Tänk vad musik kan göra.
Det är helt sjukt vilken påverkan den har på en.
Sinnesstämning.
Idag spelades en låt som är så mkt Emelie att det finns inte.
Maskinens "segertåget".
Jag saknar henne så det gör ont.

På sista tiden har det hänt saker som jag så gärna hade velat dela med henne och Nea.
Nu är det bara Nea.
Men Nea är bäst.
Så jag plockar bort bara.


Jag minns den där dagen för nästan exakt ett år sedan.
Jag minns att jag var ledsen och besviken.
Givetvis var det en kille inblandad.
Han tog mitt hjärta och trampade på det.

Du kom där med dina föräldrars bil.
Som en räddande ängel.
Lilla Emelie.
Du körde mig hem på snöiga vägar.
Du fick mig på bättre humör.
Just nu hade jag behövt en stor Emelie-dos.
Det var så jäkla längesen.
Jag saknar det.
Jag saknar dig.

Tänker på de gånger vi satt i din soffa och drack te.
Pratade om livet.
Om pojkar som satt griller i våra huvuden.
Om att sommaren var för kort.
Att vi alltid skulle vara vänner.

Sen du var här har det hänt mkt.
Alldeles för mkt.
Ingenting är som det en gång var.
Ingenting.
Jag saknar dig så det gör så jävla ont.
Den sista tiden har jag tänkt jättemkt på dig.
Sitter ofta och studerar min Betty som jag fått av dig.
Håller min glasängel i handen, den som jag fått av dina fina fina mamma.

Jag vet exakt vad jag hade velat ha i julklapp, likt många andra.
Men det känns ganska så mkt omöjligt.
Men det står ändå högt upp på min önskelista.