Långa nätter...
Klockan tickade.
Tiden gick.
Jag var så trött men John Blund lyste så starkt med sin frånvaro...
Kände mig så ensam.
Hade velat ringa ngn.
Hade kunnat, för har hur många som helst som hade ställt upp och snackat en stund.
Men jag visste inte vad jag skulle säga..
Tårarna trillade ner för mina kinder som så många gånger förr.
Jag hade behövt en famn att krypa upp i.
Ngn som kunde hålla min hand.
Ngn som hade kunnat hålla om mig, krama mig tills jag somnade..
Denna natten hade det tyvärr mer än gärna fått vara du.
Tiden gick.
Jag var så trött men John Blund lyste så starkt med sin frånvaro...
Kände mig så ensam.
Hade velat ringa ngn.
Hade kunnat, för har hur många som helst som hade ställt upp och snackat en stund.
Men jag visste inte vad jag skulle säga..
Tårarna trillade ner för mina kinder som så många gånger förr.
Jag hade behövt en famn att krypa upp i.
Ngn som kunde hålla min hand.
Ngn som hade kunnat hålla om mig, krama mig tills jag somnade..
Denna natten hade det tyvärr mer än gärna fått vara du.
Kommentarer
Postat av: emelie
du kan alltid ringa mig babe!
jag är bra på att kramas ;)
Trackback
