Sitter och lyssnar på fröken Horn.
Även denna kväll är allt hon sjunger så förbannat rätt.
Tankar och känslor har slagsmål med varandra i mitt förvirrade sinne.
Huvudet känns tyngre och tyngre.
Matchen verkar jämn, och tydligen får den inte sluta oavgjort med tanke på att de inte verkar vilja sluta sin fight.
Melissas röst strömmar ur högtalarna:

"Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar
Ja, vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant"


Helt plötsligt trillar tankarna in på dig.
Min fina fina vän.
Känns som vi känt varandra i evigheternas evighet.
Kan inte förstå att det bara är lite mer än ett halvår..?
Känns som du alltid funnits där.
Alltid ställt upp.
Vi hörs nästan varje dag.
Allt från ett oseriöst samtal, till ett sms där det skrivs hur att vi tycker om varandra.
Jag kan egentligen inte beskriva med ord vad du betyder för mig.
En bild säger mer än tusen ord sägs det.
Du betyder mer än 1000 ord.
Jag hade kunnat kasta bort min mobil(du vet hur beroende jag är av den) bara för att fortsätta vår vänskap.
Det vi har, har jag aldrig haft med ngn annan.
Tack så in i h*****e för att du finns i mitt liv!
Jag hoppas att du vet att jag ställer upp lika mkt för dig som du gör för mig.
Mitt liv hade förmodligen saknat ngt om inte du fanns där.
Haha, om man inte hade vetat bättre så hade man trott att jag vart kär i dig.
Å ja, det är kanske det jag är.
Men den kärlek jag känner till dig är på vänskapsfront.
Så mkt kärlek man kan ge och känna för en vän, du har den i din hand, så länge, så länge, så länge du vill.