3 fucking minuter!?!?

Återbesök nere i Lund idag.
Åt helvete med det!
Drygt 2 timmar i bil.
Anmäler sig i luckan på kirurgens öppenvårdsavdelning på våning 5.
Sitter ner i väntrummet å väntar..
Denna eviga jävla väntan, likt alla andra ggr på sjukhus.
Samma obehag som alltid kryper in under skinnet på mig så fort jag sätter fötterna innanför sjukhusens dörrar.
En nervositet som fyller skallen på mig.

En sjuksköterska kommer och hämtar mig.
Visar in mig i ett undersökningsrum..?
Där ligger en massa slangar och det ser ut som en undersökning ska tas i bruk vilken sekund som helst!?!?!
"Skulle inte detta bara vara återbesök?
Hm, iofs, jag vet i fan vad man gör på återbesök?
Säg inte att det ska göras ngn jävla undersökning?
Det är jag inte beredd på.
Jag vill inte ha ngn jävla kikar-slang uppstucken ngnstans?!?!"
Det är så tankegången går.
Den avbryts av att en okänd doktor med en blek sköterska svansande efter sig, stiger in i rummet.
Vi tar i hand och sätter oss ner.
Han säger att jag egentligen skulle träffat doktor Syk.
JA, det skulle jag!?!?!

Den här doktorn som jag sitter framför har jag aldrig sett.
Han har inte ens varit med när operationen skedde?
Han vet ingenting om mig?
Förutom det han läst sig till i journalen?
Jaha okej.
Han frågar hur det är med mig, tittar på ärret på min mage.
Säger att det ska göras en koloskopi inom kort, i vår.
Ja, det visste jag väl? Kom med ngt jag inte visste?
Eller?
Jag vet inte..
3 minuter är jag där inne.
3 jävla minuter?!?!?!
Åka i bil i drygt 2 timmar för att få höra ngt jag redan visste i 3 minuter??
Okeeej!
Sjukt värt, eller inte..
Kul, kul återbesök....

En sväng inom Malmö fick det bli.
Tur att lönen kom idag..


Ingen cellgiftsbehandling denna veckan...
Blodprov i morse.
Efter ett antal stick i armvecken likt en sönderstucken knarkare, slutade det med att hon fick sticka mig i fingret å trycka ut blodet som skulle vara till proverna..
Denna eviga frågan, varför kan man inte träffa rätt när man jobbar på en blodcentral..?

När jag såg att det ringde med dolt nummer till mobilen nån timme efteråt visste jag att det var åt helvete med behandlingen denna veckan..
Fan fan fan..
Jag vill inte dra ut på behandlingen mer.....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0