Detta har aldrig varit ngt problem.
ALDRIG.
Men nu helt plötsligt har det blivit det.
Mot min vilja.
Om jag blivit tjock, nej inte så värst.
Men om jag hade blivit det, då hade jag ta mig fan kunnat göra ngt åt det.

Jag har ångest..
Den sitter där å gnager sig starkare å vassare för var dag som går.
Sommaren är snart här.
Då är det dags att hoppa i bikinin, visa en massa hud å känna sig snygg.
Men nej, inte för Mikaela.

Jag som en gång i tiden, senast förra sommaren, fullkomligt ÄLSKADE bikini..
Har en hel drös men olika färger, former, randigt, rutit, prickigt, ja you name it.
Men det tiden är förbi.
Iaf just nu.
Iaf de kommande somrarna.

Det känns inte okej.
Jag är lipfärdig på det.
Jag vill fan kunna gå där å känna mig snygg.
Visa lite hud.
Nej, nu är det baddräkt som gäller..
För att dölja..
Inte bara ärret, det hade inte stört mig så värst mkt.
Det hade jag kunnat tejpa, sen hade det vart bra.
Men hur fan går man i bikini med en jävla skitpåse på magen (rent ut sagt.)
Livet är orättvist, förbannat orättvist.

Men som jag sagt likt många andra gånger, det är bara att gilla läget....