Idag är en sådan dag då jag egentligen inte vill ngt annat än att bara ligga kvar i sängen.
Inte stiga upp på hela dagen.
På sin höjd sätta igång en film, men snabbt krypa tillbaka igen...
Krypa tillbaka dit där jag känner mig trygg.
Där inget ont kan nå mig.

Jag befinner mig på jobbet nu.
Kollade inom Lotta Grays, (kanske mer känd som Vimmelmamman)blogg. Där fann jag detta inlägg om Loo:

http://mrsgonzo.blogspot.com/

Fan, livet är ta mig fan inte rättvist ngnstans.
Denna helvetesjukdom, va fan är det för fel med den?
Jag hatar den så oerhärt starkt så det finns inte.
Jag vill inte gråta.
Men jag gör det ändå.
Tårarna trillar som ståra regndroppar ner för mina kinder i stora floder..
Snart ser jag inte vad jag skriver längre..
Kan man inte komma på ett botemedel till denna skiten snart?