"du säger att allt är okej, men jag kan spåra dina tårar.."

Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig för tillfället.
Mitt inre är i känslomässigt kaos.
Det blåser strom mer än dagligen nu för tiden.
Humöret kan gå från topp, verkligen kännas hur bra som helst, rakt ner i botten på 2 röda.

Folk frågar:
"Hur är det med dig?"

Okej, det är okej.

"Inte mer?"

Hm, jag vet faktiskt inte..

Om jag forskar mer i det så kommer jag bara bryta ihop.
Jag vill inte,.
Samtidigt som det kanske hade vart ett av de bästa alternativen just nu.
Bara lätta på trycket och släppa ut så mkt av det jobbiga som bara går.
Men ist, så hindrar jag det.
Har startat en kamp mot mina egna tårar..
De vill inte komma ut.
Det är som ngn byggt murar, höga som höghus.
Så fort det känns som tårkanalen är på väg att svämma Över, är det ngt där som blockerar..
Jag är ledsen.
Ledsen att jag ska bli arg pga småsaker.
Men det är ju så det blir när man inte riktigt kan lätta på trycket.
Fan.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0