r.w.

Varför plågar jag mig själv med låtar som konstant får mina tankar att trilla in på dig..?
Jag vet att jag inte vill ha det.
Det vi hade är över.
The end.
Om det nu var ngt vi hade över huvudtaget.

Ändå trillar tankarna in på dig titt som tätt.
Och nu är jag inne i en svacka där alla dina låtar spelas om och om igen.
Minns när vi satt med armarna om varann i din soffa.
På den tiden när det bara fanns ett ärr..
Men hade vetskap i att det skulle bli fler..
Både på in-och-utsidan.
Jag är ärrad för livet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0