jag har med dig.
Därför har jag ett block.
Där skriver jag ner allt om dig.
ALLT.
Så att jag inte på ngt sätt ska förtränga, glömma bort saker vi gjorde.
Jag vill ha kvar så mkt av dig som det bara går.
Lilla älskade Emelie.
Jag vill inte ta farväl av dig...