Det gör så ont i mitt hjärta.
I hela mig.
Jag är så frustrerad.
Så arg.
Och så in i helvetes ledsen.

Varför ska man komma med ett påhopp när man inte kunde göra det från början om det nu var så man tyckte.
Ta upp saker som jag egentligen inte vet om det tillhör allt det här.
Jag blir så ledsen.
Så besviken.

Åter en helg som inte känns okej ngnstans.
En helg som inte alls fick samma innebörd och glädje som den hade för ngn timme sedan.
Mkt inplanerat, hela helgen är fullspäckad.
Just nu känns det som en sten har blivit inkastad i ett glashus och krossat så mkt som var enda liten milimeter av glaset.

Jag vill isolera mig från omvärlden ett tag.
Lägga mig i sängen, drar täcket över huvudet och känna mig liten igen.
Ngn som tar mig i sin famn, kramar om mig och säger att allt ska bli bra igen.
Men jag är rädd för att sånt inte finns i verkligheten.
Att sånt inte händer på riktigt.

Det gör ont när ni trampar på mitt hjärta..