Jag ser mig själv i speglen, detta är ingen bra dag.

Vi har inte det vi en gång hade.
Inte alls.
Vi hörs nästan aldrig längre.
Jag tänker ofta på dig,
Hör av mig ibland, men oftas utan ngt vidare svar.
Jag släppte in dig i mitt liv.
Mer än många andra.
Du öppnade dig till viss del du med.
Men vad hände?
Det där som bara vi hade?
Vart tog det vägen?
Jag saknar det..
Men det kanske är såhär livet funkar.
Att det man tycker om, försvinner?
Fan.
Idag är ingen bra dag.
Tårar trillar.
Det var längesen de gjorde det.
Det kanske bara behövs idag.
Gömma mig under täcket ett tag och försvinna i förhoppningsvis bättre tankar.
Går det?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0