Igår var det årspremiär på Åbron.
2 fina fina, otroligt fina vänner & jag.
Ja, det var väl vi som var där, haha
Regnet öste ner, åskan dånade och blixtrarna spelade på den grå himlen.
Men det gjorde inget.
För jag var där med människor jag tycker om.
Människor som tycker om mig.

Åbron.
Det väcker minnen till liv.
Minnen med dig Emelie.
De sommarkvällar vi satt där, men en varsin cider i handen.
När vi delade med oss saker ur våra liv.
Snackade om att killar var svin, och ja, du sa att vi skulle skalla dom.

Jag sitter med Rapeface i knät.
Kramar honom hårt hårt hårt.
Nallen som jag fick av alla er fina, när jag kom hem från Lund.
Nea & Ida som ville att den skulle heta ngt sött.
Nej, du fick bestämma och det blev självklart Rapeface, vad annars!

När kylan blev för påtaglig  på Åbron denna kväll, förflyttade vi oss till Mingel.
Där satt vi, och jag bara väntade på att du skulle dyka upp, komma hoppandes där med ditt vackra lockiga hår.
Vi skulle skratta åt din utväxt, dina håliga strumpbyxor.
Jag kan inte få en maska i strumpbyxorna utan att tankarna går till dina håliga strumpbyxor. Du var ta mig fan makalös på att förstöra de.. :)
Men det kom ingen Emelie...

När jag å mina vänner satt där å snackade om livet, så spelades Andreas Grega.
Kärlek till honom.
Kärlek till dig.

Kommer du ihåg, fina Emelie, när vi var uppe hos dig & Nea i Växjö?
När vi var på De lux, bland allt okänt folk.?
När Magnus Wiedeskog spelade och du stod längst fram och kunde var enda låt?
När Grega kom ut på scenen, och jag blev helt lyrisk?
Det var tider det.

Det grämer mig att du inte kan vara med liksom "på riktigt" å skapa fler sånna minnen.
Jag vill dela så mkt med dig.
Du skulle ju bo i min lägenhet i sommar?
Jag skulle se dig vakna där på min otroligt sköna soffa.
Se dig ute på min balkong, med dina små otäcka chockladcigg i handen.
En klänning som du gömde knäna i så den töjdes å blev stor, så stor. :)

Älskade älskade vän!
Jag ville ju dela resten av livet med dig!