Efter en sömnlös natt bar det iväg till sjukhuset för blodprovstagning.
Sköterskan som alltid står i receptionen med sina målade manikyrnaglar var på plats även denna dag.
Hon börjar nog känna igen mig, så ofta som jag får springa där..
Stick i armen och blåmärke följt av det.
Port-a-carten opererades ju in för att man skulle kunna ta blodproven å alla stick i den, så jag skulle slippa se ut som en sönderstucken knarkare..
Men nej.
Tydligen har man ingen utbildning på det på provtagningen i Karlshamn....
Jävligt B om jag får säga mitt..

Köra hem igen och vänta på att samtalet som skulle ge besked om att det skulle bli behandling denna veckan.
Men icke.
Ist kom ett samtal om att blodvärdena var ännu sämre än förra veckan??
Jaha, ännu sämre?
Oj, det lät inte bra...?
Okej, tydligen var detta normalt.
Men ännu sämre än förra gången?
Jag behöver ju min behandling!?!?!?!

Jag börjar bli rädd.
Tänk om cancern hinner komma tillbaka i min kropp..
Våldta, misshandla och ta den fullkomligt i besittning igen?
Fan fan fan
JAG HATAR DENNA JÄVLA SJUKDOMEN.
FAN TA DEN.